Elevernas läsfrågor och skolchefens lässvar

Att satsa på att stimulera läsintresse kan betyda att barn får ställa frågor om läsning och vad vuxna läser. Det har eleverna i årskurs ett gjort. De skrev ett brev till Barn- och utbildningschefen Magnus Wetterqvist för att berätta om klassens läsning och fråga om vad en chef läser. Jag fick ta del av svaret och fick också lov att publicera det här. Så här svarade  skolchefen Magnus Wetterqvist, Mullsjö kommun, på eleverna mail:

Hej alla elever i 1 ABC!

Vad härligt att se och höra att ni tycker det är så roligt att låna och läsa böcker. Ni undrar vad jag gillar för böcker? Jag tycker om olika typer av böcker. Just nu läser jag en bok som handlar om en man som var premiärminister i England för många år sedan. Han hette Winston Churchill. Han dog när jag var 6 år gammal och jag tittade på hans begravning på TV och har sedan dess varit intresserad av honom. Han var bl.a. en jätteduktig talare och konstnär.

När det gäller barnböcker älskar jag Karlsson på taket och Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. De har varit mina favoriter sedan jag själv lärde mig att läsa. Jag tycker om texter som beskriver vanliga människor med humor och värme. Jag tycker också om att man leker med orden genom att t.ex. rimma.

En annan härlig sak med att läsa är att man kan fantisera hur t.ex. människor som böckerna handlar om ser ut. Ibland blir man nästan lite besviken när man ser en film som bygger på en bok för det ser inte alls ut som man hade tänkt sig.

Hoppas ni nu får många härliga upplevelser med de böcker ni har lånat!

Med vänlig hälsning, Magnus Wetterqvist,

Barn och utbildningschef Mullsjö Kommun

Från en kille till en annan

I en bokhandel i Edinburgh stod en kille bland barn- och ungdomsböckerna. Han letade bland sina favoritböcker. Jag frågade honom om vilken bok han skulle rekommendera mig att läsa. Han tog genast fram en av sina favoriter. Jag köpte den.

För några dagar sedan lämnade jag den vidare till en kille jag mötte i en trappuppgång. Från en kille till en annan. Killen i bokhandeln blev glad över att få tala om de böcker han gillade och killen i trappuppgången blev glad över att få en bok som han gillade.

”Barnböcker är så vackra”

Den vill jag ha! Barnböcker är vackra. Edinburgh 2017.
Den vill jag ha! Barnböcker är vackra. Edinburgh 2017.

Att ta med vuxna in i barnböckernas världar är väldigt roligt. När de inte läser barnböcker längre behöver de påminnas. Det fungerar alldeles utmärkt att locka dem till ett varv på en barnboksavdelning och säga att man själv har ett ärende dit. Väl där minns man inte längre vilken bok man sökte efter och så blir man kvar där en stund under det att man småpratar om ditt och datt och plockar med böckerna för att de lockar en att göra det. Ett annat sätt är att duka fram lite barnböcker till kaffet. Då ligger de där och lockar med sina vackra illustrationer och sina kluriga innehåll.

– Jag visste inte att barnböckerna var så fina och så viktiga också för mig, sa någon jag fört än hit och än dit för att jag själv är så glad i böckerna. – Jag tror jag vill läsa mer och upptäcka mer. De är så otroligt fina de där böckerna.

Rapport från en lyssnare

Fick ett litet meddelande. Det löd:

Igår fann jag en yngre släkting sittande med en bok i handen. Han hade tagit ner en bok från bokhyllan.Vi andra satt runtomkring.

– Det skulle vara roligt om du läste lite högt ur boken, sa jag.

Han läste så gärna. Sådan fin högläsningsröst. Det blev en riktgt fin stund. Alla stannade upp, lyssnade. En sa – Högläsning är ju så mysigt!

Vad läser ni? frågade jag

Körling fotograferar 2017

– Vad läser ni, frågar jag.

– Vi läser ”Mitt bland stjärnorna”! berättar föräldern. Och boken är så fin, ger mig så många tankar, berör mig så, filosofisk bok detta. Tänk, att det är en bok för barn och så tycker jag så mycket om den. Tur att man har barn.

Föräldern älskar boken för sin egen del. Barnen älskar också boken föräldern läser. Det hör nog ihop.