Lyssnaren minns vartenda högläst ord

Barn tycker om att höra böcker om och om igen. En bokläsande förälder kan läsa samma bok om och om igen. Barnet som lyssnar får inte nog. Barnet lyssnar noggrant. Barnet känner sig förtrogen med farorna och händelserna och det som sker i boken skrämmer på välbekant sätt för barnet känner också till upplösningen och kan härbärgera rädslan för en stund. Om och om igen upplever barnet boken. Därför får inget ändras i texten. Inte ett ord får, ska eller kan läggas till eller tas bort. Det gör också att barnet lär sig att texten är beständig. Inget ändras om man läser de där tryckta bokstäverna och de där orden som kommer med dem. Som högläsande förälder kan man vilja ändra lite, skapa lite nytt i det alldeles för välbekanta och upptäcka att det lyssnande barnet genast protesterar.

– Nej, inte … säger tvååringen.

– Så står det inte, säger fyraåringen.

Inget får ändras. Det tryckta är samma om och om igen. Så upptäcker barnen de skrivna orden. Att de består. Att de är gemensamma.

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: