Uppslag från bok med Ajten Berlafa

Gästkrönika: Bilder av den romska kvinnan i litteraturen och media

Jag har bjudit ett par olika personer från minoriteten romer som skriver varsitt blogginlägg. Den första gästkrönikören är Ajten Berlafa.
/Bagir Kwiek

Om Ajten Berlafa:
Ajten Berlafa är en mångsysslare. Hon är bland annat chef för utbildning, språk och forskning i International Romani Union och expert inom romska kvinnofrågor på Europarådet. Därtill projektledare, paneldebattör, integrationsmentor, lärare, översättare och tolk. Ajten Berlafa medverkar i antologin Den ohörda historien – om romska- och resandeberättelser med texten Tjugo sekunder – marken skälver i Skopje och Min syster Meneksa. Ajten medverkar även i antologin Vi är romer. I framtiden drömmer hon om att ge ut en roman.

För övrigt anser Ajten Berlafa att Internationella Kvinnodagen är en dag då kvinnor i hela världen har möjlighet att göra sina röster hörda. I det här blogginlägget skriver hon om bilder av den romska kvinnan.

***

Jag vill göra ett försök att problematisera kring föreställningar som än idag lever kvar och vad de kan leda till. Jag känner mig priviligierad och stolt att också få chansen skriva om mina romska förebilder som har uppmuntrat och inspirerat mig att välja vägen mot utbildning – den bästa vägen i kampen mot en bättre morgondag.

En välkänd karaktär inom litteraturen är den förföriska och exotiska Carmen i Bizets opera. Författarens och kompositörens skildring av Carmen förkroppsligar nästan alla stereotyper och myter om den romska kvinnan i deras samhällen men också i dagens. Carmen en vacker kvinna och en fri ande som överträder gränserna i ett patriarkaliskt samhälle. Hon lever på marginalen och är involverad i olika småbrott. Det ges ett sken av att hon är oseriös i sin sexualitet och hon kan berätta öden, del vill säga sia om framtiden – vara en sierska.

Föreställningar om den romska kvinnan finns också i konstverk av bland andra Charles Roka, en ung romsk kvinna som poserar förföriskt. I romanen Singoalla av Viktor Rydberg beskrivs kärleken mellan riddaren Erland Månesköld och Singoalla. Den senare beskrivs av flera kända litteraturgestalter som mystisk, magisk och natursymbolisk. Liknande beskrivningar finns i novellen La Gitanilla av Miguel de Cervantes och en dikt av Alexander Pusjkin.

Det som är en gemensam nämnare för mycket som har gestaltats om den romska kvinnan i litteratur, operor, filmer och dikter är att hon beskrivs som mystisk, förförisk och gränsöverskridande. Dessa texter skapar en romsk stereotyp som går bortom litteraturen. Än idag skrivs det texter om den romska kvinnan som påverkar romernas vardag på ett negativt sätt.

Manifestationen av dessa skadliga stereotyper kan man till exempel se i media. Romska kvinnor porträtteras främst på två sätt enligt mig; först tas de upp som oönskade, smutsiga och hotande, sedan representeras de som vilda, frigjorda och magiska kvinnor.

Trots den estetiska skillnaden i båda fallen skildras de som att de använder sin makt för att utnyttja patriarkatet. Resonemanget används som motivering för att marginalisera, anser jag. Jag tänker att sådana berättelser har en stor och negativ effekt på synen av romska kvinnor. De betraktas som en fara och hot i de flesta europeiska samhällen, vilket enligt mig skadar den romska kvinnan i Europa och i världen.

Etnisk bakgrund och kön tycks fortfarande vara en svår kombination när det gäller jämställdhetsfrågor. Tydligt könsrelaterade fenomen, såsom romska flickors brist på utbildning, ses fortfarande som en icke-etnisk jämställdhetsfråga. Romska kvinnors ställning kräver större uppmärksamhet för att uppnå konkreta resultat. Det behövs en integrering av könsperspektivet och åtgärder som syftar till att främja jämställdheten.

Enligt antropologen Svetlana Slaspak präglas den romska kvinnans ställning i dagens samhälle av trippel stigmatisering relaterad till kön och sexualitet. Deras etnicitet och sociala position kombinerad av de två första stigmatiseringarna. En sådan trippel stigmatisering resulterar i en daglig diskriminering av romska kvinnor och flickor på arbetsmarknaden och i deras tillgång till utbildning och hälsovård.

Så för att vi ska förstå rötterna till förföljelse och stereotyper måste vi analysera innehåll i litteraturen och i media om den romska kvinnan.

Jag vill också tipsa om en doktorsavhandling om mediebilden av romer av Petre Breazu, Örebro Universitet:
”Mediebilden av romer legitimerar rasism”

Heroiska romska kvinnor

Jag ska med några korta berättelser försöka illustrera och presentera olika romska kvinnor som jag känner och som skiljer sig markant från den stereotyp som jag upplever att hon ofta beskrivs och tolkas.

En av mina bästa vänner är Sonja som är polyglot (hon talar sex språk flytande). Hon har en stor kvinnoorganisation i Serbien och Wien och är precis som jag medlem i den största romska världskvinnoorganisationen som kämpar för romska kvinnors och flickors rättigheter i världen.

Bara några dagar efter en stor kvinnokonferens i Strasbourg var vi på väg till en annan stor kvinnokonferens där människor från olika delar av världen skulle närvara. Sonja och jag delade taxi till flygplatsen och vi inledde samtal med taxichauffören. Här satt jag och en av mina bästa väninnor, båda högutbildade och respekterade.

Jag får ofta kommentarer om att jag ser ut som vilken kvinna som helst och inte alls som en romsk kvinna. För mig är det viktigaste av allt att jag känner mig stolt över att vara romsk med en akademisk utbildning och att jag kan hjälpa andra kvinnor att utbilda sig och vara självförsörjande.

Jag är även en stolt förebild för den yngre generationen i min familj och mina närstående släktningar. Kvinnorna där brukar säga att jag är deras idol och att de gärna vill bli starka och självständiga som jag. Jag tycker att de är väldigt starka, självgående och framgångsrika. Bland dessa unga kvinnor finns läkare, musiker, advokater, med mera.

Sonja och jag började prata med taxichauffören om allmänna saker som man brukar göra när man åker taxi till flygplatsen. Taxichauffören pratade dålig engelska men det var inga problem eftersom både jag och Sonja pratar sex språk flytande, bland annat tyska, franska, italienska och turkiska, vilket gjorde att vi kunde kommunicera.

Han frågade oss var vi kom ifrån och vilken etnicitet vi hade. Vi berättade att vi är från olika länder men att vi båda talar romani och att vi är romska kvinnor. Han blev helt chockad och frågade oss hur vi kunde vara romer och samtidigt akademiker klädda i Chaneldräkter.

Vi förklarade att vi inte känner oss mindre värda på grund av vår etnicitet men att det har varit tredubbelt kämpigt att komma dit vi är idag. Han var mycket förvånad men också mycket glad att träffa romska kvinnor med akademisk bakgrund som sitter i en kvinnoorganisation och kämpar för andra romska kvinnors rättigheter och som han fick äran att köra i hans taxi till flygplatsen.

Jag känner väldigt många romska kvinnor som är akademiker och som är precis likadana som alla andra kvinnor. Jag tror att uppfattningen om den romska kvinnan till stor del formats av den sociala kanonen om romska kvinnan.

Bland de starka kvinnor som är förebilder för mig och som gav mig styrka att kämpa för en ljusare framtid och en akademisk utbildning var min mormor Fatima.

Hon representerade en matriark som skulle göra världen till en bättre plats och är en förebild för mig och för många andra kvinnor i min släkt, hon var bland de första romska kvinnorna i Makedonien att gå i skolan. Hon är en förebild som jag hyllar. Hon läste sagor för oss på kvällarna under levande ljus då det inte fanns elektricitet mellan18-21 varje kväll i den stora staden. Det var hon som väckte nyfikenheten för böcker i mig som till exempel den lilla flickan med tändstickorna av H.C. Andersen.

En annan förebild bland min släkt är naturligtvis min kära mamma Nedzmija, en oerhört stark och intelligent person som hade stor respekt för våra studier och som fanns där hela tiden för mig och min syster Menekse som utbildade sig till farmaceut och gick bort för åtta år sedan.

Min kusin Viljdana som var nio år äldre än mig och otroligt duktig i skolan och som läste litterära verk av kända makedonska författare. När jag hälsade på henne brukade hon ta fram en bok från finskåpet och läste högt för mig. Att växa upp bland starka romska kvinnor som dessutom var min släkt var ett privilegium som få flickor i min ålder hade möjlighet till. Med denna bakgrund så fick jag se världen med andra ögon och kämpa för att nå mina mål samt inspirera min syster och mina bröder.

Jag känner mig priviligierad och stolt att få chansen skriva om mina romska förebilder som har uppmuntrat och inspirerat mig att välja vägen mot utbildning – den bästa vägen i kampen mot en bättre morgondag.

Jag är stolt för den jag är och stolt över alla romska kvinnor som kämpar för en bättre framtid.

Jag anser att den argumentation som är konstruerad av media, ger legitimitet till att demonisera och marginalisera romska kvinnor som farliga, är en mycket felaktig och för mig främmande beskrivning.

Enligt min uppfattning skapar dessa felaktiga påståenden som ofta används i media en felaktig bild av den romska kvinnan vilket medför skada i deras kamp. Min uppfattning är att de romska kvinnorna är heroiska i vardagslivet. De är smarta och flexibla och måste därför kämpa mot patriarkatets maktstrukturer.

Jag vill avsluta detta blogginlägg (som faktiskt är mitt första) med en hälsning till alla romska kvinnor: Tack! Ni är heroiska!

 

Kommentera