Det som en gång gjorde läsningen rolig

p1300954

– Nä, jag kan inte rita, säger någon jag talar med.

– Vad kan du rita? frågar jag.

– Streckgubbar, ja du vet … jag är ju ingen konstnär direkt… jag ritar som när jag gick i skolan.

Jag tänker på allt det vi kunde en gång men inte fortsatte med. Det vi slutade med stannade av och vi kan det vi sist kunde. Vi kan rita streckgubbar. Jag spelade piano som barn men bönade och bad om att få sluta. Idag spelar jag det sista stycket jag fick lära mig. Det jag kunde spela då det kan jag spela idag. Jag hade behövt draghjälp att fortsätta. Ofta tänker jag på barn och unga som säger att läsning suger eller att det inte är roligt och att någonting har de fått lyssna till eller en gång själva läst. Jag behöver veta något om vad som hände. Därför har jag ställt dessa frågor till barn och unga:

  • Berätta om det du läste sist?
  • Berätta om det du läser nu?
  • Berätta om något du skulle vilja kunna läsa?

Jag behöver information om hur det ser ut med läsningen och läsintresset. Låt oss säga att jag pratar med någon som inte läser och inte är intresserad av att läsa men som genom frågorna ges möjlighet att berätta något om sin läsning en gång för länge sedan. Jag frågar då om den boken, berättelsen, tidningen, novellen, artikeln eller vad det än kan vara:

  • Berätta, vad handlade den om?
  • Berätta, hur kom det sig att du läste den?
  • Du minns den, varför tror du att den lämnade avtryck?
  • Skulle gärna vilja läsa det du läst, kan du visa mig det du läst?

De som säger att de inte gillar att läsa behöver få gå tillbaka till det de en gång tyckte om och det de faktiskt läste. Eftersom jag vill att de ska få upptäcka vad läsning är och vad det kan betyda vill jag väcka läsintresset där det en gång fanns. Om vi endast frågar om det man läser nu är risken stor att vi ingenting får veta. Vi måste gå tillbaka till något som har uppfattats ha läsvärde för läsaren. Om jag breddar repertoaren av frågor kommer jag att möjliggöra för samtal om läsning:

– Alltså jag läste Bamse. Jag tyckte jättemycket om det där snälla som var i Bamse.

Det är en läsinformation vi får. Och för att börja måste vi visa intresse för det som lästes en gång för att skapa gemenskap och återskapa kontakten med vad läsningen en gång betydde för läsaren. Vi kan börja där:

– Låt oss titta i en Bamsetidning.

 

Kommentera