Trycka boken till bröstet

– Berätta om boken säger jag. Damen håller fram boken. Hennes ögon glittrar. Barnbarnet tycker så mycket om boken. Boken har de läst så många gånger. Ja om och om igen.

Och så börjar högläsaren bläddra i boken. Gör nedslag lite här och lite där.

– Titta så finurligt den är tecknad. Titta på ansiktsuttrycket! Man känner igen sig.

Värmen går inte att ta miste på. Högläsaren fnittrar till och berättar att just här brukar barnbarnet säga något. Högläsaren känner glädje också här och nu. Boken tycks ha sparat den mellan pärmarna.

Vi står där med boken och tittar in i den. Vi är gemensamma i den. Våra berättelser är färgade av många minnen vi fått av att läsa den. Och vi blir berättande där vi står. Det är inte vilken bok som helst. Det är boken som är läst om och om igen för en liten en.

Vi har blivit påverkade av boken och närheten till lyssnaren. Det blir tydligt när damen jag talar med, utan att tänka på det, trycker boken till bröstet.

Av Anne-Marie Körling

Kommentera