Bibliotekariens öga

Jag blir varm i hjärtat när jag läser om designern Samir Alj Fält väg från arbetslöshet till konstskolan. En lång intervju och att vilja och bli sedd går att läsa i Dagens Nyheter söndagen den 12 juni 2016.

Och vad ett bibliotek och en bibliotekarie kan betyda för vägen dit, att hitta platserna och kopplat den egna viljans obändliga kraft:

Och en eftermiddag på biblioteket i Skärholmen såg jag ett kollage av bilder i Dagens Nyheter. Bibliotekarien s att det var från Vårutställningen, en skola som hette Konstfack. Hon uppmanade mig att åka dit. Jag gick först vilse men hittade till slut. Olika prylar stod på höga podier. De som gjort dem var vuxna. jag visste att detta ville jag vara en del av, omedelbart.

 

– Tänk om bibliotekarien inte tittat över min axel? Tänk om jag åkt hem när jag inte hittade Vårutställningen? De små grejerna har varit så avgörande att du kan kalla det tur.

Jag tänker på bibliotekarien i förortens centrum, hon som blev en del av mitt dagliga liv och som visste något om mig, något ingen annan tycktes veta, att jag var villig att läsa det mest märkliga böcker och att avdelningen för barn- och ungdomslitteratur inte riktigt räckte till. Bibliotekarien puttade mig över gränsen och visade mig litteraturen utan åldersgräns. Jag var där varenda dag. Och jag tyckte mig vara en människa. En alldeles egen människa.

En reaktion till “Bibliotekariens öga”

  1. Pingback: Cıvata

Kommentera