18 röster om läslovet

Idag träffade jag 18 unga i åldrarna 8-13 år. Vi samtalade om läsning och det kommande läslovet. De var övervägande positiva och de ville gärna välja att läsa men inte känna sig tvingade och framförallt slippa tjat om att de måste.

Så här såg de på läslovet:

  • Att man ska läsa den veckan och att man kan läsa mer än vad man brukar. Man får träna på att läsa. Man ska inte bli tvingad att läsa.
  • Att man ska läsa vad man vill.
  • Ett lov då man läser lite mer än vad man brukar.
  • På läslovet – jag vill kunna gå till biblioteket lite mer. Jag vill boktips.
  • Att dom vill att barn ska läsa mer. Statsministern vill det. Jag tror att jag kommer göra som statsministern vill.
  • För mig kommer det vara ett vanligt lov. Jag kommer läsa lite allt möjligt.
  • Jag kommer läsa lite då och då. Precis som jag brukar göra.
  • Det är som sommarlovet. Jag kommer läsa massvis av böcker. Jag kommer inte läsa så mycket om jag blir störd och om någon ringer mig och vill göra något annat.
  • Lov är vara ledig och jag vill gå in på mitt rum och stänga dörren. Kanske jag läser lite då.
  • Det är som ett vanligt lov. Jag kommer att läsa. Jag kommer att låna böcker. Jag brukar gå till biblioteket och låna.
  • Jag kommer läsa lite mer och ta mig tid att läsa.
  • Läslovet betyder att vara ledig och jag kommer förstås att läsa och jag brukar läsa lite varje dag och vill inte att man oroar sig för att jag läser.
  • Jag ska läsa mycket. För att det är roligt.
  • Skönt lov. Jag kommer läsa lite. Om någon tjatar på mig att läsa kommer jag säga åt dem att läsa själva.
  • Både läsa och vara ledig. Jag ska läsa böcker.
  • Jag ska läsa på läslovet. Om någon tjatar skulle jag säga att de får läsa själva.
  • Jag skulle gå till biblioteket och låna massa böcker och läsa som en tok. För jag vill ha en bra utbildning och för att det är roligt att läsa.
  • Om någon säger till mig att jag ska läsa så går jag upp på rummet och bygger lego för jag läser när jag känner för det.  Jag läser mest på kvällarna. Jag läser lite då och då.

Vi ska lyssna till vad barn och unga berättar och beskriver och vad som hindrar och vad som bidrar till att de vill läsa. Vi ska se till att trösklarna till litteraturen sänks och en väg är att inte anta vad barn tycker och tänker utan faktiskt fråga dem.

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Internationellt café Stockholms Universitet

Igår samtalade jag med studenter från olika delar av världen. Vi samtalade om läsning och frågor som rör varför vi ska läsa och vad det är att läsa. Jag visade bland annat hur man kan locka till läsning genom att göra andra saker kring böckerna än att visa upp dem. Därför cirkulerade en bok runt bland de som lyssnade, den fick alla känna på. Illustrationen är något upphöjd och går att läsa eller känna med fingrarna. När boken hamnar någons hand kommer den närmare läsaren och då kan vi också läsa titeln och författarens namn, eller fotografera av för att minnas och senare kanske låna eller köpa den.  Jag modellade också hur man kan göra bokens textrader till sina genom att samtala om dem sinsemellan. Och hur det i sin tur väcker intresse för vad boken fortsättningsvis kommer att handla om.

Jag vill tacka för viktiga timmar och för samtal, medverkan och påverkan.

En yttre bild av inre upplevelser

Från bokmässan köpte jag en väldigt stor Bamsebok eftersom en liten en i min närhet älskar Bamse. Liten älskar också Alfons och alla böcker av Stina Wirsén. För att inte tala om alla böcker som föräldrarna läser högt. Men Bamse. Liten hoppar och skuttar när Bamse syns. Boken är ungefär lika stor som liten och så stor att vi kan vara flera om innehållet. Tillsammans med liten tittar vi på sidorna och berättar om det vi ser.  Plötsligt säger liten:

– Inte knuffas. Ledsen.

I en situation knuffas två figurer. Liten blir ledsen och säger att det är dumt. Jag lyssnar och tittar. För några dagars sedan blev liten knuffad på förskolan och kände sig ledsen över det. Kom tårar för att citera ur Max bil. Men upplevelsen av att bli knuffad ger ingen överblick utan är en händelse som gör att man blir ledsen och att man reagerar. Men bilden av att bli knuffad gör att man kan se på de som sker och se det en bit ifrån och bli berörd på det sätt man vill och kan. Att liten pekar på situationen när figurerna knuffas gör att man kan diskutera som om men samtidigt få inkludera berättelsen som är ens egen.

Att läsa ihop gör att vi får se och betrakta men också känna och berätta.