Så kan böcker också göra

Jag skulle just putta in en bok i hyllan när jag la märke till en grön rygg lite längre bort. Den var varken särskilt hög eller tjock, ingen stor bok, men det gröna färgen drog ändå blicken till sig. Och de gula tecknen i titeln Den blinde biodlaren.

Jag tog tag, ville dra ut den. Men boken gjorde motstånd, plasten på bokbandet hade sugit sig fast i böckerna intill och gav ifrån sig en liten suck när jag slet loss dem från varandra.

Jag öppnade den, pärmarna var styva men bladen föll enkelt åt sidan, önskade mig välkommen in.

Ur Maja Lunde Binas historia. 2016

 

Jag läser, du läser, vi läser

Jag avslutar mina mail med:

  • Nyss läste jag Carina Fast Läslust i hemmet
  • Just nu läser jag Maja Lunde Binas historia
  • Jag ser fram emot att läsa Marit Törnqvist Fabians fest

Ibland avslutar de jag mailar med på samma sätt:

thumb_img_2040_1024

Då jag besökte ett bibliotek ställde jag unga läsare samma frågor:  

14 år:

Läste nyss: Spirit Animals – en jättebra fantasyserie

Just nu läser jag: Hemligheternas bok av Fredrik Agetoft

Vill läsa: Den förlorade kejsaren, fortsättningen av Fredrik Agetoft

 

8 år:

Nyss läste jag: Harry Potter del 5!

Nu läser jag: Harry Potter del 6. Jag läser flera böcker samtidigt.

Jag kommer att läsa: Harry Potter och dödsrelikerna och den som handlar om Harry Potters barn.

och bibliotekarien svarade:

Privat: Min bästa väninna av Elena Ferrante

I arbetet läser jag: Den nya Harry Potter

Högläser just nu: Ängel utan vingar av Maud Mangold

 

 

Det som en gång gjorde läsningen rolig

p1300954

– Nä, jag kan inte rita, säger någon jag talar med.

– Vad kan du rita? frågar jag.

– Streckgubbar, ja du vet … jag är ju ingen konstnär direkt… jag ritar som när jag gick i skolan.

Jag tänker på allt det vi kunde en gång men inte fortsatte med. Det vi slutade med stannade av och vi kan det vi sist kunde. Vi kan rita streckgubbar. Jag spelade piano som barn men bönade och bad om att få sluta. Idag spelar jag det sista stycket jag fick lära mig. Det jag kunde spela då det kan jag spela idag. Jag hade behövt draghjälp att fortsätta. Ofta tänker jag på barn och unga som säger att läsning suger eller att det inte är roligt och att någonting har de fått lyssna till eller en gång själva läst. Jag behöver veta något om vad som hände. Därför har jag ställt dessa frågor till barn och unga:

  • Berätta om det du läste sist?
  • Berätta om det du läser nu?
  • Berätta om något du skulle vilja kunna läsa?

Jag behöver information om hur det ser ut med läsningen och läsintresset. Låt oss säga att jag pratar med någon som inte läser och inte är intresserad av att läsa men som genom frågorna ges möjlighet att berätta något om sin läsning en gång för länge sedan. Jag frågar då om den boken, berättelsen, tidningen, novellen, artikeln eller vad det än kan vara:

  • Berätta, vad handlade den om?
  • Berätta, hur kom det sig att du läste den?
  • Du minns den, varför tror du att den lämnade avtryck?
  • Skulle gärna vilja läsa det du läst, kan du visa mig det du läst?

De som säger att de inte gillar att läsa behöver få gå tillbaka till det de en gång tyckte om och det de faktiskt läste. Eftersom jag vill att de ska få upptäcka vad läsning är och vad det kan betyda vill jag väcka läsintresset där det en gång fanns. Om vi endast frågar om det man läser nu är risken stor att vi ingenting får veta. Vi måste gå tillbaka till något som har uppfattats ha läsvärde för läsaren. Om jag breddar repertoaren av frågor kommer jag att möjliggöra för samtal om läsning:

– Alltså jag läste Bamse. Jag tyckte jättemycket om det där snälla som var i Bamse.

Det är en läsinformation vi får. Och för att börja måste vi visa intresse för det som lästes en gång för att skapa gemenskap och återskapa kontakten med vad läsningen en gång betydde för läsaren. Vi kan börja där:

– Låt oss titta i en Bamsetidning.

