Bokprat och boktjat: Har vi tjatat färdigt? frågar jag

Har vi tjatat färdigt om läsning frågar jag! Johan Unenge berättar och förklarar.
Har vi tjatat färdigt om läsning frågar jag! Johan Unenge berättar och förklarar.

På Kulturrådets Ung Scen talar jag, tidigare läsambassadör och författare Johan Unenge och författaren Måns Gahrton om 20 år av tjat och prat.

När jag tänker på tjat tänker jag att det mildare ordet är påminnelse. Påminnelser om läsning handlar lika mycket om att vi vuxna funderar över hur vi visar att vi läser och själva läser som att påminna oss om platser där barn och unga kan upptäcka böcker, tidningar och vad att läsa. Återigen; det måste finnas böcker där barn är så att de kan upptäcka dem. Skolan ska se till att alla barn kan läsa. Läsutbildningen bör sträckas sig över alla läsår i skolan, från första dag till sista.

Johan Unenge talar läslov och vikten av att detta lov blir ett lov och inte en uppgift. Detta är nog så viktigt att påtala eftersom det inte handlar om hur många böcker man har läst utan att man likafullt kan upptäcka vad aktiviteten att läsa kan betyda. Så bort med alla måsten. Läslov är ett lov att läsa på.

Måns Gahrton berättar om vad böckerna kan betyda och hur mötet mellan författare och läsare kan vara en väg att börja läsa. Diskussionen fortsätter och ska fortsätta. Där vi är och där vi verkar.

p1360587

Bok- och läsrapportören denna gång är åtta år

bok-och-lasrapportoren-8-ar-png

Här är en rapport från en bok- och läsrapportör. Mamma har hjälpt till att skriva men följer noggrant det åttaåringen berättar. Här är berättelsen om hans läsning idag, ja alldeles nyss samt lite boktips:

Kapten Kalsong och moster Medusas monstruösa mani.

Den var väldigt rolig för dels har de gjort så att man kan se bilder som ser verkliga ut och för att de gör tidningar i boken, det är roliga tidningar och så är det väldigt kul att just kapten Kalsong och inte t.ex kapten Slangbella.

Jag skrattar rätt så mycket när jag läser boken. Vissa bilder är väldigt roliga för man kan alltid se något nytt och man kan alltid känna att de alltid kan göra en förbättring som de alltid gör. Kapten Kalsong böckerna alltid roligare och roligare, jag vill att de gör fler. Det får mig verkligen att läsa böcker. /R, 8 år

Det kom strax därefter ett nytt sms och det löd:

Demoner i stadshuset. 

Den var väldigt bra för att vara skräck, den var lite läskig för mig för jag har mycket inlevlingsfantasi. Jag tänker att de varelser som finns i boken kan komma ut. Det som är bra med den här boken är att det ordnar sig alltid, det blir bra och kul till slut.

Den är bra för det finns många upplevelser. Det finns många platser från verkligheten och man kan gå dit och se hur det ser ut. Till exempel är det bra för turister som kan gå dit och kolla.

Suneserien

Den är väldigt rolig och kärleksfull ibland. Den är humor och den är kärlek, den är allt. T ex när Håkan säger roliga ord. Sune är väldigt kärleksfull. Det är kul att läsa en bok om kärlek för då kan man själv bli väldigt glad. Man kan bli överraskad över saker som Sune säger. Jag blir upprörd när Sune säger att sockerdrickan blir brännvin och så.

/R. 8 år

Så kom det ytterligare ett sms. Det handlade om Bröderna Lejonhjärta

Bröderna Lejonhjärta.

Det är en väldigt sorglig bok. Den är rolig att läsa i början, men sedan blir det sorgligt. Jag såg någon som hade bra fantasi och det såg ut på den som att den var ledsen och blev ledsen, men sedan när boken var slut var det roligt och bra.

Det är bra att läsa en bok om sorg för när boken är slut har man det här lyckliga slutet och då mår man bra. Men jag gillar inte böcker som inte har ett bra slut för då blir jag lite arg och rädd, men jag har aldrig läst en sådan bok. Det är därför jag är så glad. Jag tycker att alla gör bra böcker. Jag går i tvåan och många skriver böcker och jag tycker att alla skriver bra. Några skriver om magi, kärlek, lite sorg, lite allting. Någon tänkte till och med skriva en bok om fakta och DET är en början på en författare. Det är roligt att läsa böcker. / R. 8 år.

Jag tackar för berättelsen och inblicken i din läsning. Tack från mig till dig!

Hej HOPP! Anne-Marie

”Den där boktraven” sa läraren

Körling fotograferar 2016

Ofta återkommer frågorna om böckerna jag har med mig då jag är i skolorna, i biblioteken och då jag generöst delar med mig av böckernas innehåll genom att läsa högt:

– Du har så många böcker med dig? Man blir nyfiken. Vill titta vilka böcker du har med dig. Kanske man själv ska ha böcker med sig bland eleverna. Jag får såna idéer när man ser din boktravar.

– Den där boken du högläste ur … vilken bok var det? Jag blev så intresserad. Den fångade mig direkt. Kändes som du valt ut den till mig. Rakt i hjärtat. Får jag fotografera den?

Denna gång hade jag med mig 

  • Tomas Tranströmer ”Minnena ser mig”
  • Karl Ove Knausgård ”Om hösten”
  • Katarina Mazetti/Gunna Grähs; ”Här kommer tjocka släkten”
  • Stian Hole: ”Hermans sommar”
  • Bruno K. Öijer: ”Och natten viskade Annabel Lee”
  • Jujja och Tomas Weislander: ”Lillebror och Nalle”
  • Åsa Linderborg: ”Mig äger ingen”
  • Ulf Stark/Ida Björs: ”En liten bok om kärlek”
  • Glasgow/Arvidson; ”När jag inte hade nå´t”
  • Inte en främling. 20 berättelser om identitet och mångfald.