Att läsa sig in i gemenskapen

Körling tecknar 2010

Ensamhet.

Ibland är den så där lagom att den inte kullkastar mig. Andra gånger kan den vara för stor och göra mig upptagen av den. När ensamheten är lagom stor, hanterlig, fungerar boken, tidningen och serietidningen som ett fullvärdigt sällskap. Jag läser mig in i gemenskapen.

Jag minns då jag var barn och sprang hem för att jag visste att Kamratposten låg i brevlådan. Min bror sprang när Kalle Anka skulle komma. Och så kröp vi in i våra tidningar, läste och var gemensamma med den värld som vi lärt känna som vår. Vi var för oss själva utan att vara ensamma. Vi sökte avskildheten, den där stunden ihop med tidningen. Det var ingen besvärlig ensamhet. Den sökte vi upp. Den kom med tidningen på posten. Den kom med stunden där vi båda försvann in i våra egna världar. Inte ensamhet i den utsatta formen, utan efterlängtad ensamhet i enskildhet. En läsares rätt att vara i gemenskap med det som kommer ur boken eller tidningen.

Om man inte får eller kan läsa kan man uppleva sig ensam i världen och hänvisad till sig själv. Det obegripliga går inte att begripa. Känslorna saknar språk. En slags isolering. Jag högläste Palle ensam i världen för några nior. Denna barnbok där ensamheten först syns bära på alla möjligheter. Allt som blir möjligt då man ensam är i världen. Inget tar emot. Inga gränser sätts för den enskilde. Ingen frustration över motstånd att härbärgera eller försöka påverka. Lätt och ledigt tar man för sig av det som finns att få.

– Det är en mardröm om världen ser ut så där. Men ibland kan man känna sig så ensam. Som om ingen riktigt bryr sig. Inte ens man själv.

Jag minns hur ett kort stycke ur en bok fick en ung människa att förstå att hen inte var ensam med sina tankar om livet. De spända axlarna sjönk ned i viloläge för en stund och en tillfällig lättnad infann sig. En slags upplöst ensamhet.

En annan gång läste jag om vänskap över generationer. Då handlade berättelsen om att förstå att man är ensam och att det finns uppgifter som man är skyldig sig själv att klara av. Men att det inte utesluter att andra finns där, en armlängd ifrån, och att vänskap inte handlar om vänskap med en jämnårig utan om vänskap som uppstår mellan människor oavsett ålder.

– Vem blir din vän i litteraturen?

 

Av Anne-Marie Körling

Kommentera