På barnens sida redan från början

Igår talade vi om Madicken. Och idag läser jag Madicken. Ingen sa till mig att läsa den men samtalet fick mig att göra det. Jag har läst den en gång tidigare och tänkte att jag vill läsa den en gång till. Omläsningens djup och bredd.

Inledningsvis presenterar Astrid Lindgren personerna i boken och huset där de bor. Vi får mycket information men inte i en uppfordrande mening utan för att vi fullt ut ska kunna kliva in som gäster och vänner när vi läser. Jag funderar ofta över hur vi namnger våra barn, hur vi låter namnen vara våra och hur namnen berättar något om synen på oss. Astrid Lindgren skriver:

Madicken heter egentligen Margareta. Men när hon var liten kallade hon sej själv Madicken. Och fastän hon nu är stor och nästan sju år heter hon fortfarande så. Det är bara när hon ställt till någonting och behöver förmanas, som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta.

Redan här berättar Astrid Lindgren att berättelsen om Madicken kommer handla om saker som kanske gör att den uppfostrande omvärlden vill säga Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. Och jag vänder mig tillbaka till bokens omslag. Boken heter Madicken. På barnens sida redan från början. Tack Astrid Lindgren.

Kommentera