En läsupplevelse på 90 sekunder

Körling tecknar 2015

Jag har alltid varit nyfiken på hur man får en läsare att bli intresserad av böcker. Då jag vid några tillfällen arbetade i bokhandel förstod jag att det är en komplex sak att intressera för böcker. Läsaren som är i bokhandeln ville inte ha råd i egentlig mening utan ville hellre berätta om det de läst tidigare. Små boksamtal om det lästa var ofta vägen till en ny bok. Det handlar om att börja med den lästa boken eller den bok man lyssnat till på radio eller hört någon annan prata om på teve. Jag har alltid funderat över hur man som läsare blir intresserad av böcker. Som lärare har jag varit nyfiken på hur jag kan bidra till intresse för litteratur och engagera eleverna i läsningen snarare än att tvinga dem.

För många år sedan föreläste jag vid en skola. Innan jag skulle börja ville  skolbibliotekarien säga något. I famnen höll skolbibliotekarien ett tiotal böcker. De var nyinköpta till skolans bibliotek. Böckerna hölls upp och synliggjordes för lärarna. Skolbibliotekarien högläste ur två av böckerna.  Det var inte några långa stycken men man fick en känsla för berättarton, en inblick i bokens persongalleri och fick en händelse att grubbla vidare på. De två böcker ur vilka skolbibliotekarien högläst ur var de böcker lärarna ville låna. Så kan högläsning fungera. Jag bad om ett litet samtal med skolbibliotekarien. Om högläsningens kraft att generöst ge en väg in i litteraturen. Skolbibliotekarien sa att man måste få tid att tala böcker med lärarna. Som sagt, detta var många år sedan.

Tid för samtal om böckerna och en stund för författaren att nå ut genom en förmedlande stämma är en generös väg att ge åtminstone en gnutta inblick av det som finns att läsa. Vi kan och vi bör göra detta till en vardaglig gest till unga och till dem som ännu inte vet vad en bok kan ge och betyda. Jag kallar det ”90 sekunders högläsning”. Vad som kan komma med den är en läsupplevelse – om än kort.

För några månader sedan föreläste jag om hur man kan undervisar ur en endaste bok. Det var en lång föreläsning. Jag introducerade 90 sekunders högläsning för de som var där och bad de som lyssnade att i efterhand tänka om det de fått höra. En lyssnare ropade spontant

– Men… jag fattar inte … så mycket man kan få uppleva av en sådan liten stund. Jag trodde du skämtade men nu vet jag. Så enkelt egentligen.

Det enda som krävs är att man har böcker av olika slag och att man väljer ut stycken att läsa ur. I skolan kan man kalla det mikrolässtund om man vill. Man läser inte hela boken utan man läser ett litet stycke ur en bok. Jag kom under många, många år att börja varje lektion med 90 sekunders högläsning. Jag breddade läsvärlden genom det jag läste. Jag läste faktatexter, telefonkatalogens namn i alfabetisk ordning, dikter och skönlitterära böcker. Jag läste allt möjligt och ur en bredare repertoar än jag annars skulle göra om jag höll mig till barn- och ungdomsböcker. Eleverna visste att inget krävdes av dem. Dessa 90 sekunder var en högläsargåva utan krav.

Varje dag tog jag tio böcker med mig in i klassrummet. Varje lektionsstart inleddes med högläsning. Eleverna kom i tid, ville fort komma in i klassrummet och tystnaden som infann sig handlade om att ge utrymme för det som skulle komma ur boken. Över tid kom frågorna om vilken bok den och den händelsen fanns och över tid kom det egna initiativet att läsa. Då kom eleverna åt sin egen vilja att läsa. Det egna engagemanget som skapar rörelsen in i boken.

Om barn och unga ska läsa och hitta till litteraturen måste litteraturen hitta till de unga. Inte alla unga får uppleva sig upphittade av en bok. Det betyder att vi måste ge. Och det utan krav. Boken gör oftast arbetet när den väl får möta unga lyssnare. Över tid lär sig barn och unga att inget krävs av dem annat än att lyssna. Och det gör att de kan komma åt sin egen vilja att läsa för att nyfikenhet är väckt och inte stillad. När barn och unga frågar efter boken jag läst ur berättar jag precis så mycket som de vill veta, oftast vilken bok det är och författarens namn. Jag avvaktar deras följdfrågor.

– Finns den i biblioteket?

– Du får fråga.

Jag lånar inte boken åt eleven. Hela vägen till boken ska kantas av elevens vilja att nå den. Och att hindra mig från att göra jobbet åt eleven är det svåraste jag vet. Jag vill ju så gärna! Men min vilja måste jag hålla på varsam låga.

Jag tittar i boktraven jag har med mig. Hittar ett stycke jag vill läsa. Läser igenom tyst för mig själv. Hittar rösten som ska lyfta berättelsen till de som ska få höra. Jag vill verka för den generositet som kommer med att dela med sig av det man kan. Jag tycker om att läsa.

