Om högläsning, Shakespeare och böckerna som hittar oss

Shakespeare var inte det givna valet för en ung läsare, men jag hade en fördel  – King James Bible. En så religiös familj som min läste Bibeln varje dag. Min mamma läste högt, och stående, så redan från början hade jag en känsla av språket som något kraftfullt och dramatiskt. Språket i King James Bible är Shakespeares språk. 1611 kom bibeln ut. 1611 är åter för det första belagda uppförandet av ”En vintersaga” – hans pjäs som jag läste som ung och fortsatte läsa och som jag slutligen skrev min egen cover av: ”Tidsklyftan”.

Varför denna pjäs? Till att börja med så gillade jag titeln. Helt enkelt. Jag tänkte att den skulle handla om vinter och något magiskt. Jag har känslan av att böcker hittar oss lika mycket som vi hittar dem, och om du har beslutat dig för att lita på dem, på böckerna, så tycks de rätta dyka upp i precis rättan tid.

Ja, jag läser DN´s tidning om William Shakespeare, DN 10 april 2016, och det är ur artikeln av Jeanette Winterson jag hämtat ovanstående. Läs artikeln. Den berättar om språket, kärleken och att återvända till litteraturen som till gamla vänner.

Av Anne-Marie Körling

Joyce Carol Oates om den viktigaste boken hon läst

Liksom alla barn som har en älsklingsbok ville jag vara Alice. jag tror att jag från Alice lärde mig att vara en aning djärvare än jag annars skulle ha varit, att ifrågasätta auktoriteter (alltså de vuxna) och betrakta livet som om det var fyllt av möjligheter till äventyr … Inte bara min förtjusning i att skriva har sin upprinnelse i ’Alice i Underlandet’ och ’Alice i Spegellandet’ utan även min känsla av att världen är ett obegripligt och i grund och botten absurt, men samtidigt fascinerande, skådespel, om vilket man har all anledning att liksom Alice utropa – ’Konstigare och konstigare!'”

berättar Joyce Carol Oates om den viktigaste boken hon läst, Lewis Carrolls

Alice i Underlandet.

Läs hela artikeln av Sanna Thorén Björling, DN Söndag 3 april 2016