Niklas Rådström om att sätta gamla texter i nuet

– Du har genom teatern arbetat mycket med gamla texter, Homeros, Bibeln, Dante, Cervantes, vad har det betytt?

– Ja, att hålla på med det kreativt, inte bara läsa med distans utan sätta berättelserna i nuet, har varit otroligt givande. Och bildande.

Ur Dagens Nyheter Boklördag 23 april 2016 där Niklas Rådström intervjuas av Maria Schottenius. 

Ambassadör Azita Raji om sin barndoms läsning

Som barn läste hon mycket, och en av böckerna var Pippi Långstrump.

– Då kunde jag inte föreställa mig att jag skulle komma till Sverige som USA-ambassadör. Det är bara ett intressant sammanträffande. Men jag tyckte om Pippis karaktär; en stark, oberoende och vanvördig liten flicka. Det var roligt att läsa om hur hon levde för sig själv – en fin historia. Astrid Lindgen är en fantastisk författare och en nationell klenod för Sverige.

Ur Dagens Nyheter Lördag #90 23 april 2016, text Michael Winiarski

I tågets vaggande famn läser jag …

… Niklas Rådström ”En Marialegend”. Språket är så vackert. Och innehållet så hårt. Jag flämtar till. Jag ryggar tillbaka. Och anar obehaget.

Hon skrattade. Han skrattade. De hörde inte hur den ena fågeln efter den andra tystnade i träden utanför.

Och tåget vaggar och landskapet utanför fönstren är milslångt och utan ljud. Jag är på väg. In i boken mot Göteborg.

Av Anne-Marie Körling

90 sekunders högläsning: Jag läser för och vi läser med!

DN 10 april 2016

I dagarna tre har jag föreläst. Och vid alla föreläsningar har jag högläst. Jag har en idé om att läsa högt 90 sekunder. Det kan vi alltid bjuda på. Och texter delas i rummet. Vi lyssnar och blir gemensamma. Jag visar också fram texten. Alla kan läsa med om de vill. Vi brukar följa med när text visas. Därför läser vi också själva men utan krav på att vi måste eller ska läsa. Jag läser för och vi läser med.

Denna vecka har jag högläst ur följande böcker

Högläsningen handlar om att möta olika texter, möta olika innehåll och därigenom få möta frågor ur olika perspektiv. Men också att få tillgång till litteratur. Till ord. Till meningar. Att få inblick i böckerna. Att ha böckernas innehåll som en del i samtalet. Men 90 sekunder? Jodå, plötsligt utbrister någon som lyssnar:

– Innehållet gör något med tiden. Tiden upphör. Jag hade ingen aning … verkligen ingen aning att 90 sekunder kunde ge så mycket. Varför gör vi inte det oftare?

 

Jag återkommer,

Anne-Marie Körling