Dagen till ära intervjuar jag läraren som sitter vid mitt frukostbord och läser tidning. Jag frågar:
– Vilka är de böcker du läst om flest gånger:
- Neil Gaiman: Oceanen vid vägens slut
- Astrid Lindgren: Bröderna Lejonhjärta
- Eric Lidklater: Det blåser på månen
- Tove Jansson: Vem ska trösta Knyttet?
- Anna Clara Tidholm: Knacka på
- Marcus Zuzak: Boktjuven
- Taikon: Katitzi som seriealbum
- Hej vi skriver till dig – speciellt dikten: Svärvisa till alla svenska barn av Elsa Grave som kom 1969
- Kittyböckerna!
- Christine Nöstlinger: Tomanis liv
Jag blir nyfiken och frågar om den sistnämnda. Den om Tomanis liv. Läraren blev så lycklig när den kom på tal.
Tomanis liv handlar om två väluppfostrade flickor i ett villaområde. De har femmor i alla ämnen. Så börjar boken. De är smala och välvårdade. En dag får de en bok av sin pappa tror jag. Den boken heter Tomanis liv. De börjar läsa den där boken. De läser och läser och medan de läser förvandlas dom. Plötsligt har de inga femmor längre, de ser inte heller välvårdade ut och en morgon när de vaknar är de förvandlade till tomanisar. En tomanis är blå, har vassa tänder, en klotrund mage och tovigt hår. En tomanis är mycket vig och kan klättra i träd. De är starka. Flickorna som blir förvandlade klättrar i träd, äter körsbär och spottar kärnor på grannarna som går förbi. Hela byn vänder sig mot de här barnen. När mamman går med barnen till affären skriker folk till dem – Vilka är ni som är såna monster. Men mamman vill inte skämmas för sina barn. – Det är mina barn och jag älskar dem. En dag börjar föräldrarna läsa boken. …
Ja, där kanske vi ska sluta. Jag ska nog pinna iväg till biblioteket och låna den. Ja, om jag inte hittar den i bokhandeln eller antikvariatet.
Hej HOPP för boksamtal över en kopp kaffe!
Av Anne-Marie Körling