Att räkna med böcker

IMG_2419IMG_2420IMG_2421

Fyraåringen träffar jag på biblioteket. Traven med böcker ordnas för åskådlighet då jag frågar vilka böcker fyraåringen lånat. Med omsorg lägger fyraåringen böckerna i ordning och vi samtalar lite om varje bok. Jag tänker ofta på det där med att ordna. Att lägga tillrätta och tillgängliggöra böckernas omslag och samtalen som kommer då vi håller på med böcker. Jag ger mina visitkort och också de blir i centrum för samtal. Därefter tittar fyraåringen i min väska. Vi räknar mina böcker, de är sex stycken. Framför fyraåringen ligger … och så räknar vi dem med pekfingrets hjälp.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Samtal med killarna i skolbiblioteket

Förra veckan besökte jag Hjulsta grundskola och skolbiblioteket för samtal med bibliotekarie Cilla Dahlén. Vi pratade om skolbibliotekets betydelse och det läsfrämjande arbetet i skolan. Det var många besökare i biblioteket och jag passade på att samtala med några av dem som var där. Jag frågade försiktigt en kille om jag fick störa hans läsning med några frågor. Han var försjunken i en tjock bok och jag blev nyfiken på vad han läste och varför. Han lät mig avbryta hans läsning och blev förvånad över att jag inte kände till författaren eller boken som han läste eftersom både författare och boktitel fanns omnämnda i New York Times lista över böcker och författare att läsa. Boken hade han lånat i skolans bibliotek.

– Jag hittade den i biblioteket. Den är bra. Om du gillar historia och mycket fantasi är den en bra bok. Det är humor lite här och där och det är bra om du behöver skratta. Skratta måste man få göra ibland. Jag gillar böcker som kommer i serier. Gärna triologier. Jag gillar att läsa. Intressanta böcker gillar jag. Mina föräldrar läser inte längre högt för mig men de läste för mig tills jag var ungefär tio år. Jag tycker det är roligare att läsa själv. Mina föräldrar gillar också att läsa. Jag lärde mig läsa genom att skriva. Jag var fyra år. Jag kunde bokstäverna, du vet som m, ä och kunde bokstavera ord. Det var roligt när jag kunde läsa själv. Jag vill bli programmerare.

Den andre jag pratade med arbetade i skolans bibliotek.

– I biblioteket hjälper jag till, alltså om vi inte har lektioner. Jag hjälper de som kommer hit så att de kan använda datorerna. Det är jag som ser till att allt fungerar med dom. Jag tar hand om de nya böckerna, slår in böcker i plats och registrerar in böcker. Det tycker jag är jätteroligt. Bibliotekarien bjöd in oss sjuor att arbeta här. Jag är i biblioteket varje dag, minst en gång varje dag. Bibliotekarien blir som en arbetskamrat. Jag brukar ställa ordning stolar och bord. Jag får springa upp till klassrummet, oftast kommer jag inte för sent, kan få svårt att hinna med det där med skåpen. Jag är inte så säker på hur man hittar böcker men jag vet ungefär var de står. Jag vet var de nya böckerna står och ALMA-pristagarna finns. Jag har lite koll.

Japp. Varje gång jag intervjuar barn och unga lär jag mig något. Nästan alltid blir jag förvånad och förvåningen underhåller jag.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

Intervju med skolbibliotekarien

Här är en intervju med en skolbibliotekarie i en skola årskurs F-klass till årskurs fem:

Berätta om hur du blev skolans bibliotekarie:

Jag är förskollärare och hamnade här av en slump. Vet inte om det var jag som helt enkelt anpassade mig eller om ”slumpen” var rätt för mig.

Jag trivs bra med att möta eleverna genom böcker. Här öppnas många olika vägar för att kunna kommunicera och mycket annat. Under tiden som bibliotekarie återvände jag till min egen skoltid där jag upptäckte läsningens och litteraturens betydelse för mig. Den personen som jag är idag, beror till stor del på den inverkan som böckerna haft på mig. Med andra ord kan jag säga att böckerna var som extra osynliga vårdare eller uppfostrare . Böckerna hjälpte mig att få större perspektiv på världen och vidgade mina vyer. Idag är jag medveten om litteraturens roll i mitt liv och det gör att jag har en förmåga att förmedla det till elever. Här finns möjlighet att väcka deras inre intresse för läsning och böcker.

Hur upplever eleverna skolbiblioteket?

Eleverna upplever skolbiblioteket som ett mysigt rum att komma till och titta på böckerna , låna böcker och få hjälp att hitta rätt bok.

Något som förvånar dig i mötet med eleverna? 

Att man kan genom böckerna kan hitta flera olika sätt att lära känna eleverna och deras världar är så fascinerande. Att öppna en dialog med en bok som verktyg var något som var en aha upplevelse för mig. Eleverna väljer olika och är nyfikna på allt. Fantasy är mest populärt.

På vilket sätt kan du påverka deras intresse? 

Jag bemöter eleverna med respekt och nyfikenhet. Jag är intresserad av deras uppfattning av den boken som de har läst och den de vill läsa. Man vill berätta om det finns någon som lyssnar. Man vill läsa för att ha mer att berätta.

Hur ser en dag ut i skolbiblioteket?

Biblioteket öppnar kl. 08:10. Eleverna kommer för att lämna och låna böcker. Jag lämnar dem i fred så att de kan leta på egen hand. De ber om hjälp om de känner att de inte klarar själva. Jag försöker att hjälpa de genom en dialog om deras intresse och viljan.

Detta med självständighet? Jag läser ”Är svensken människa? och i boken betonas vikten av självständighet. Människan bör vara oberoende av andra människor men effekten blir att människor känner sig ensamma. Att läsa böcker kan fylla ensamheten. Det är inte farligt att bli beroende av läsning . Eller?

 

 

Läsfrämjarintervju med bokbussbibliotekarien

Körling frågar bibliotekarien Johanna Vestfält, Krokom 

Hur är det att vara bibliotekarie?

Jag fick frågan förra veckan av en person som själv beskrev sitt arbete som ensidigt, ostimulerande och tråkigt. Stackare! Mitt svar på samma fråga är det motsatta! Det är mångsidigt (jag får hjälpa läsovana barn att hitta en spännande bok, se till att nyanlända har böcker på lättläst svenska, hjälpa studenter att få sin kursbok och lära elever att använda Legyms) stimulerande (tänk att få vara med och bidra till mer läsning!) utvecklande (det finns så mycket mer för mig att lära!)

 

Bokbussen – vad innebär arbetet?

Vi möter många låntagare varje månad, alltifrån elever på en liten skola till pensionärer som slutat köra bil och därmed inte tar sig till närmaste filial. På bokbussen blir kontakten med låntagarna ofta mer personlig än på kommunbiblioteket. Och det är ett mycket socialt arbete. En del glömmer bort att låna för att den månatliga pratstunden med oss är minst lika viktig.

Bokbussen är också väldigt viktig för kommunens elever. De flesta skolor saknar skolbibliotek och för dem är bokbussen det enda bibliotek de besöker under en månad.

Vi lyfter många böcker, tipsar om många böcker och lånar ut många böcker på vår buss.

 

Vad lär du dig om läsarnas intresse?

Det är klart att jag lär känna människors läsintresse och ofta prickar rätt med det vi tar med oss på bussen. Om jag får frågan om en viss genre, brukar jag ta med mig fler i samma och skylta med eller visa för låntagaren. På så sätt kanske låntagaren hittar något mer som hen inte räknat med. Men jag blir stundom påmind om att det inte alltid går att veta vad någon annan tycker om. Därför är det viktigt att tänka brett.

 

Hur förbereder du dig?

På de skolor vi besöker lånas det ut mycket böcker. Det kräver en hel del förarbete av oss. Vi måste ha med oss tillräckligt och fyller därför hyllorna men också backar som vi har på golvet. Vi behöver också ha ett hum om vilka åldersgrupper vi ska träffa. Och inte minst försöker vi att sprida nyinköpta böcker till alla skolturer så att det blir en bra fördelning av det nya.

Hur ser du landskapen förändras, årstiderna?

Landskapets skiftningar märker vi väl. Det går en månad mellan varje tur och mycket kan ha hänt däremellan. Detta är också något vi ofta kommenterar. Om solen skiner och fåglarna kvittrar en vårvinterdag, kan vi visserligen inte höra kvittret och skulle kanske helt av allt vilja sitta och njuta på en fjälltopp, men uppskattar ändå solljuset genom bussfönstret. Och nästa sväng kanske snön är helt borta. Då pratar vi om det. Jag tycker om att uppmärksamma dessa förändringar, att notera dem.

Hur handskas man med läsarnas lite mer privata val av böcker?

På ett större bibliotek med självbetjäning kan du vara helt anonym om du så önskar. På en bokbuss utan självbetjäning ska varje titel scannas av oss. Detta kan vara bokbussens nackdel.

Jag kommenterar aldrig valet av bok när låntagaren kommer till min lånedisk. Det är ett sätt för mig att visa respekt.

Vilka böcker skulle du önska fanns i bokbussen?

Jag önskar att vi hade en hel avdelning med böcker på andra språk än svenska. Alltfler frågar efter sådana och vi tar med oss från huvudbiblioteket efter behov. Men redan till hösten kommer min önskan att uppfyllas: Vi får en ny bokbuss och kommer att ha en flerspråksavdelning då.

Jag önskar också att vi alltid hade del 1 av alla fantasyserier för barn. De är alltid utlånade men ack så viktiga!

Hur många böcker innehåller er buss?

Ca 2000

Vilka böcker lägger ni fram och hur gör ni era val?

För oss gäller det att ha med sig det vi tror passar för dagen. Med erfarenhet anar vi ungefär vad som faller låntagarna på läppen men det är klart att vi inte säkert kan veta. Jag tycker det är viktigt att både vara följsam (dvs att skylta med säkra kort) och utmana smakerna lite, (t.ex. med serieromaner som inte lånas av så många hos oss… än!). Om jag har snappat upp att en elev tycker om att läsa om superhjältar, brukar jag ta med mig flera sådana och föreslå, eller lägga fram i hyllan.

 Vad förvånar dig i ditt arbete?

Jag förvånas ständigt över hur fort veckorna går. Det händer ofta att jag och min kollega undrar om vi åkt till fel ort… vi var ju här bara för nån vecka sedan! Kanske är det för att det är så roligt som det går fort, jag vet inte!

 Hur upplever du ditt arbete?

Förutom mångsidigt, stimulerande och utvecklande är mitt arbete viktigt, eftersom det innebär en möjlighet att påverka. Jag kan med mitt arbete se till att det finns böcker som passar alla i våra hyllor, åtminstone sträva efter det. Jag kan tillgängliggöra läsning på olika sätt (läsning med öronen, ögonen eller fingertopparna). Jag kan lyfta fram normbrytande böcker. Med rätt bok kan jag som förmedlare av litteratur faktiskt öppna dörrar och förändra.

 

Tack för intervjun. Hej HOPP! 

Obemannat skolbibliotek och en hel hoper 7-åringar

Hej Anne-Marie!

Idag följde jag med mitt barn till skolan under några lektoner. Vi gick tillsammans till skolbiblioteket. Det var obemannat. Eleverna blev lämnade helt ensamma att hitta böcker. Resultatet blev en ganska stökig stund där ytterst få elever hittade något att läsa.

Vi pratade om det hemma och min man sa att hur ska barn hitta böcker på egen hand när det är svårt för vuxna att göra det. Detta är något som jag ofta ser – eleverna lämnas ensamma att hitta böcker och då slutar det allt för ofta i stök och kaos. Sen får eleverna skäll och skuldbeläggs, trots att det inte är deras fel.

Snälla, kan du skriva ett blogginlägg om detta. Det är ett så viktigt ämne!

Resa till biblioteket

Jag minns, då jag arbetade i skolbiblioteket med uppdrag att läsfrämja och verka för lässamtal så att fler barn kunde få läsa och minns hur det var när jag hittade elever i biblioteket, insläppta för att under tio minuter hitta en bok att läsa och de som inte hittade en bok att läsa fick som straff räkna i matematikboken när de andra läste. Det var mycket bekymmersamt att se hur detta drabbade de barn som inte visste något om hur man hittade böcker i det stora utbud som fanns att välja mellan, de for fram över hyllorna och tog en bok här och en där, nyfikna och glada men utan vägledning. Biblioteket ska vara en plats för alla barn i skolan och det kräver ett mottagande av vuxna som möter upp med nyfikenhet på vad barn läser och ledsagar dem som inte har hittat boken de vill läsa.

