ALMA: Vackrare kan det viktiga och nödvändiga inte sägas

 

P1340526

Ofta återvänder jag till inledningen i ”Än lever Emil i Lönneberga” där Astrid Lindgren beskriver att Emil för länge sedan är vuxen och att han är den snällaste karlen och att han dessutom är ordförande i kommunalnämnden. Med dessa ord låter Astrid Lindgren vilket barn som helst att vara en Emil, kreativ, lekfull, på sin egen sida om saker och ting, delaktig och utforskande av världen. Om vi glömmer att barn gör hyss men själva glömt bort våra egna ställer Astrid Lindgren oss frågor om vi själva minns och om inte – varför inte det? Vår oro över vilka barnen är ger oss inte rätten att skriva deras livshistoria i sten.  Bokens inledning andas barns rättigheter och att barns liv och världar måste omges av här och nu och mindre av uppgivenhet utan mer av hopp om det kommande.

Astrid Lindgrens stämma lever vidare genom ALMA-priset:

Årets mottagare av ALMA är Meg Rosoff och hennes tal till alla oss som tänker, verkar och finns kring barn har ristat in sig bland de oförglömliga stenar. Jag tänkte att nog log och vinkade Astrid Lindgren från sin utsiktspost när Meg Rosoff vid utdelningen av årets ALMA-pris på Konserthuset i Stockholm den 30 maj 2016 sade det som borde bli sagt och som om och om igen kan och bör sägas. Läs hela talet här, skriv ut det, läs om det, läs det högt, läs det igen, läs det där det kan skaka om, läs det för kraft och läs det för barn och unga. Läs det sedan om och om igen. 

Och det är inte utan att man känner sig stolt att leva i detta land som värdesätter barns litteratur och barns fantasi men för den skull inte någonsin ta den för given utan pågående och fortsatt verka för att det får vara så. ALMA är en påminnelse om hur vi kan se på barn och utmana oss med att se dem i ljuset av vår tid och barnens här och nu och för det kommande.

Meg Rosoff har ordet:

Jag är inte bara tacksam för det erkännande detta pris ger mig utan känner också tacksamhet gentemot det land som så starkt värdesätter barns litteratur och barns fantasi.

Låt oss!

Anne-Marie Körling

 

 

Kommentera