”Unputdownable” och vänliga bokhandlare

Körling fotograferar 2016Lässkyltar Körling fotograferar 2016LässkyltarLässkyltarLässkyltarLässkyltar

Går alltid in i bokhandeln varhelst jag är. Läser av boktitlarna och skyltarna. Läser av miljön och hur böckerna läggs fram och med vilken omsorg. Ibland frågar jag bokhandlare om bokhandeln. Eller var jag hittar boken jag inte hittar.

Jag läser på hemsidor att bokhandlarna är synnerligen vänliga och det är vänliga ögon jag ser in i då jag frågar om boken. Jag tänker att det är bra att veta att bokhandlarna är vänliga för bokfrågor kan vara besvärliga. Man kan ha glömt titeln och behöver många minuter för att berätta vad man tror att boken man söker ska handla om. Och hoppas att bokhandlaren kan klura ut vilken bok det är man så gåtfullt berättar om. Eller så vill man berätta lite om boken man tänker köpa för att man är så spänd på att få läsa den. Det är fint när bokhandlarna är vänliga och tålmodiga.

Nyss frågade jag om en bok jag inte fann för att se bokhandlaren försvinna in till uppackningen för att hämta den. Sen talade vi om boken vi hade mellan oss. Den jag köpte. Den bokhandlaren skulle läsa. Jag undrade så på vilket bord boken jag köpte skulle ha legat och jag tänkte på vilken skylt som skulle omsluta den. Jag tror jag skulle lägga den ensam på ett bord, sätta dit en stol och utmana till spontanläsning här och nu. Skylten skulle uppmärksamma den synlige läsarens aktivitet:

”Läsaren har försvunnit i 60-talet och befinner sig nu i en lägenhet där en katt får en avgörande roll. Det är läsaren som gör boken.” 

Av Anne-Marie Körling

Skyltarna är från Waterstones Picadilly samt Hatchards, Picadilly

Kommentera