I tågets vaggande famn läser jag …

… Niklas Rådström ”En Marialegend”. Språket är så vackert. Och innehållet så hårt. Jag flämtar till. Jag ryggar tillbaka. Och anar obehaget.

Hon skrattade. Han skrattade. De hörde inte hur den ena fågeln efter den andra tystnade i träden utanför.

Och tåget vaggar och landskapet utanför fönstren är milslångt och utan ljud. Jag är på väg. In i boken mot Göteborg.

Av Anne-Marie Körling

Kommentera