Författare: Läsambassadören

Mateo Maximoff, den första romska författaren jag någonsin läste

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. En författare eller annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Denna gång: Mateo Maximoff. 

Mateo Maximoff var den första romska författaren jag någonsin läste. Hans bok Savina berättar om en kvinna som efter en olycklig kärlek beslutar sig för att hämnas till vilket pris som helst.

Temat har skrivits om många gånger av många författare över hela världen. Jag har läst det förut men aldrig från ett romskt perspektiv. Han skriver på ett sätt där världen runt omkring, dvs ”gadje” (icke-romer), bara har en biroll, där allt istället handlar om romerna och deras värld!

En värld som är långt svunnen men som romer ändå känner igen. Med regler, traditioner och synsätt som inte längre har en plats i romernas värld idag.

Det är svårt att svälja, att för bara ett par generationer sedan var detta romernas verklighet. En värld där tradition och kultur vävdes samman med myter, och där magi och vidskepelser var en del av verkligheten.

Man får läsa om mannens dominerande ställning inom den romska kulturen men ändå lyckas Maximoff lyfta den romska kvinnans styrka i berättelsen om Savina.

Boken riskerar att fylla på fördomar som finns om romer men om man bortser från detta så är den ändå fascinerande och viktig.

Om Mateo Maximoff:
Mateo Maximoff föddes i Barcelona 1917. Hans mor kom från Ryssland. Fadern tillhörde kelderash romerna, och arbetade som metallarbetare. Under andra världskriget flydde familjen till Frankrike, där de blev satta i läger. Efter kriget bosatte sig Mateo i Frankrike. Han gav ut elva böcker och översatte även Nya testamentet /bibeln från franska till romanes. 1999 gick han bort.

Du kan hitta Mateos böcker på ditt bibliotek eller hos någon av de utsedda romska läsambassaderna:

Angels of Destiny, 1999
People of Roads, 1995
Roads without Caravans, 1993
This world that isn’t mine, 1992
Say that with tears, 1990
Vinguerka, 1987
The Doll of Mameliga, 1986
Condemned for Surviving, 1984
The Seventh Daughter, 1979
Savina 1957,
The Price of Freedom, 1955
The Ursitory, 1946

Papusza – ”den romska poesins moder”

Jag lyfter fram olika romska förebilder här på bloggen. Varje månad en ny författare eller en annan person som kan verka som en positiv förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta förebilder – det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia. Först ut: Papusza. 

Bronislawa (Papusza) Wajs är den kändaste av alla romska poeter och författare. Hon var en romsk kvinna utan skolgång som överlevde den romska förintelsen i Polen under andra världskriget.

På förintelsen minnesdag den 27 januari anordnade Forum för levande historia en sedvanlig minneshögtid på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. Ett inslag bestod av att skådespelaren Rebecka Hemse läste Papuszas dikter på svenska och Jennie Kay, programledare på SVT, läste samma dikter på romska.

Papuszas öde är ett tragiskt då hon uteslöts av sin romska grupp. De var märkta och naturligt misstänksamma efter förintelsens spår och tyckte att hon avslöjade för mycket av vår kultur och språk för gadje, ”icke romer”, i sina texter och dikter.

Hon reagerade starkt på uteslutningen och brände otaliga av sina texter. Och sa: “Om jag bara aldrig hade lärt mig läsa och skriva då hade jag varit lyckligare”. Jag är glad att hon lärde sig läsa och skriva – för mig har hennes dikter betytt så mycket. Och de fångar romernas känslor och liv under en viktig tid.

Texterna är en del av vår historia och är fantastiskt vackra och gripande och fångar vår berättande tradition så att den kan bevaras och föras vidare för framtida generationer. Jag hyllar och tackar denna fantastiska kvinna för hennes bidrag till vår gemensamma mänskliga historia!

Papusza föddes någon gång mellan augusti 1908 och maj 1910. Exakta datumet är svårt att avgöra då de flesta romer inte föddes i sjukhus och sällan fick döpas i kyrkor.

Hon tillhör den romska gruppen som kallas för Polska Roma. Det är en av de äldsta romska grupperna i Polen och har funnits i Polen sedan sent 1700- tidigt 1800-tal. Hennes familj var ständigt på resande fot i området kring Polen och Ukraina. De flesta av romerna där försörjde sig som underhållare och var erkänt skickliga musiker.

Bild från Wikimedia Commons. Fotograf okänd.

Papusza växte upp under en orolig tid i den romska historien och hennes familj led svårt under den romska förintelsen i Polen. De lyckades överleva efter att de övergivit sina hästar och vagnar och gömt sig i skogen under andra världskriget. Ca 35 000 av de 50.000 romerna som fanns i detta område blev mördade av tyska nazister och ukrainska fascister.

Hon var en självlärd läsare och fick aldrig möjligheten att gå i skola. En judisk kvinna bytte höns mot läslektioner så att Bronislawa lärde sig att läsa lite, men hon lärde sig aldrig att skriva ordentligt.

Det finns otaliga recensioner av hennes dikter och till och med en film baserad på hennes liv, Papusza.

1962 fick Papusza en plats i polska författarförbundet. Hon har blivit översatt till tyska, engelska, franska, spanska, italienska och svenska av bland annat  Katarina Taikon.

Detta är några av de böcker som gavs ut med Papuszas dikter:
Dikchaw daj, dikchaw doj, 1951
Gili romani Papuszakre szerestyr utchody, 1950/1951

Och några böcker om och med Papusza på svenska:

Svarta rosor-romsk litteratur, kultur och historia (Tranan, 2003)
Utan hus, utan grav-romska sånger och dikter; Gunilla Lundgren och Donald Kenrick (W&W, 2002)
Papusza: Jag är där vinden är och andra sånger. Översättning: Julian Birbrajer och Anders Bodegård (Tranan, 2013)

Du kan hitta Papuszas dikter på våra bibliotek och romska läsambassader runt om i Sverige.

God läsning,
Bagir Kwiek, Sveriges läsambassadör

 

Första månaden som läsambassadör

Det känns annorlunda och speciellt när man träffar människor som alla jobbar mot samma mål. De flesta jag träffat nu i början har varit från olika bibliotek och jag har bara fått positiva känslor, om att alla tillsammans vill skapa en förändring.

Litteratur och läsning är något som berikar oss alla och kunskap är något som ingen kan ta ifrån dig när du väl fått den.

Man är nyfiken och hungrar efter kunskap och jag vet att denna hunger efter kunskap är det bästa sättet att bekämpa fördomar med. 

***

Den första dryga månaden som läsambassadör har varit ganska hektisk.

Jag har blivit intervjuad ett flertal gånger för både tidningar, radio och TV om uppdraget. Bland annat av Språket i P1:

Vi har haft en uppstartsträff på Kulturrådet tillsammans med sakkunnig- och samrådsgruppen för att planera uppdraget.  

Jag har också hunnit medverka i olika sammanhang. Jag har träffat regionbibliotekarier som jobbar med barn och ungdomsfrågor och deltagit på ett seminarium på Södertörns högskola om romska språket.

***

Den 27 januari på förintelsens minnesdag arrangerade É romani glinda en minnescermoni i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Jag läste berättelsen Tre sekunder i Auschwitz ur Den ohörda historien: Romer och resandeberättelser.

Berättelsen handlar om min släkt och min farfar som förintades bland annat i koncentrationsläger och runt om i Polen. Att romerna också förintades under andra världskriget är något som ganska många inte har kännedom om. På romska heter förintelsen Samudaripen – som betyder massmord.

Halmstad bibliotek bjöd in mig för att föreläsa för biblioteksmedarbetare och därefter delta i bibliotekets podd Läs för mig. 

I övrigt har jag svarat på förfrågningar och mejl om kommande aktiviteter, bland annat ska jag medverka på Littfest i Umeå i mars.

Och jag är glad att kunna meddela att intresset kring uppdraget och mitt folk är stort, större än vad jag hade hoppats på och det känns helt fantastiskt.

***

Jag drömmer om bibliotek där minoriteten romer syns, hörs och känner sig trygga. Om bibliotek som har litteratur om romer och på romska. Som uppmärksammar Romernas högtidsdag den 8 april och tillsammans med minoriteten romer arrangerar program och aktiviteter. Ökad kunskap och förståelse om romer är bra för alla. Därtill är den romska kulturen rik och något som alla borde få ta del av.   

Jag vill att unga romer ska ta del av äldres berättelser. Den muntliga romska berättartraditionen är ett rikt kulturarv som är i riskzonen om den inte skrivs ner och bevaras för kommande generationer, våra äldres berättelser är vårat arv, ett arv som vi måste bevara.

Och så kommer jag att lyfta fram olika romska förebilder här på bloggen. Varje månad en ny författare eller en annan person som kan verka som en förebild för romska ungdomar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta positiva förebilder då det är något som ofta hamnat i skymundan i berättelsen om det romska folkets historia.

Vi behöver dessa förebilder för att skriva ett nytt kapitel i vår historia och för att ge våra unga något att sikta mot.

Bagir Kwiek

Fredrik Holm, bibliotekarie vid Biblioteken i Halmstad, och podden Läs för mig, tillsammans med Bagir Kwiek.
Fredrik Holm, bibliotekarie vid Biblioteken i Halmstad och programledare för podden Läs för mig, tillsammans med Bagir Kwiek.