Jag blir så berörd

– Jag blir så berörd av Vrese, sa läraren jag samtalade läsning med. Han är så … så … ensam. Jag känner så med honom. Den där ensamheten …

– Jag känner så med farfar, kaninen, svarade jag. Jag har följt honom genom berättelsen. Han är lite glömsk. Lite gammal. Kanske har han börjat glömma lite. Jag känner sådan ömhet för honom när han dyker upp i texten.

Vi läser Ulf Starks böcker och samtalar om våra upplevelser. Jag läser Sommar i stora skogen och läraren läser Jul i stora skogen. Vi njuter båda av att läsa illustrationerna som Eva Eriksson berättar genom.

Kommentera