En hamn i läsarens händer

På andra sidan dörren kan jag höra brevbäraren kämpa med att få igenom paketet men så; Duns. Ljudet från brevlådan känner jag igen. En bok har anlänt.

Idag slår jag in två böcker för att skicka till några jag tänker på. Boken är röd och på omslaget står bland annat ordet himmel. En elefant, tung och stor, springer med lätta steg, och jag får en känsla av att elefanten svävar. Runt ena benet har elefanten ett ankare vilket säger att den har en hamn.

En hamn i läsarens händer!

 

Av Anne-Marie Körling

Boken släpper inte taget om mig

Jag läste EN MYRAS LIV för ett tag sedan. Tyckte så mycket om den. Den fortsätter att ge mig något och jag hör att jag rekommenderar den lite här och lite där.

Och kanske är det för att jag anar det svåra bråken och de engelska fraserna som används när man vill skydda sina barn från det hemska att man är på väg att skiljas. Jag tänker på hur författaren använder engelska språket för att skydda Myran från det föräldrarna säger till varandra, hur de försöker lindra men att det inte riktigt går. Barn läser av allt det vi inte tänker på. De hör tonfall, de ser kroppsspråket och de vet att något inte står rätt till men varför vet de inte riktigt.

Jag läste boken för ett tag sedan och upptäcker hur den håller mig kvar och fortsätter sitt samtal med mig.

Bokhandlarens barn

När jag går in i en bokhandel har jag oftast inte något ärende. Det är som om jag går på en stig i en skog och upptäcker sådant jag känner igen och annat som jag inte känner igen. Jag tycker om att plocka upp böcker, slå upp sidor på måfå, oftast i mitten, aldrig i början och aldrig någonsin i slutet. Baksidorna läser jag inte utan omslaget, känslan och mittensidorna styr mitt inköp. Oftast pratar jag läsning med bokhandlaren men inte om min läsning, den är för privat, men om läsning i största allmänhet. Igår frågade jag bokhandlaren om bokhandlarens läsning och vi gick omkring och talade böcker. Jag ville också veta om några sommarböcker som bokhandlaren ömmade extra för. Jag fick en hel hoper med tips. När bokhandlaren höll en bok i handen kom en kille förbi, han var runt 12-13 år och klev rakt in i boksamtalet. Han gjorde det med en sådan kunnighet att jag trodde han var bokhandlarens barn, men inte. Han läste och vi talade om en bok han kände till. Jag bad honom rekommendera böcker att läsa och vid min kaffekopp ligger boken uppslagen.

Det slog mig att om vi talar med varandra om böckerna, inte uppifrån och ned med bristsyn och krav, så sprider vi böckerna mellan oss. Det betyder att vi intresserar oss för boken vi har mellan oss. Den vi talar oss varm om och ur vilken vi berättar.

Det är den där tonen av ”måste” som gör det svårt.

– Du måste läsa …

ALMA – världens största barn och ungdomslitteraturpris

Bra litteratur ger barnet en plats i världen och världen en plats i barnet.
Astrid Lindgren

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor och delas ut årligen till en eller flera mottagare. Författare, illustratörer, berättare och läsfrämjare kan belönas. Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Basen för vårt arbete är Barnkonventionen och barns rätt till kultur. En expertjury utser pristagarna som nomineras av institutioner och organisationer från hela världen. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne inrättades av Sveriges regering år 2002 och administreras av Statens kulturråd.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne
Statens kulturråd
Box 27215
102 53 Stockholm

E-post: litteraturpris@alma.se

Från ASTRID LINDGREN MEMORIAL AWARD

ALMA: Vackrare kan det viktiga och nödvändiga inte sägas

 

P1340526

Ofta återvänder jag till inledningen i ”Än lever Emil i Lönneberga” där Astrid Lindgren beskriver att Emil för länge sedan är vuxen och att han är den snällaste karlen och att han dessutom är ordförande i kommunalnämnden. Med dessa ord låter Astrid Lindgren vilket barn som helst att vara en Emil, kreativ, lekfull, på sin egen sida om saker och ting, delaktig och utforskande av världen. Om vi glömmer att barn gör hyss men själva glömt bort våra egna ställer Astrid Lindgren oss frågor om vi själva minns och om inte – varför inte det? Vår oro över vilka barnen är ger oss inte rätten att skriva deras livshistoria i sten.  Bokens inledning andas barns rättigheter och att barns liv och världar måste omges av här och nu och mindre av uppgivenhet utan mer av hopp om det kommande.

Astrid Lindgrens stämma lever vidare genom ALMA-priset:

Årets mottagare av ALMA är Meg Rosoff och hennes tal till alla oss som tänker, verkar och finns kring barn har ristat in sig bland de oförglömliga stenar. Jag tänkte att nog log och vinkade Astrid Lindgren från sin utsiktspost när Meg Rosoff vid utdelningen av årets ALMA-pris på Konserthuset i Stockholm den 30 maj 2016 sade det som borde bli sagt och som om och om igen kan och bör sägas. Läs hela talet här, skriv ut det, läs om det, läs det högt, läs det igen, läs det där det kan skaka om, läs det för kraft och läs det för barn och unga. Läs det sedan om och om igen. 

Och det är inte utan att man känner sig stolt att leva i detta land som värdesätter barns litteratur och barns fantasi men för den skull inte någonsin ta den för given utan pågående och fortsatt verka för att det får vara så. ALMA är en påminnelse om hur vi kan se på barn och utmana oss med att se dem i ljuset av vår tid och barnens här och nu och för det kommande.

Meg Rosoff har ordet:

Jag är inte bara tacksam för det erkännande detta pris ger mig utan känner också tacksamhet gentemot det land som så starkt värdesätter barns litteratur och barns fantasi.

Låt oss!

Anne-Marie Körling