De frivillige högläsaren i Washington berättar:

Washington november 2016.

På skolgården satt de överallt. Högläsarna! Den vuxne och barnet absorberade i något som boken berättade. Högläsarna kom från närliggande arbetsplatser och läste en timme i veckan för några elever, samma varje gång. En timmes lunch med högläsning.  Jag ville lyssna till varför och hur och bad några av dessa högläsare berätta om varför de frivilligt kom till skolan och vad det har betytt för dem personligen. Häromdagen kom detta mail:

Good Afternoon, Ms. Körling:

My name is … and you initiated a conversation with me as I was departing Ross Elementary School where I was doing a Reading Mentor session. You asked me and a fellow mentor “Why do we do this?” Here is my response:

Reading is knowledge and knowledge is power. To ignite the love of reading in a child is one of the greatest gifts you can give. Some of the mentees we are paired with through the Everybody Wins DC Program are already good readers. Therefore, our job is not to teach students how to read but to inspire them to do so. To help them realize that reading is a window into other worlds and places that they would never have the opportunity to visit. As you may notice, the Everybody Wins program is called Reading Mentor Program. So it is just not reading but establishing relationships and friendships with these young people. So it is rewarding on both sides of the spectrum.

The previous paragraph is an elaboration of my short answer I gave you when I was departing the school. But then you said “why do you do this?” You seem to be asking what is my motivation, my reason for getting involved in this program. Love. You love to see a child’s eyes light up when they properly sound out a word correctly. You love to watch the expression on their faces when you dramatically read a story to them in way that they are totally caught up in the story. This is my first year serving in this capacity and I am so glad I decided to do so.

Om Astrid Lindgren i en skola i Washington

Gör en lektion om Astrid Lindgren och lämnar en bok till klassen i Washington. En bok om hopp!
Gör en lektion om Astrid Lindgren och lämnar en bok till klassen i Washington. En bok om hopp!

Jag fick förmånen att undervisa elever i en skola i Washington. Jag valde att göra en introduktion om Astrid Lindgren och undervisning ur boken Ronja Rövardotter. Undervisningen handlade om skogen och om hur Astrid Lindgren själv tyckte om att klättra i träd. Eleverna ställde spännande frågor om vem Astrid Lindgren var och hur hon skrev böcker.

– Även om hon såg gammal ut, verkade hon inte vara det, så hur gammal kan man känna sig? frågade en av eleverna.

Jag tror att Astrid Lindgren hade tyckt om frågan. Jag tänkte på skog, träd och natur. Och tänkte på kopplingen till det genomtänkta och vackra House of Sweden, Washington, där en av utställningen handlade om just skog, träd och vad vi kan åstadkomma av trä.

Jag högläste också om den underbara våren och det viktiga vårskriket. När jag högläste blev det stilla i klassrummet, och ögonen vandrade så där som ögon gör när man försätts i intensivt lyssnande. Det var som om vi kunde höra bäckarna kvirrla och känna glädjen över våren, ljuset och det framtida. Därefter lämnade jag boken till elevernas lärare för fortsätt högläsning eller för elevernas självständiga läsval.

Jag berättade för läraren om alla svenska barn- och ungdomsböcker som finns översatta till andra språk, bland annat engelska, och som finns att upptäcka i bokhyllorna i Rum för barn i House of Sweden. Där finns de svenska författarna representerade med viktiga böcker. Jag kände mig så ofantligt stolt över de böcker som ges ut, men också den miljö som skapats som så tydligt tar barns perspektiv.

Av Anne-Marie Körling

 

 

Läsinspirera en kompis!

 

Körling fotograferar 2016

I Library of Congress, Washington, visade bibliotekarien oss en stor burk med tips från unga läsare till andra unga läsare. Burken innehöll lappar med gula, gröna och röda meddelanden. Det var bara att välja lapp utifrån ålder och få ett boktips från en annan läsare i samma ålder. Burken var mycket omtyckt. Och man kan dra hur många lappar man vill. På lappen står det något om boken, varför den var så bra och så en avsändare.

Idén med att barn förmedlar till barn är tilltalande. Läsning är social och vi läser gärna det andra läser. Detta är ett (bland många andra sätt) att sprida information om böcker och få tips på vad att läsa. Den här idén går att göra i klassrummet och med andra rubriker än ålder. Exempelvis kunde vi skapa en burk med olika genrer och ge dem färg. Vi kan också låta våra burkar gå från klassrum till klassrum och därmed skapa osynliga läsvänner i andra klasser. Böcker länkar oss samman att prata om det vi läst och när vi vet att någon läst samma bok som vi har vi något att prata om. I biblioteken står burken tillgänglig för att upptäcka att det finns så många läsare och så många böcker att läsa.

Låt mötet med böckerna betyda att upptäcka böckerna och på en och samma gång få en osynlig läsvän. Också jag skulle dra en lapp och söka reda på den bok som rekommenderas. Vi läser!

Av Anne-Marie Körling

”inte skrämma barn till ångest…”

 

Man ska inte skrämma barn till ångest, men de behöver lika väl som vuxna uppröras av konst. Man måste riva upp en själv som eljest sover, alla behöver ibland gråta och förskräckas. Det gör ingenting i böcker. Ett barn kan hastigt vända sidan i en bok när det inte tycker om innehållet.

Astrid Lindgren

Ur Astrid Lindgren av Agnes_Margrethe Bjorvand & Lisa Aisato – Modernista Förlag

Läslov och uppföljning

img_0643

När läslovet är över börjar läslovsläsarna i skolan igen. Kanske frågar vi om det läslovet har inneburit av läsning.  Och jag tänker att vi kan fråga om det man har läst och kanske mindre om vem som läst mest.

Frågor vi kan ställa är:

  • Berätta om något du läst?
  • Berätta hur du hittade till läsningen?
  • Berätta hur du läste?
  • Berätta om när du läste?
  • Berätta om något som hände i boken, tidningen eller det du lyssnade till?
  • Hur skulle du locka någon att läsa det du läste?
  • Berätta om allt annat som du läst, på någon burk, någon löpsedel, något spel?

Vi omges av texter. På frukostbordet finns flingpaket, mjölktetror med texter – fråga också om den läsningen. Var nyfiken och generös i mötet med det barn och unga har läst och vad de väljer att läsa. Det du vill att de ska få upptäcka kan du läsa högt ur. Nästa läslov kanske läslovsläsarna läser just den bok du högläser ur idag.

Minns att läslov följer på läslov. Att lära sig läsa och få upptäcka vad det är att läsa är en pågående aktivitet där vi alla kan bidra genom att läsa högt, berätta om vår egen läsning och ge eleverna tid att läsa i skolan och på fritiden. När lovet är slut fortsätter vi att läsa.

Av Anne-Marie Körling