Läshälsa – frågor om läsning bör vara med överallt

Körling undervisar 2008

Jag har träffat många, både unga och äldre, som har haft problem med läsfärdigheterna och läsförståelsen. Det som blir svårt är att läsförmågan tas för given. Därför blir det tyst om hur vi läser och hur vi förstår. Vi frågar inte.

Frågorna lyser med sin frånvaro. De borde komma naturligt överallt där vi talar om hälsa, skola, lärande och välbefinnande.  Vid varje möte med elevhälsan kunde frågor om läsningen vara i fokus. Precis som frågor rörande hur vi äter och sover är det.

Då jag talar läsfärdigheter och läsupplevelser med unga människor berättar de att de inte får några frågor om det.  Det är tyst om detta innehåll. Också den egna tystnaden i frågan. För vem ska man tala med och vem är intresserad när ingen frågar. De flesta tycks kunna läsa och när böckerna slås upp i klassrummen så berättar allt om att läsa det kan man.  Jag har mött äldre personer som berättat att de hankat sig fram i textvärldarna. Jag blir nyfiken på hur man gör och hur man förstår, vilken hjälp man får och vilken hjälp man har kunskap om att man kan få. Då man har det besvärligt med att läsa, vilket vi alla har när texterna är svåra att begripa sig på, och vi hanterar det på olika sätt. Kanske genom att överge dem och göra annat men ana att det är något av vikt i texterna, något jag inte förstår mig på.

Hur mår ett barn som inte förstår eller inte kan delta i det som sker dagligen i skolan? Hur mår den elev som vet att nästa skola kräver läsförståelse som eleven inte äger? När kan man föra fram frågor om vad läsningen betyder och vad den gör med självkänsla, mening och sammanhang. Det handlar om hälsa. Den att kunna läsa eller på annat sätt få tillhöra textvärldarna. När man inte gör det tvivlar man på sig själv. Man är ständigt utanför där andra är innanför. Boken är inget äventyr utan en tegelsten. Inte dum, säger eleven. Men jag har det svårt. Hur ska jag få lära mig att läsa? Jag ser ingen annan väg än att läsfrågor också blir dagliga frågor – lika dagliga som om vi har ätit, sovit eller rört på oss. De ska ställas hos skolans kurator, hos skolsköterskans och i klassrummets samtal om hur vi lär, förstår, tänker, klarar av, sätts inför prov, förstår eller inte förstår. Vi måste och kan fundera över hur vi läser, när vi möter motstånd i vårt läsande, våra strategier och våra undanflykter, varför läser jag inte vidare? Varför skjuter jag boken åt sidan? Vad är det jag inte förstår och varför syns språket mig så främmande? Vi måste fundera över hur vi förstår texterna i ensamhet och i gemenskap. Läsförmåga är något som erövras dagligen genom att vi utmanas i att läsa och tränar i att läsa.

I klassrummen syns lästid som något utmätt. Den är tyst. Kanske är tiden för läsning de sista tio minuterna då det inte finns annat att göra och när klockan ringer ut så slås boken ihop. Lästiden i skolan utgår kanske från de som kan läsa utan att någon egentlig hänsyn tas till dem som inte kan. Undervisningen som kan inkludera alla i lärarens modellande högläsning och åskådliggörande av egna strategier för hur att förstå och hur att tänka där läshastigheten saktar ned för undervisning där flödet anpassas, utmanas i relation till elevernas samtal och frågor. Bokstävernas ljud, ordets uttal, meningens innehåll och styckets avgränsning. Allt det vi kan göra gemensamt. Vi kan ha en läsundervisning där vi inte belastar vår oförmåga utan ansvarar för att delaktighet skapas, underhålls, utvecklas och både breddar och fördjupar. Hur förstår vi? Hur begriper vi det vi läser? Vad bjuder på motstånd? Vad gör vi med detta motstånd? Hur löser vi läsningen? Vad gör samtalet med innehållet? Hur upplever vi det vi läser?

De frågor vi kan ställa ska inkludera oss i samtalet, inte få oss att värdera utan fundera och med respekt lyssna till hur det är att läsa, kunna läsa och delta i texterna för dagen. Eller hur det inte fungerar. Inte genast bedöma utan fundera på det vi får veta. För att mötas i texten och göra på andra sätt så att textmöten kan bli möjliga för alla.

Frågorna kan vara:

  • Kan du läsa?
  • Hur ser du på din läsförmåga?
  • Hur gör du när du inte förstår?
  • Vilka upplevelser har du av det du läser eller det du lyssnar till?
  • Vad behöver du för att kunna läsa?
  • Hur löser du din läsning?
  • Vad betyder att inte kunna läsa den här texten?
  • Vad är enklare att läsa? Vad är svårare?
  • Vad gör det med dig då du förstår?
  • På vilket språk läser du?

 

Av Anne-Marie Körling

 

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: