Den högläsande radiorösten och sagan om vädret

Då jag var barn bäddades jag ned då jag var sjuk. Jag låg i en säng hos mormor och morfar. Vid feber fick jag inte kliva upp utan serverades lunch från en bricka. Mormor lade sin mormorshand på min panna, bäddade om lakan och täcke och så låg jag där jag låg.

Det fanns ett litet rum intill köket hos mormor och morfar. Pigkammaren kallades rummet. Där låg jag. Dörren till köket lämnade mormor en aning på glänt och genom dörrspringan såg jag mormor svischa förbi i ögonblickssekvenser. Hon bakade. Hon lagade. Drack kaffe. Och så lyssnade hon på radio. Alltid radio. Radiorösten berättade. Jag lyssnade.

Land- och sjöväderrapporten var det allra bästa. Långt senare förstod jag att det var sjövädret jag lyssnat till. Som barn älskade jag orden ”Doggers bankar”, Långe Jan och ”utsikterna morgonkväll”, ”Norska havet” och ”Hallands väderöar”. Det var många ostar med och ibland var osten syd och ibland var osten någon annan stans. Det hände att osten vred sig. Min fantasi dansade in i sjöväderrapportörens uppläsning. Det fina var också att jag fick lyssna om och om igen, och många, många gånger. Samma röst tycktes det mig och liknande innehåll. Som en dikt med fantasieggande ord. Min fantasi fick lekutrymme.

Jag låg i en säng och lyssnade, tänkte, funderade och fantiserade. Jag ropade på mormor och frågade vem det var som bankade men hon lät mig behålla äventyret genom att inte genast berätta. Hon lät mig ha mina frågor kvar. De sprack inte genast upp i kunskap.

– Mormor, vill du vara med i min klubb? Bjuröklubben?

Än idag blir jag lugn som en filbunke då radiorösten förklarar att det finns ”utsikter för morgondagen” och att det ”mest är god sikt”.

 

Av Anne-Marie Körling


 

 

”Det är därför tiden går så långsamt”

Jag kom att tänka på när jag låg i mammas säng när jag var fem eller sex och vi lekte ordlekar och gissade gåtor, och sen när hon somnade försökte jag andas i takt med henne, lika långsamt men lyckades aldrig. Jag var tvungen att hämta luft precis innan henne varje gång. Barnets hjärta tickar snabbare än de vuxnas, andningsfrekvensen är högre, livet kräver kroppen så ivrigt, det är därför tiden går så långsamt.

Ur Karin Ströms novell Stamtavla, utgiven av Novellix no 23, 2012

Med boken uppslagen kommer samtalet

Det lilla barnet står på andra sidan av staketet. När jag går förbi säger barnet hej. Jag säger hej. Barnet kastar plötsligt en bok över staketet.

– Titta. Boken handlar om födelsedagskalas, säger barnet.

På gräset ligger boken uppslagen och jag ser några kaniner bära stora paket.

– Jag fyller år, säger barnet.

Ja, allt kan man berätta om man har en bok, och om den slår upp sitt innehåll kan man vara säker på att man kan få saker att samtala om. Som att kaniner har presenter och att man tillsammans kan undra vad de innehåller.

 

Av Anne-Marie Körling

Bok- och läsrapport från en elvaåring

Jag brukar be unga läsare sända mig information om hur läsningen ser ut där de är, vilka tankar de har om att kunna läsa och att fortsätta läsa, vad de läser och varför. Det är för att lyfta fokus på frågor om läsning och litteratur och att ge unga läsare röster. Så jag frågar och får svar:

Här kommer en rapport från en elvaåring som läser:

17 juni 2016:

Hejsan!

Nu har jag läst en bok som heter #tillsammans #utanför, och den handlade om nätmobbing. Boken har ett viktigt budskap, men var kort och väldigt dåligt skriven. Halva boken var början och handlingen och slutet gick fort. Igår var jag på stadsbiblioteket i xxx. Jag lånade en massa härlig sommarläsning som jag kan uppdatera dig med i sommar. hejdå/…

25 juni 2016:

Bok-och läsrapportör 11 år 2

Hej!

Jag har läst 5 böcker sedan sist, och tänkte berätta lite om dom. Mördande foto av Kim M Kimselius var en bok som var riktigt spännande. Lite samma sak hela tiden, men annars kul. Jag läste den på novellappen wattpad. Sen så läste jag två böcker av Kerstin Lundberg Hahn. Lyckokakan var en väldigt skojig bok som jag tror passar de flesta åldrar. Mandelhjärtat var också skojig, men mer seriös och spännande. Jag har även läst Pssst! av Anette Herzog och Katrine Clante. Världens roligaste bok! Otroligt fin seriebok med otroliga tankar från en vanlig tjej i femte klass. Saker som vi alla funderar över, men som ingen riktigt pratar om. Älskar!

Så läste jag även Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Otroligt bra skriven bok om tidsresande, sorg och kärlek. Boken var spännande och nästan lite ”klurig”. Älskar den med!

Det var allt för mig, hörs snart!

 

 


 

Omnämnda böcker: