Bokrea med barn och unga

Det är bokrea och den börjar imorgon. Och bokrean innebär att det är billigt att köpa böcker. Det brukar kallas en bokfest. Och låt det få vara en sådan. Bokrean kan börja med att få titta i katalogen, kanske ihop med en vuxen eller en kompis om man är i skolan, och lekfullt närma sig böckerna genom att tänka att den här boken skulle morfar nog gärna läsa, den här boken skulle nog min bästa kompis gilla och den här boken skulle jag vilja att läraren läser i skolan. Barn gillar kataloger. För äldre läsare kan det vara en idé att lägga ut katalogerna på toaletten så att man i lugn och ro kan bläddra i dem. Ögat letar alltid efter något läsbart så det är ett tips.

Väl i bokhandeln – gör bokrean ihop – och gör det till ett nyfiket undersökande av de böcker som finns att köpa. Var nyfiken på det barnet väljer, och undvik att alltför snabbt säga något nedsättande om barnets val eller att barnet redan har för många böcker. Visa nyfikenhet och se varje möjlighet till den gemenskap som kommer med samtalen. Barn kan ha mött böckerna hos kompisarnas hem, i skolan och i lärarens högläsning vilket gör att när de ser dessa böcker känner de igen dem. Därför ska vi visa intresse för barnets val av böcker. Det vi vill att de ska läsa – läs högt.

Men också minnas att vi alltid själva krånglar med vad barn ska läsa och inte läsa. Vi vill gärna ha ett pedagogiskt finger med i spelet eller en övervakande blick över barns bokval. Det vi kan göra är att låta barn möta böcker där böcker säljs eller lånas ut och lita på att både bibliotekarier och bokhandlare har kunskaper om böckernas innehåll. Därför kan vi alltid prata med en bibliotekarie och bokhandlare om våra funderingar och höra vad de tänker oh anser. De har stor kunskap om böcker och vi kan alltid vända oss till dem för samtal. Det är också viktigt att barn och unga ser att dessa personer finns och att de själva läser och vill främja mötet med böcker hos oss besökare. Dagstidningar har namnkunniga recensenter som brukar presentera fina guldkorn och är också en väg i att hitta i bokmängden.

Vårt eget intresse för böcker måste vi visa och att vi är intresserade av att hitta något som vi tycker om att läsa – det är också vad vuxna gör som får barn att också göra. Här är läsande vuxna förebilder och vi måste vara medvetna om att vi är det. Därför kan man ta med sig sina barn och ungdomar till bokhandeln och själv med stort nöje botanisera i vad som finns att läsa. Barn ser oss och gör som vi gör.

Man kan också leka lekar. Som att leka leken – välj tre böcker som du vill ha – välj ut tre böcker som du tror att jag vill att du ska läsa – då har vi plötsligt sex böcker att samtala om. Vi kan också leka att vi ska bjuda in mormor, farfar, grannen, kompisen, kompisens brorsa och tänka att vi ska köpa böcker åt dom. Det gör att vi tänker utifrån andra som vi tänker ska läsa och genom en sådan lek kan vi upptäcka böcker som vi kanske inte själva skulle hitta. Jag intervjuade en person som berättade att bokrean var helig därför det var då mormor kom och hämtade och så bar det av till bokrean. Mötet med böckerna var en sak mellan mormor och barnbarn. Och oj så många böcker mormor köpte till sig själv och till sina barnbarn. Det kanske då främst handlar om att ge besöket tid.

De böcker vi inte köper kan vi alltid låna. Skriv upp och visa att de böcker som barnen vill ha är viktiga för oss och att vi ska gå till biblioteket för att låna dem. Och där det inte finns bokhandlare så finns rean på nätet eller ett visst urval kan finnas i matvaruaffären. Hur som helst. Försök att söka upp rean och visa att du som vuxen gör det.

En liten bild jag har är handlar om den lilla fyraåring som i bokhandeln började hjälpa till att plocka in böckerna i hyllorna. Han arbetade noggrant och ställde böckerna så fint han kunde. En bit bort såg man bokhandlaren göra samma sak. Det är också ett möte med böcker; att få röra vid dem och hjälpa till att ordna med dem.

Som vid alla möten med böcker – ladda mötet med nyfikenhet och intresse. Prata om böckerna; om hur de ser ut,  hur de känns, hur tunga de är och vilket ord de börjar med och gör mötet med böckerna till något roligt.

Av Anne-Marie Körling

 

 

 

Obemannat skolbibliotek och en hel hoper 7-åringar

Hej Anne-Marie!

Idag följde jag med mitt barn till skolan under några lektoner. Vi gick tillsammans till skolbiblioteket. Det var obemannat. Eleverna blev lämnade helt ensamma att hitta böcker. Resultatet blev en ganska stökig stund där ytterst få elever hittade något att läsa.

Vi pratade om det hemma och min man sa att hur ska barn hitta böcker på egen hand när det är svårt för vuxna att göra det. Detta är något som jag ofta ser – eleverna lämnas ensamma att hitta böcker och då slutar det allt för ofta i stök och kaos. Sen får eleverna skäll och skuldbeläggs, trots att det inte är deras fel.

Snälla, kan du skriva ett blogginlägg om detta. Det är ett så viktigt ämne!

Resa till biblioteket

Jag minns, då jag arbetade i skolbiblioteket med uppdrag att läsfrämja och verka för lässamtal så att fler barn kunde få läsa och minns hur det var när jag hittade elever i biblioteket, insläppta för att under tio minuter hitta en bok att läsa och de som inte hittade en bok att läsa fick som straff räkna i matematikboken när de andra läste. Det var mycket bekymmersamt att se hur detta drabbade de barn som inte visste något om hur man hittade böcker i det stora utbud som fanns att välja mellan, de for fram över hyllorna och tog en bok här och en där, nyfikna och glada men utan vägledning. Biblioteket ska vara en plats för alla barn i skolan och det kräver ett mottagande av vuxna som möter upp med nyfikenhet på vad barn läser och ledsagar dem som inte har hittat boken de vill läsa.

Att besöka skolbiblioteket är inte heller en isolerad företeelse utan med ett gott skolbiblioteksbesök är det inte svårt att sedan uppsöka andra bibliotek och veta att man kan gå dit. Jag intervjuade en man som berättade om sina minnen av att få besöka skolbiblioteket. Det var positiva möten och trots att han var en ganska stökig liten krabat fick han vara där. Han lärde sig också något om hur biblioteken var uppbyggda, hur man sökte böcker och vad skolbibliotekaren kunde hjälpa till med. Den utbildning han fick på skolbiblioteket gjorde att han förstod något om alla bibliotek och han fick genom skolbiblioteket en positiv bild av alla bibliotek vilket gjorde att han blev en flitig biblioteksbesökare som vuxen. Skolbiblioteksbesöken hör ihop med biblioteken och genom att möta böcker och skolbibliotekarier banar man vägen för den frivillige biblioteksbesökaren som under livet kan glädjas åt att biblioteken finns och är tillgängliga.

Så tillbaka till ditt mail. Det mest önskvärda är att biblioteken är bemannade av skolbibliotekarier som tar emot, bjuder in, presenterar litteratur och fångar in både de som redan läser, de som står på tröskeln att läsa och med värme tar emot dem som ännu inte vet och förstår vad en bok kan ge av upplevelser. Ett läsfrämjande arbete handlar om att både utbilda i vad ett bibliotek är för något, att det är allas rättigheter och att man där får möjligheten att närma sig böcker på olika sätt och att få möta bibliotekariens vänliga nyfikenhet och vilja att stötta den blivande läsaren att hitta boken.

Och för att få inblick i skolbibliotekariernas arbete, följ gärna detta flöde:

Skärmavbild 2017-02-16 kl. 19.23.44

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Lilla fingret pekar boken

Barn når till böckerna om böckerna är i närheten av barn.
Barn når till böckerna om böckerna är i närheten av barn.

