Läsvägar!

Jag läser av läsvägen mellan hemmet och skolan.  Löpsedlarna läser jag. Rabatten på maten läser jag. Jag läser om läsk och blaska. Jag tänker på alla ord och meningar. Jag tänker på biologibokens täta text och grammatiken i ämnet svenska. Jag lyssnar till barnet som säger att jag vill inte kunna läsa mer. Läsningen suger säger en tonårskille.

Det suger att läsa! Jag vill förstå. För mig suger det inte att läsa. Tvärtom jag har ett sug efter att läsa. Men när jag går och spanar på texterna mellan hem och skola undrar jag över vad möten med texter kan betyda. Löpsedlarnas krig läser jag om. Jag läser om hunden som bitit en bebis. Jag läser att det är 50% rabatt på något som jag kan köpa och att köttfärsen är från Irland. Jag tänker på faktaboken i skolan. Den jag nyss hörde någon kommentera som en text som man bara läser utan att läsa. En text man äter i sig och tänker inte på vad det egentligen är. Det ska bara in. Innanför på något sätt.

Jag tänker på en dikt jag läst för länge sedan. Den i vilken böckerna gråter i sin olästa ensamhet. Jag tänker på att den som ännu inte har fått möta ett äventyr och ännu inte har fått gråta över någon annan människas öden och sorg inte vet riktigt vad läsning kan betyda. Då blir det fattigt med skyltarna, löpsedlarna och faktatexten.

Jag läser av texten på vägen mellan skolan och hemmet. Löpsedlarna går att läsa med stora bokstäver. Nyss stod jag framför en och pekade på det stora ö som fanns mellan två bokstäver av samma sort. Det är en liten en som älskar bokstäverna. Ännu kan liten inte sätta ihop orden. Varje bokstav är ett äventyr. Jag minns då jag lärde en liten pojke att läsa. Sen kom han och bad mig om att ta bort det han nu kunde. Det är inget roligt att läsa när det bara är tråkiga saker man läser om. Man får mardrömmar. Jag blundar ibland.  Som om jag kunde hjälpa honom att sudda bort att han kan läsa. Det är lätta ord på en löpsedel men innehållet är obegripligt svårt. Stora fina bokstäver med svårbegripliga innehåll och öden. Inte alls något för en sjuårings nyfikna läsögon.

Det krävs en läsväg till varje läsande barn. En omvärld som tänker att nu lär sig ett barn läsa och med en värld av olika texter att möta. Kanske en upptäckarläsväg som snirklar sig genom sagoskogar, speglande andra världar eller som skriver ett skönt ord som ”sjumilasteg” och som är lite längre än de där skrikiga orden på löpsedeln.  Tänk om löpsedeln en vecka i oktober har fokus på de läsande barnen, då när de gått i skolan en tid och kanske fått så mycket lärdom att läsförmågan gör ögonen hungriga på läsutmaningar. Då kanske en av löpsedlarna handlar om att  ”Barnen i skolan nyss läst en bok som var så spännande att biblioteket fick hålla extraöppet för boklånarna”.

Kanske kan vägen till och från skolan lysa upp med något som nu lyser med sin frånvaro.

 

Av Anne-Marie Körling

Kommentera