Läsenärer

Hon satt snett framför mig i tågvagnen. Hon läste intensivt i sin bok. Jag satt snett mittemot och läste, ja först intensivt, sedan såg jag mig omkring och upptäckte läsaren i den andre. Tåget krängde hit och dit. Den läsande  höll blicken fast i boken. Då såg jag plötsligt att hon log. Då visste jag med ens. Hon är inte här. Hon är där. I boken.

Jag återgick till min bok, försvann in i texten och ”ut på Carey Street” och gick med in genom domstolens bakre entré för att känna de fuktiga stenarna genom berättarens händer.

Vi reser och vi läser. Vi läsenärer!

Kommentera