”Han har läst en bok och nu ska jag köpa tio nya”

En mamma ringde mig och berättade att hennes son ”äntligen” läst en bok och att hon nu var på språng till bokhandeln för att köpa en trave böcker för att förse sonen med nya. Minst tio skulle hon lägga framför honom. Vilka? frågade hon mig.

Vi vill. Men vår vilja gör något med den andres vilja. Det gäller att acceptera den andres utrymme och egna upptäckter. En son som nyss läst ut en bok är fylld av boken. Om vi stillar oss kan vi låta sonen få ha sin läsupplevelse fredad en stund. Kanske kan vi lyssna till det sonen eventuellt vill berätta. Inte rusa iväg till bokhandeln för att förse barnet med nya böcker. Hellre ta sonen till bokhandeln, själv botanisera bland böckerna, och vara där under en väl tilltagen tid för att också ge möjlighet för sonens egna möten med litteraturen samt låta barnet upptäcka böckerna på plats och nyfiket få plocka med dem. Det handlar om lyhördhet. Hur vi lyssnar till den som läst en bok och hur vi förstår vikten av att motivationen också kommer inifrån läsaren själv.

Jag tänker på den svalka som behövs för att den andra ska få ha sitt utrymme ifred. Ofta tänker jag på den lilla dikten om barnet som började samla frimärken men som fick sitt begynnande intresse släckt av sin pappa som kom med en tvåkilos låda med frimärken för att bistå och ge. All den egna upptäckarlusten borta, den egna kraften att söka upp och samla på sig borta. Den egna aktiviteten uppslukad av någon annans. Och så avslutades samlandet av frimärken.

Läsaren som läst sin första bok och som mamman ”äntligen fått” att bli läsare har egentligen blivit läsare av egen aktivitet. Det är författaren som har fått läsaren in i berättelsen. Det är den aktiviteten vi måste vara rädda om. Värna den. Det vi själva vill ge och vill att barnet får ta del av det kan vi ge genom högläsning. Mamman ringde igen.

– Sonen läser om boken. Slukar den en gång till.

Sonens läsupplevelse öppnar inte genast dörren till alla andra böcker utan till ett närmare förhållande till just den boken. – Hur hittade sonen boken? Vad gjorde att han valde att läsa den?

Det handlar inte om de tio böckerna som genast ska ges läsaren. Det handlar om att inte dränka med det vi vill och önskar. Upptäckten av ett frimärke är en sak och den glödheta ivern som kommer med två kilo en annan.

Av Anne-Marie Körling

5 reaktioner till “”Han har läst en bok och nu ska jag köpa tio nya””

  1. Åh, så bra skrivet! Jag håller med om att det inte är kvantitet det handlar om. Barnet kanske vill syssla med en enda text jättelänge på olika sätt och olika vinklar. Läsa, läsa om, återberätta för någon annan, skriva en egen fortsättning, rita något ur boken, läsa om igen… Det är också läsning, och frågan är om inte det ger mer än att snabbt plöja ett antal böcker.

    1. Tack. Vi kan bredda genom att själva visa vad vi läser, bredda genom att högläsa för det kommande och ta barnen till platserna där böckerna är.

  2. Ta barnen till biblioteket och där botanisera bland nytt och gammalt. Inte ha så bråttom därifrån. Möter allt för ofta föräldrar som lånar åt sina barn /ungdomar utan att de själva är med och botaniserar. Ser också ofta föräldrar och barn som störtar in och lämnar men inte har tid att stanna för att låna nytt fastän barnet önskar det.

    1. Tack. Det finns mycket som påverkar en läsare. Tid. Den egna viljan och att få möta litteratur över tid, på många olika sätt och med all den variation som böckerna har att erbjuda.

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: