Min son besökte skolmatsalen varje dag. Inte då det var lunch och serverarstress utan tidigt på morgonen då maten gjordes iordning. Han tog sig en sväng till tanterna i köket och var vänlig och snäll mot dem. De var lika vänliga och snälla tillbaka. Jo då, han älskade mat, precis som Maria Magnusson i böckerna om Eddie, och han ville försäkra sig om att det blev mat den här dagen också. Soppan gillade han och köttbullarna. Tanterna i köket tyckte om sonen. Det var något ömsesidigt över deras relation. Men en dag när läsfärdigheten blivit större förändrades relationen till köket. Sonen kom hem och var ledsen. Han hade gått sin vanliga köksvandring, ja man fick det då, och råkat se en stor påse där det stod potatis med feta bokstäver. Under den feta stilen med potatisordet fanns de förtydligande mindre bokstäverna och texten:
För skolbarn och svin!
Inte alltid att rubrikerna och de stora bokstäverna är så precisa som den där finstilta som förklarar och förtydligar. Sonen kom aldrig över detta med potatisen men relationen till tanterna i köket bestod skoltiden ut.
Av Anne-Marie Körling