 

Idag köpte jag böcker

Ett enda mål hade jag med mitt bokhandelsbesök: Att köpa Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter på engelska. Och med beslutsamhet grabbade jag tag i boken men så började jag   s t r o s a    o m k r i n g   . Som bortblåst var min målmedvetenhet. Jag läste lite här och jag läste lite där. Bläddrade länge i serieböckerna och bestämde mig för att fördjupa mig i dem men vid ett annat tillfälle.

När jag slutligen stod vi kassan hade jag fyra böcker med mig dit:

Högläste jag idag:

Idag högläste jag ur:

  • Eduardo Galeano. Fotbollens himmel och helvete, 2002
  • Jujja och Tomas Wieslander. Lillebror och nalle. 1990
  • Sitan Hole. Hermans sommar, 2006
  • Körling. Ovan trädtopparna, 2016
  • Barn- och Ungdomsbokskatalogen 2016-2017 

Sammantaget läste jag högt i 6 min och genom högläsningen kan jag involvera lyssnare i text och engagera genom att samtala och tänka högt tillsammans om böckernas dilemman.  Om detta kan vi berätta.

Att visa intresse för barns val av böcker

Vi vill att barnen ska vara intresserade. Vi säger till dem att vara uppmärksamma och tysta. Men det omvända intresset? Då vi är tysta och lyssnar? För läsfrämjande aktiviteter är barnens bokval lika viktiga som de böcker vi presenterar i klassrum och bibliotek.

Om jag väljer ut några böcker för att berätta om dem ger jag barn en möjlighet att upptäcka just de böcker jag håller fram. Det väcker ofta intresse om jag också högläser lite ur dem så att berättelsen går att lyssna till och bidrar till mersmak. Samma sak borde gälla för elevernas egna val av böcker. Vi kan lyssna till varför barnen läser det de läser och vad som fick dem intresserade. Det betyder att vi samlas för att dela med oss av varandras böcker. Då visar vi intresse för barnens läsning.

Låt oss tänka att en lärare kommer till biblioteket med en klass för att lyssna till bibliotekariens utvalda böcker att läsa och upptäcka. När det är gjort får barnen tid att låna egna böcker. Därefter lämnar klassen biblioteket. Vi skulle kunna lägga till en stund för det omvända intresset som betyder att vi avsätter tid där barnen får visa upp de böcker de har valt att läsa. Det betyder att vi knyter samman säcken med innehållet vi intresserar oss för. I en sådan avslutande presentation deltar alla. Också lärare och bibliotekarie har böcker som de vill läsa. Läsning är något för alla.

Intresse är läsfrämjande.

Av Anne-Marie Körling

”Gillar du inte politik, läs politik!”

Jag högläste ur den nya Barn- och ungdomsbokskatalogen, bland annat den långa intervjun med hiphopparen Ison Glasgow är fin och handlar om bland annat om ord och …

… om hur man vidgar sitt språk

– Testa på saker som du inte är bekväm med, som du inte gillar. Gillar du inte politik, läs politik. Gillar du inte historia, läs historia! Läs något som du inte brukar läsa! Du lär dig nya ord och du får en större bild av världen.

Lånetid

– Jag har upptäckt att barn och unga vill vara i biblioteket och att vår uppgift är att vara där med dom, säger bibliotekarien som hämtar mig vid tågstationen. Vi har upptäckt att det bästa vi kan göra är att ge dem lånetid.

– Lånetid?

Bibliotekarien berättar att lånetid betyder att man ger barn och unga en ordentlig tid att gå omkring i biblioteket för att vara bland böckerna och upptäcka dem. Lånetid betyder att man får välja i vilken takt man vill. Bibliotekarien fortsätter:

– Lånetiden har lett till att fler lånar böcker och att barn och unga också hinner att ge boktips mellan varandra. Vi trodde inte att lånetiden var viktig och lade mer krut på information och innehåll. Att effektivt använda tiden till att berätta om böcker. Vi gör det nu också men ger mer tid till eget upptäckande. Vi finns där för dem när de vill fråga och samtala. Det betyder att vi arbetar utifrån det barn och unga behöver. De behöver tid och de behöver vuxna som finns när de vill prata.

Det går inte att ta miste om att barnboksbibliotekarien tycker att det är roligt och viktigt. Under samtalet säger barnboksbibliotekarien ”det är roligt” ungefär 10 gånger. Bibliotekarien avslutar med vikten av att leta:

– Barn och unga tycker om att leta. Att ge dem tid att leta också i biblioteket .