Körling ritar 2014

Av Anne-Marie Körling

 

11 reaktioner till “En läsupplevelse på 90 sekunder”

  1. Hej!
    Kan intyga att det här sättet verkligen fungerar! Stort tack
    Anne-Marie!

    Har prövat ett tag nu, både i klassrummet och när vi är på biblioteket. Senast igår. Uppstarten på VT firade vi med en härlig stund på biblioteket. Jag hade sett ut några böcker att mikroläsa ur.
    Så effektfullt! Både barnen och jag hinner att uppleva olika typer av texter och helt olika atmosfär. Fascinerande! Vi skrattar tillsammans, blir överraskade och nyfikna på att läsa mer.
    Bibliotekarien slog sig ner med oss igår. Vi delade samma upplevelse. Hon fick en spontan applåd av barnen och tack för att vi får komma till hennes fina bibliotek, som de sa.

    Nu ville de skynda sig tillbaka till klassrummet och läsa! Det gjorde vi förstås. Min kollega och jag bar 2 stora blåa IKEA-kassar fulla med ny spännande läsning. Det lilla tåget av barn pulsade i snön.
    – Får vi läsa precis när vi kommer tillbaka?

    Tack för alla värdefulla ingångar du ger oss alla.

    Ska verkligen tänka på kraften i att eleven också själv ska söka upp boken på biblioteket.

    Ska skapa de tillfällena i klassrummet framöver.

    Glada hälsningar från Anki Källman, Mullsjö.

  2. Anne-Marie och ni som har provat, väljer ni böcker som ni har läst i förväg eller slår ni upp en sida och läser spontant?
    Med vänlig hälsning Annika Almander

    1. Hej Annika. Jag skriver ett blogginlägg om hur du kan gå tillväga. Om du vill se hur det blir i praktiken kan du gå in och titta på UR I love sprak, hur man inleder en språklektion där du ser hur eleverna väntar på högläsningen och verkligen tar böckerna till sig genom dramatisering. Jag skriver igen.

  3. Jag tycker att detta verkar intressant att göra ett försök med, men jag tror att jag ska kalla det för mikroläsning för att det kanske blir lite mindre än 90 sekunder eller något mer än 90 sekunder. Min första tanke är att jag ska introducera det med att inleda lektionerna med en dikt.

    1. Hej, pröva och återkom. Det är inte tiden som är viktig men eftersom vi alltid jagar tid kan vi lära oss att ta mandat över tiden genom att skapa innehåll. Och 90 sekunders högläsning är en generös gest men också ett innehåll som skapar språk, mening, nyfikenhet och på sikt engagemang och intresse. Det är min erfarenhet. Jag har läst för alla på detta sätt. Lycka till och jag finns för återkoppling och samspråk. Välkommen tillbaka.

      1. Jag har nu provat detta med mikroläsning som inledning av mina lektioner och själv tycker jag att det är ypperligt. Jag har provat både i helklass och sen mitten av februari enskilt eller med få elever att läsa en dikt i början av lektionerna. I går läste jag för en elev Tomtegubben av Felix Körling. I dag på morgonen fick jag av en klasslärare veta att en av eleverna undrar varför vi ska läsa dikter. Du får gärna återkomma med ett helt nytt blogginlägg om diktläsning. Det senaste numret av Svensklärarföreningen har poesi som tema och nästa tidning kommer att ha nyanlända och SVA som tema. Jag tycker att det ibland kan vara svårt att förklara syftet med något då den verkliga utdelningen för eleverna med exempelvis dikter kan komma när de blivit vuxna föräldrar, vänner eller arbetskamrater. Jag har elever som jag ser lyssnar och tar till sig och jag tror att de vet att snart är det slut, men inte att de sitter och väntar på att 90 sekunder har gått, men att de vet att det är ett kort inslag av lektionen. Att ha en rutin som inledning tycker jag också är utmärkt. Jag ska också titta på filmen du har rekommenderat i en ovanstående kommentar – I love sprak från UR.

        1. Hej, så roligt. Det ger ju både upplevelser och språk på en och samma gång. Också variation och möte med olika genrer. Jag ska fundera över ett inlägg om dikt och diktens betydelse. Tack för ditt gensvar. Fortsätt vara generös med högläsningen. /A-M

  4. Pingback: Läsa | Pearltrees
  5. Som skolbibliotekarie tycker jag det är viktigt att hitta ett bra ställe i böckerna som fångar lyssnaren. Varje gång jag läser en bok tänker jag på min ingång, hur jag presenterar just den boken, temat och vilka sidor jag ska läsa, gärna 1-2 sidor. Sedan noterar jag alltid sidorna i en blogg som jag lätt kommer åt för framtida bruk. Fridsbokrescensioner.blogg.se

Kommentera