Den lilla söker upp böckerna. Det är färgerna. Och bokryggarna känns. Det är fint att se hur de små fingrarna möter böckerna. Intresset finns. Handen kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker på Adain Chambers ord

Om vi ska lyckas med vårt arbete att hjälpa andra, och då i synnerhet barn, att utvecklas till intresserade, läsvilliga (och framför allt tänkande) läsare, måste vi veta hur man skapar en läsmiljö som gör det möjligt för dem.

sid 9

Så skriver Adain Chambers i inledningen till sin bok Om läsmiljö, 1994 och en bit in i boken går det att läsa om den viktiga möjligheten att botanisera bland böcker. Det där strosandet i biblioteket eller i bokhandeln, vända på en bok, bläddra fram till en sida, läsa lite här och lite där men inte bestämma sig. Det kan bokvana personer göra:

Tid avsatt för bokbotanisering är därför ett viktigt inslag i ene fungerande läsmiljö, och det ger också andra positiva effekter. Först och främst den trygghet som infinner sig då man känner sig hemma i en miljö. Människor från ”bokfattiga” hem (som var mitt) har ofta en känsla av att bibliotek och bokhandel är förbjuda platser. Alla dessa hyllor med alla dessa böcker. Var ska man börja?

sid. 42

En miljö med böcker byggs upp kring barnen, gör dem vana vid att böcker finns att röra vid, titta på och i. Jag tänker så när jag ser det där pekfingret som om och om igen känner på böckerna. Det börjar med att något finns att upptäcka. Hur en bok känns och vilken färg den lockar med.

P1400122

Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.

Läsa med ficklampa

– Vi läser varenda kväll, säger mamman. Sen berättar mamman mer om lässtunden tillsammans med sonen än om boken. Boken har hon läst många, många gånger.

– Ja, jag vet. Läs så länge han tycker om boken, som du brukar säga, säger hon och tittar på mig. Han tycker så mycket om att läsa med mig. Han lyser med ficklampan …

– Ficklampan?

– Ja, vi läser med ficklampa. Han lyser upp texten och jag läser den och han vet precis när jag läst klart sidan och då lyser han upp den andra texten så att jag kan fortsätta läsa. Vi lyser upp bilderna också.

Läsa med ficklampa. Det riktade ljuset. In mot boken. In i äventyret. Och mammans röst. Fint.

Hej HOPP!

 

Elevernas läsfrågor och skolchefens lässvar

Att satsa på att stimulera läsintresse kan betyda att barn får ställa frågor om läsning och vad vuxna läser. Det har eleverna i årskurs ett gjort. De skrev ett brev till Barn- och utbildningschefen Magnus Wetterqvist för att berätta om klassens läsning och fråga om vad en chef läser. Jag fick ta del av svaret och fick också lov att publicera det här. Så här svarade  skolchefen Magnus Wetterqvist, Mullsjö kommun, på eleverna mail:

Hej alla elever i 1 ABC!

Vad härligt att se och höra att ni tycker det är så roligt att låna och läsa böcker. Ni undrar vad jag gillar för böcker? Jag tycker om olika typer av böcker. Just nu läser jag en bok som handlar om en man som var premiärminister i England för många år sedan. Han hette Winston Churchill. Han dog när jag var 6 år gammal och jag tittade på hans begravning på TV och har sedan dess varit intresserad av honom. Han var bl.a. en jätteduktig talare och konstnär.

När det gäller barnböcker älskar jag Karlsson på taket och Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. De har varit mina favoriter sedan jag själv lärde mig att läsa. Jag tycker om texter som beskriver vanliga människor med humor och värme. Jag tycker också om att man leker med orden genom att t.ex. rimma.

En annan härlig sak med att läsa är att man kan fantisera hur t.ex. människor som böckerna handlar om ser ut. Ibland blir man nästan lite besviken när man ser en film som bygger på en bok för det ser inte alls ut som man hade tänkt sig.

Hoppas ni nu får många härliga upplevelser med de böcker ni har lånat!

Med vänlig hälsning, Magnus Wetterqvist,

Barn och utbildningschef Mullsjö Kommun