Första hjälpen till skolbiblioteket

Från bussens kunde jag se in i biblioteket. Fiffigt var det att busshållplatsen låg precis utanför. Barnboksavdelningen syntes med stora fönster ut mot gatan. Jag hann räkna barn och vuxna. Klockan 17.35 var det fem vuxna och tio barn på biblioteket. En brokig skara bland en brokig samling böcker.

Biblioteken är platserna för böckerna. Jag brukar sitta en stund på avdelningarna för barn- och ungdomsböcker. Jag kan se en pappa med sina barn. En liten en kryper omkring bland böckerna, ställer sig mot en boklåda, tar ut böckerna, en efter en. Ett annat barn sitter i pappans knä och lyssnar när pappan läser högt. Miljön är bejakande. Böckerna rör sig mellan läsare, får liv genom möten som kommer med att böckerna finns och att läsarna får vara där böckerna är. Tiomånadersbebin lämnar en hög av böcker på golvet. Ett sätt att vara med böckerna också för en liten en.

Barn ska läsa. De måste läsa. Jodå, men om man ställer samma fråga till miljön- hur stöttar miljön den läsande? Hur understödjer den barnets och den vuxnes möte med vad att läsa? Hur syns böckerna? Hur stort är utbudet? I vilket skick?

Ibland besöker jag bortglömda bibliotek. De saknar den omsorg ett bibliotek behöver ges för att läsaren ska kunna spegla sig i det som läsare. Ett skolbibliotek jag besökte var så bortglömt att böckerna låg på golvet, sönderrivna och trasiga, och de som fanns i bokhyllorna låg inkastade och saknade den omsorg som kommer med alfabetisk ordning. I ett annat skolbibliotek stod böckerna med ryggarna upp-och-ned.

Läsmiljön eftersatt. Med en eftersatt miljö förringas innehållet. Vad betyder en bok? Vad säger det om en författare? Hur kan läsaren identifiera sig som läsare? Jag sitter i biblioteket jag inte vill vara i och tänker på den omsorg som kommer med en skolbibliotekarie som kan ge första hjälpen till biblioteket och därmed till de blivande och kommande läsarna. När det blir och är ett bibliotek ska bibliotekarien vara kvar där för att inspirera läsare och bjuda in de som står på tröskeln till äventyren.

 

Kommentera