Inbjudan till bibliotek om att bli romsk läsambassad!

I tider som dessa känns det ännu angelägnare att vi känner oss som en helhet. Vi har gått igenom flera kriser som hotat vår existens, men vi har klarat det och vi finns fortfarande här och känner oss nu mer än någonsin som en del av något ännu större. Det är i tunga tider ord som solidaritet och gemenskap blir ord för överlevnad och de har aldrig blivit sannare än just nu.

För romerna har det alltid funnits ett ord som har gett oss trygghet under tider av svåra prövningar: detta ord är ”partcha” och betyder ”en del av”. Det innebär att man delar med sig av allt man har till varandra på ett jämlikt sätt. Ålder eller social status har ingen betydelse, det är så man kan se till att alla klarar sig.

Information och kunskap ingår i vår ”partcha”. Den ser bortom individen och ser till att alla i kollektivet har lika förutsättningar. Det romska sättet att se på världen har alltid varit att först se efter kollektivets välmående och till sist på sig själv och sina behov.

Detta är en del av oss och vår kultur som hållit oss levande genom svåra tider och som blivit högaktuell under den svåra tid som vi alla går igenom nu. Detta är en tid för solidaritet, en tid då ”partcha” är ett av det viktigaste orden vi kan använda oss av.

Att bibliotek visar intresse om att få bli en romsk läsambassad är att visa solidaritet, det är att visa tro på framtiden. Lagen är ett instrument som vi behöver för att se till att samhället fungerar men medmänsklighet är något som ser till att världen fungerar!

Bara tillsammans kan vi bygga ett samhälle som är jämlikt för all. Och det finns ingen bättre plats att börja bygga än på våra bibliotek, som är demokratins och kunskapens fristad. Där ”partcha” är en verklighet och där alla är välkomna.

Bibliotek är och kan vara en sådan plats. Tillgång till litteratur kan betyda så mycket för att vidga horisonter och för ökad medmänsklighet. Hur bibliotek kan utveckla sin verksamhet kring nationella minoriteter/minoriteten romer finns beskrivet på Kulturrådets webbsida om romska läsambassader.

I juni, 2020 kommer det att vara möjligt att ansöka om att bli en romsk läsambassad.

Jag lämnar er med den gamla romska hälsningsfrasen  ”Zor, baxt thaj sastipen”. Jag önskar er (styrka, lycka och hälsan).

Bagir Kwiek


Här nedan kan ni se tips och en del lagar som kan underlätta för bibliotek när det gäller nationella minoriteter. Tipsen kommer från rapporten Många sätt att vara människa på, utgiven av Regionbibliotek Stockholm. 

När det gäller nationella minoriteter och urfolket samer är det inte så enkelt att få kännedom om de lokala förhållandena, slås det fast i rapporten.

”Det gäller att arbeta proaktivt och att ödmjukt använda de möjligheter som finns”.

Några grundläggande frågor för bibliotek att ställa är:

  • Är kommunen förvaltningsområde eller ej? Om JA finns det i så fall en minoritetssamordnare?
  • Vilka kommunala och regionala insatser görs kring dessa områden?
  • Finns det befintliga samråd i kommunen?
  • Finns det föreningar för minoritetsgrupperna?
  • Gör studieförbund och kulturaktörer aktiviteter för minoritetsgrupperna?

Att arbeta proaktivt med att komma i kontakt med organisationer, föreningar och personer kan handla om att uppmärksamma högtidsdagar, arrangera program, göra skyltningar och exponera medier samt att bjuda in till dialog med de som identifierar sig som en nationell minoritet. Det handlar om att på olika sätt och nivåer få kontakt med målgrupperna och de individer om identifierar sig som en nationell minoritet och visa på bibliotekens möjligheter, menar man i rapporten.

Bibliotekens arbeten med nationella minoriteter handlar framförallt om bidra till att öka kunskapen och förståelsen om nationella minoriteterna, tillgängliggöra medier, teknik och programverksamhet på minoritetsspråken i samråd med de som identifierar sig som någon/några nationella minoriteter samt till att bidra till revitalisering av språken och kulturerna framförallt för barn och unga.

Ett angeläget område för alla bibliotek är att bidra till att öka kunskapen om nationella minoriteter. Det finns en mängd sätt som bibliotek kan göra detta på, som exempel i rapporten ges:

  • Klargör vem/vilka på biblioteket som arbetar med nationella minoriteter.
  • Se över vad som står i biblioteksplanen och andra styrdokument om nationella minoriteter.
  • Kartlägg lokalsamhället kring nationella minoriteter. Finns det lokala föreningar, minoritetssamordnare och elever som får undervisning i minoritetsspråk?
  • Genomför interna kunskapshöjande insatser. Alla biblioteksmedarbetare behöver grundläggande kunskaper om nationella minoriteter, till exempel lagen om nationella minoriteter och språklagen.
  • Formulera uppdrag och mål för området.
  • Uppmärksamma nationella minoriteters högtidsdagar i såväl fysiska som digitala rum.
  • Fundera över hur ni kan lyfta fram nationella minoriteter på bibliotekets webbsida och i biblioteksrummet.
  • Inventera bibliotekets fysiska och digitala resurser om nationella minoriteter.
  • Ha koll på om det behövs fler medier på minoritetsspråken och tänk igenom val av placering.
  • Belys hur dessa områden kan bli en del av de aktiviteter och program som redan genomförs på biblioteket.
  • Ha alltid fokus på att insatser ska göras tillsammans med de som identifierar sig som nationell minoritet.

 

8 april 2020

Älskade människor av denna värld!

Detta år vill jag ställa in Internationella Roma-dagen den 8 april med hänsyn till alla människor som kämpar på olika sätt för att överleva i den pandemi som drabbat oss alla.

Denna dag vill jag skänka till alla de människor runt om i världen som sitter fängslade, som svälter eller flyr för sina liv.

Till alla de människor som upplever förföljelse eller som har drabbats av krig och död eller sjukdom.

Vi romer har gått igenom katastrofer mer än en gång där vi blivit drabbade av allt som jag nämnt där ovan – men vi finns fortfarande. När det blir svåra tider så samarbetar vi och tar hand om varandra, för vi vet att det enda vi har är varandra.

Och om det är något som alla borde lära sig av oss romer är det att vi alla är lika viktiga, varenda en av er. Vi är en värld. ALLA MÄNNISKOR HAR LIKA VÄRDE.

Denna dag skall vi inte hissa flaggor och fira. Denna dag, detta år, skall vi tillägna alla människor i denna värld.

Som kämpar för sina liv på sjukhus runt om i världen. Och som sover ute på vägar och gator utan skydd, som törstar, som hungrar. De som går oss förlorade varje dag i krig och svält runt om i världen. Detta är allas vår värld och utan varandra är vi förlorade.

Denna dag, den 8 april 2020, skall vi romer aldrig glömma. Och vi skall alltid se tillbaka på denna dag och berätta för våra nästa generationer om vad som hände i dessa dagar.

Att religion, hudfärg, ålder eller ekonomi inte spelade någon roll längre utan att hela världen förändrades och att vi började se på varandra med andra ögon.

Ögon som såg med kärlek, sympati och medmänsklighet. En värld där vi såg på varandra som en enhet och där ingen längre någonsin skulle behöva lida för andras girighet.

En värld där kungar och härskare inte längre stod högre än någon annan på jorden.

En värld som vi alla kan leva i och utvecklas för allas bästa.

Denna dag skall vi hedra våra äldre som har lyckats bygga upp denna värld och våra yngre som skall ärva den värld vi lämnar efter oss.

Vi tillägnar denna dag till alla er som kämpar varje dag för att världen skall fungera.

Vi vill dela denna dag med er som förgyller mänskligheten med vänskap, omtanke och ett leende.

Ni som bryr er om er familj lika mycket som ni bryr er om en främling på andra sidan jorden, ni som inte tysta ser åt andra hållet, till er som älskar er nästa.

Denna dag är till för alla vars handlingar av godhet gör denna värld en bättre värld för nästa generation.

Denna dag är för er som sprider hopp till alla som lider, till er som torkar tårar och ger glädje, till er som lugnar och hjälper era medmänniskor.

Världen kommer aldrig bli densamma efter denna tid. Framtiden kommer att döma oss efter de handlingar som vi gör under denna tid, framtiden kommer att titta på oss och förstå att i en tid av kris så gick vi alla samman. Vi enade oss och förändrade vår framtid.

Vi romer skall berätta att den 8 april 2020 så försvann alla tankar om status, alla tankar om egoism försvann. Ingen var längre minoritet, vi människor enades och kämpade solidariskt för ett gemensamt mål.

Bagir Kwiek

Mateo Maximoff, den första romska författaren jag någonsin läste

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. En författare eller annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Denna gång: Mateo Maximoff. 

Mateo Maximoff var den första romska författaren jag någonsin läste. Hans bok Savina berättar om en kvinna som efter en olycklig kärlek beslutar sig för att hämnas till vilket pris som helst.

Temat har skrivits om många gånger av många författare över hela världen. Jag har läst det förut men aldrig från ett romskt perspektiv. Han skriver på ett sätt där världen runt omkring, dvs ”gadje” (icke-romer), bara har en biroll, där allt istället handlar om romerna och deras värld!

En värld som är långt svunnen men som romer ändå känner igen. Med regler, traditioner och synsätt som inte längre har en plats i romernas värld idag.

Det är svårt att svälja, att för bara ett par generationer sedan var detta romernas verklighet. En värld där tradition och kultur vävdes samman med myter, och där magi och vidskepelser var en del av verkligheten.

