Lotta Olsson har skrivit det vi behöver veta en dag som denna

Böcker behövs genom hela livet: för att uppmuntra nyfikenheten hos det lilla barnet och leklusten hos det något äldre, för att vara ett stöd för tonåringen med identitetsfrågor och beskriva samhället för de vuxna. Böcker behövs för att diskutera idéer och existensiella frågor, och för att poetiskt tolka individens ensamhet och gemenskapens svårigheter. Böcker får oss att stå ut med vår ofullkomlighet.

DN Världsboksdagen 23 april 2016 Lotta Olsson

 

 

Kylskåpet surrar kring oss läsande

Från Lunds stadsbibliotek 2016

När läsare läser tillsammans infinner sig en slag annan tystnad.  Jag minns min mamma. Hon var så tyst men så levande över tidningens spalter. Hon rynkade pannan, skrattade till, mumlade en aning som om hon inte höll med. Jag kan minnas den där tystnaden när hon åter försvann in i den djupa koncentrationen. Jag satt intill och läste mina serietidningar. Samma mjuka tystnad.

Hemma sitter vi nu och läser. Någon läser en tidning. Någon annan läser i mobilen. Jag läser min bok. Så bryts tystnaden för några minuter. Vi pratar intensivt. Om ditt och datt. Plötsligt är det tyst igen. Vi har återknutit till vår läsning.

Kylskåpet surrar.

Av Anne-Marie Körling

Boksamtal dagen till ära

Skärmavbild 2016-04-23 kl. 08.33.29

Dagen till ära intervjuar jag läraren som sitter vid mitt frukostbord och läser tidning. Jag frågar:

– Vilka är de böcker du läst om flest gånger:

Jag blir nyfiken och frågar om den sistnämnda. Den om Tomanis liv. Läraren blev så lycklig när den kom på tal.

Tomanis liv handlar om två väluppfostrade flickor i ett villaområde. De har femmor i alla ämnen. Så börjar boken. De är smala och välvårdade. En dag får de en bok av sin pappa tror jag. Den boken heter Tomanis liv. De börjar läsa den där boken. De läser och läser och medan de läser förvandlas dom. Plötsligt har de inga femmor längre, de ser inte heller välvårdade ut och en morgon när de vaknar är de förvandlade till tomanisar. En tomanis är blå, har vassa tänder, en klotrund mage och tovigt hår. En tomanis är mycket vig och kan klättra i träd. De är starka. Flickorna som blir förvandlade klättrar i träd, äter körsbär och spottar kärnor på grannarna som går förbi. Hela byn vänder sig mot de här barnen. När mamman går med barnen till affären skriker folk till dem – Vilka är ni som är såna monster. Men mamman vill inte skämmas för sina barn. – Det är mina barn och jag älskar dem. En dag börjar föräldrarna läsa boken. …

Ja, där kanske vi ska sluta. Jag ska nog pinna iväg till biblioteket och låna den. Ja, om jag inte hittar den i bokhandeln eller antikvariatet.

Hej HOPP för boksamtal över en kopp kaffe!

Av Anne-Marie Körling