90 sekunders högläsning: Jag läser för och vi läser med!

DN 10 april 2016

I dagarna tre har jag föreläst. Och vid alla föreläsningar har jag högläst. Jag har en idé om att läsa högt 90 sekunder. Det kan vi alltid bjuda på. Och texter delas i rummet. Vi lyssnar och blir gemensamma. Jag visar också fram texten. Alla kan läsa med om de vill. Vi brukar följa med när text visas. Därför läser vi också själva men utan krav på att vi måste eller ska läsa. Jag läser för och vi läser med.

Denna vecka har jag högläst ur följande böcker

Högläsningen handlar om att möta olika texter, möta olika innehåll och därigenom få möta frågor ur olika perspektiv. Men också att få tillgång till litteratur. Till ord. Till meningar. Att få inblick i böckerna. Att ha böckernas innehåll som en del i samtalet. Men 90 sekunder? Jodå, plötsligt utbrister någon som lyssnar:

– Innehållet gör något med tiden. Tiden upphör. Jag hade ingen aning … verkligen ingen aning att 90 sekunder kunde ge så mycket. Varför gör vi inte det oftare?

 

Jag återkommer,

Anne-Marie Körling

 

 

2 reaktioner till “90 sekunders högläsning: Jag läser för och vi läser med!”

  1. Förstår inte syftet med detta… Du tycks ha högläst cirka 5 snuttar/dag. Har de valda styckena något samband? Är de att betrakta som lästips? Eller bara gemenskapsskapande?

    Skapar inte hela föreläsningen någon gemenskap? Är dessa texter annorlunda på något vis jämfört med din muntliga texts egenskaper?

    Du presenteras som att studerat ”utvecklad högläsning”. Har du förklarat i något blogginlägg vad detta innebär och förespråkas där 90-minuters koncentration enbart?

    Hälsningar
    Margareta Rönnberg

    1. Det jag högläste är länkade till varandra men ur olika perspektiv. Jag väljer noga ut stycken och ger därmed bokens innehåll utrymme men också sammanhang i en berättelse om läsning.

Lämna ett svar till Margareta Rönnberg Avbryt svar