Man får läsa om mannens dominerande ställning inom den romska kulturen men ändå lyckas Maximoff lyfta den romska kvinnans styrka i berättelsen om Savina.

Boken riskerar att fylla på fördomar som finns om romer men om man bortser från detta så är den ändå fascinerande och viktig.

Om Mateo Maximoff:
Mateo Maximoff föddes i Barcelona 1917. Hans mor kom från Ryssland. Fadern tillhörde kelderash romerna, och arbetade som metallarbetare. Under andra världskriget flydde familjen till Frankrike, där de blev satta i läger. Efter kriget bosatte sig Mateo i Frankrike. Han gav ut elva böcker och översatte även Nya testamentet /bibeln från franska till romanes. 1999 gick han bort.

Du kan hitta Mateos böcker på ditt bibliotek eller hos någon av de utsedda romska läsambassaderna:

Angels of Destiny, 1999
People of Roads, 1995
Roads without Caravans, 1993
This world that isn’t mine, 1992
Say that with tears, 1990
Vinguerka, 1987
The Doll of Mameliga, 1986
Condemned for Surviving, 1984
The Seventh Daughter, 1979
Savina 1957,
The Price of Freedom, 1955
The Ursitory, 1946

Papusza – ”den romska poesins moder”

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. Varje månad en ny författare eller en annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Först ut: Papusza. 

Bronislawa (Papusza) Wajs är den kändaste av alla romska poeter och författare. Hon var en romsk kvinna utan skolgång som överlevde den romska förintelsen i Polen under andra världskriget.

På förintelsen minnesdag den 27 januari anordnade Forum för levande historia en sedvanlig minneshögtid på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. Ett inslag bestod av att skådespelaren Rebecka Hemse läste Papuszas dikter på svenska och Jennie Kay, programledare på SVT, läste samma dikter på romska.

Papuszas öde är ett tragiskt då hon uteslöts av sin romska grupp. De var märkta och naturligt misstänksamma efter förintelsens spår och tyckte att hon avslöjade för mycket av vår kultur och språk för gadje, ”icke romer”, i sina texter och dikter.

Hon reagerade starkt på uteslutningen och brände otaliga av sina texter. Och sa: “Om jag bara aldrig hade lärt mig läsa och skriva då hade jag varit lyckligare”. Jag är glad att hon lärde sig läsa och skriva – för mig har hennes dikter betytt så mycket. Och de fångar romernas känslor och liv under en viktig tid.

Texterna är en del av vår historia och är fantastiskt vackra och gripande och fångar vår berättande tradition så att den kan bevaras och föras vidare för framtida generationer. Jag hyllar och tackar denna fantastiska kvinna för hennes bidrag till vår gemensamma mänskliga historia!

Papusza föddes någon gång mellan augusti 1908 och maj 1910. Exakta datumet är svårt att avgöra då de flesta romer inte föddes i sjukhus och sällan fick döpas i kyrkor.

Hon tillhör den romska gruppen som kallas för Polska Roma. Det är en av de äldsta romska grupperna i Polen och har funnits i Polen sedan sent 1700- tidigt 1800-tal. Hennes familj var ständigt på resande fot i området kring Polen och Ukraina. De flesta av romerna där försörjde sig som underhållare och var erkänt skickliga musiker.

Bild från Wikimedia Commons. Fotograf okänd.

Papusza växte upp under en orolig tid i den romska historien och hennes familj led svårt under den romska förintelsen i Polen. De lyckades överleva efter att de övergivit sina hästar och vagnar och gömt sig i skogen under andra världskriget. Ca 35 000 av de 50.000 romerna som fanns i detta område blev mördade av tyska nazister och ukrainska fascister.

Hon var en självlärd läsare och fick aldrig möjligheten att gå i skola. En judisk kvinna bytte höns mot läslektioner så att Bronislawa lärde sig att läsa lite, men hon lärde sig aldrig att skriva ordentligt.

Det finns otaliga recensioner av hennes dikter och till och med en film baserad på hennes liv, Papusza.

1962 fick Papusza en plats i polska författarförbundet. Hon har blivit översatt till tyska, engelska, franska, spanska, italienska och svenska av bland annat  Katarina Taikon.

Detta är några av de böcker som gavs ut med Papuszas dikter:
Dikchaw daj, dikchaw doj, 1951
Gili romani Papuszakre szerestyr utchody, 1950/1951

Och några böcker om och med Papusza på svenska:

Svarta rosor-romsk litteratur, kultur och historia (Tranan, 2003)
Utan hus, utan grav-romska sånger och dikter; Gunilla Lundgren och Donald Kenrick (W&W, 2002)
Papusza: Jag är där vinden är och andra sånger. Översättning: Julian Birbrajer och Anders Bodegård (Tranan, 2013)

Du kan hitta Papuszas dikter på våra bibliotek och romska läsambassader runt om i Sverige.

God läsning,
Bagir Kwiek, Sveriges läsambassadör