Läsfrämjarkalender lucka 9: Som en sång!

– Svenska språket låter så här, säger pojken och börjar nynna.

Och jag känner igen mig men kan inte sjunga mitt eget språks melodi. Jag kan nynna hur andra språk sjunger. Jag har tänkt på den där sången som bär fram våra ord och meningar. Den vi fick så tidigt att vi knappast kan förstå eller göras medvetna om den. Kanske redan i magen fanns språkets sång och takt.

Jag minns morfars högläsningsstunder. Han läste för alla, oavsett ålder, och inte specifikt för mig eller oss små. Med den högläsningen lärde vi oss att lyssna utan att genast förstå. Vi lyssnade till morfars tonläge, hans olika stämmor när han blev de personer han läste om och hela berättelsen lät mer som en slags sång.

Jag tror det är viktigt att läsa i ett flöde så att sången går att härma och efterlikna. Även om man inte genast förstår så hör man hur språket låter. Då börjar vi med språket sång. Så här låter det:

För länge sedan …

Kommentera