Är jag ett hinder för din läsning?

Frågan om jag utgör ett hinder för barn och ungas läsning har jag ställt mig många, många gånger sedan jag blev lärare. Jag har granskat mig själv, lyssnat till mina nej och mina ja, funderat över min syn på litteratur och vad den gör med barnens egna val när de väljer att läsa och vad de väljer att läsa ur. Och jovisst. Jag har fått tänka åtskilligt på det jag säger och det jag gestaltar.

Lösningen har funnits i att skapa tid och utrymme åt både det jag vill och det eleverna vill. Jag läser högt ur det jag vill att eleverna ska möta för att ge en horisont av litteratur och mångfald och av det de ännu inte kan läsa på egen hand. Jag kan genom att ge flera olika möten med litteratur också ge eleverna ett alldeles självständigt eget. Klassrummet fyllde jag med böcker, tidningar och allehanda faktaböcker. För att ge och för att låta eleverna upptäcka på egen hand.  Jag införde flera olika läsmöjligheter i klassrummet:

  • Gemensam läsning
  • Vägledd läsning
  • Parsamtal om läsning
  • Enskild läsning med lärare
  • Flera olika pedagogiska sätt att högläsa
  • Självständig läsning

De fem översta punkterna är förberedd undervisning där litteraturvalet ligger hos mig som lärare men också kan ske i samspel med eleverna. Men de måste få veta om vad som finns att läsa och vad som finns att upptäcka. Den sista punkten betyder att den är självständig. Eleverna får läsa det de vill. De får läsa Kamratposten.  De får läsa faktaböcker. De får läsa den 23:e delen av någon seriebok. Och de får läsa kartboken med en kompis.

Så ja, jag skulle kunna ha sagt ja till det jag läser i DN. Lördag #83 * 5 mars 2016 där Katarina Anna-Maria Gospic beskriver hemmets bokhylla och önskemålen om vad att läsa i skolan:

Bokhyllan i Katarina Gospics hem var inte särdeles välfylld. Där fanns uppslagsverk, men bara några band. Hon slog i ”Världens djur”, vad som helst som innehöll konkret vetande.

I skolan önskade hon uppslagsböcker när klassen skulle läsa, men fick till svar att de skulle läsa skönlitterärt. Hon försökte låna en kartbok för att hon ville lära sig alla huvudstäder, men inte heller det var okej.

Jag har haft många föräldrar som frågat mig om kartboken och barnens lust till att läsa den. De frågar om kartboken räknas som läsning och vad man ska göra när barnet inte får läsa kartboken. Jag brukar svara att om barn tycker om kartböcker så se till att de finns kartböcker där barnen är. Också i hemmet kan det få lov att finnas kartböcker. De går att låna på biblioteket. Låna gärna många olika kartböcker och upptäck skillnaderna i dem. I skolan saknas ibland den där undervisningen som erbjuder självständiga val. Även om det står i läroplanen att eleverna ska kunna påverka så blir det inte alltid så. Jag tror vi ska tänka på hur vi introducerar den egna lässtunden och den som vi leder och beslutar om. När man läser en kartbok kan det vara roligt att fundera över den då man läser en skönlitteratur bok. Man kan slå upp platser som nämns i boken och därmed få använda det man tycker är så roligt. En karta tillsammans med en skönlitterär berättelse.

Av Anne-Marie Körling

2 reaktioner till “Är jag ett hinder för din läsning?”

  1. Hej!
    Så sant! Så generöst och fyllt av respekt för elevers nyfikenhet och framtidstro!

    Gillar skarpt din undervisning med ”Olika läsmöjligheter”.

    Den självständiga läsningen är fantastisk och den utmanar mig samtidigt.
    Det är ibland svårt att hitta ”just rätt” bok för varje barn. Vill att alla ska få en chans att få en läsupplevelse på djupet. Det kan lätt hända att elever väljer en för svår bok, åtminstone i yngre åldrar.

    Min erfarenhet är att det gäller att vara mycket aktiv som pedagog under den självständiga läsningen så att man skapar flera ingångar för reflektion kring texten. Möjlighet att läsa högt o tänka kring innehållet.

    Tack för all variation på ingångar du ständigt ger oss Anne-Marie!

    När jag säger mumlande läsning tänker jag på dig. Gillar att du har fått mig att tänka nytt kring tyst läsning och använda andra ord för den. Så mycket bättre med självständig läsning. Står för så mycket mer aktivitet än tyst läsning.

    Tack för att du får mig att vända o vrida på min undervisning.

    Det gör mig så sugen på att möta eleverna! 😊🌟

    Glada hälsningar Anki Källman, Mullsjö

  2. Jag har goda upplevelser av elever som läser kartboken. När du skriver om att läsa kartboken tillsammans med en skönlitterär bok då kommer jag att tänka på boken Fröken Europa. Den är bra och kan läsas ur flera perspektiv. Jag använde till och med den som referens när jag skrev en uppsats på grundläggande nivå i specialpedagogik. Då tittade jag hur en bra lärare beskrevs i boken.

Kommentera