Att besöka skolbiblioteket är inte heller en isolerad företeelse utan med ett gott skolbiblioteksbesök är det inte svårt att sedan uppsöka andra bibliotek och veta att man kan gå dit. Jag intervjuade en man som berättade om sina minnen av att få besöka skolbiblioteket. Det var positiva möten och trots att han var en ganska stökig liten krabat fick han vara där. Han lärde sig också något om hur biblioteken var uppbyggda, hur man sökte böcker och vad skolbibliotekaren kunde hjälpa till med. Den utbildning han fick på skolbiblioteket gjorde att han förstod något om alla bibliotek och han fick genom skolbiblioteket en positiv bild av alla bibliotek vilket gjorde att han blev en flitig biblioteksbesökare som vuxen. Skolbiblioteksbesöken hör ihop med biblioteken och genom att möta böcker och skolbibliotekarier banar man vägen för den frivillige biblioteksbesökaren som under livet kan glädjas åt att biblioteken finns och är tillgängliga.

Så tillbaka till ditt mail. Det mest önskvärda är att biblioteken är bemannade av skolbibliotekarier som tar emot, bjuder in, presenterar litteratur och fångar in både de som redan läser, de som står på tröskeln att läsa och med värme tar emot dem som ännu inte vet och förstår vad en bok kan ge av upplevelser. Ett läsfrämjande arbete handlar om att både utbilda i vad ett bibliotek är för något, att det är allas rättigheter och att man där får möjligheten att närma sig böcker på olika sätt och att få möta bibliotekariens vänliga nyfikenhet och vilja att stötta den blivande läsaren att hitta boken.

Och för att få inblick i skolbibliotekariernas arbete, följ gärna detta flöde:

Skärmavbild 2017-02-16 kl. 19.23.44

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Läsfrämjarkalender lucka 5: Lånekort

Körling fotograferar 2013

Lånekortet. Denna biljett in i äventyren. En biljett för alla. Till vilka platser som helst. Lånekortet.

Jag hörde om en liten en som fått ett alldeles eget lånekort. Så värdefullt var detta kort att barnet lade det under kudden när det var dags att sova. Må alltid lånekortet laddas med detta värde. Med lånekortet följer äventyret att vara i biblioteket och upptäcka böckerna som tar med läsaren in i bildvärldar och textvärldar som saknar gränser.

I biblioteket träffade jag en lånare. I bokpåsen låg sju böcker av samma författare och i samma serie. Nioåringen en storläsare och lånekortet användes flera gånger i månaden:

– Jag lånar böcker varje vecka. Jag älskar deckarmysterier. Nu måste jag skynda hem för jag vill läsa.

Så kan böcker också göra

Jag skulle just putta in en bok i hyllan när jag la märke till en grön rygg lite längre bort. Den var varken särskilt hög eller tjock, ingen stor bok, men det gröna färgen drog ändå blicken till sig. Och de gula tecknen i titeln Den blinde biodlaren.

Jag tog tag, ville dra ut den. Men boken gjorde motstånd, plasten på bokbandet hade sugit sig fast i böckerna intill och gav ifrån sig en liten suck när jag slet loss dem från varandra.

Jag öppnade den, pärmarna var styva men bladen föll enkelt åt sidan, önskade mig välkommen in.

Ur Maja Lunde Binas historia. 2016

 

Lånetid

– Jag har upptäckt att barn och unga vill vara i biblioteket och att vår uppgift är att vara där med dom, säger bibliotekarien som hämtar mig vid tågstationen. Vi har upptäckt att det bästa vi kan göra är att ge dem lånetid.

– Lånetid?

Bibliotekarien berättar att lånetid betyder att man ger barn och unga en ordentlig tid att gå omkring i biblioteket för att vara bland böckerna och upptäcka dem. Lånetid betyder att man får välja i vilken takt man vill. Bibliotekarien fortsätter:

– Lånetiden har lett till att fler lånar böcker och att barn och unga också hinner att ge boktips mellan varandra. Vi trodde inte att lånetiden var viktig och lade mer krut på information och innehåll. Att effektivt använda tiden till att berätta om böcker. Vi gör det nu också men ger mer tid till eget upptäckande. Vi finns där för dem när de vill fråga och samtala. Det betyder att vi arbetar utifrån det barn och unga behöver. De behöver tid och de behöver vuxna som finns när de vill prata.

Det går inte att ta miste om att barnboksbibliotekarien tycker att det är roligt och viktigt. Under samtalet säger barnboksbibliotekarien ”det är roligt” ungefär 10 gånger. Bibliotekarien avslutar med vikten av att leta:

– Barn och unga tycker om att leta. Att ge dem tid att leta också i biblioteket .