Lånetid

– Jag har upptäckt att barn och unga vill vara i biblioteket och att vår uppgift är att vara där med dom, säger bibliotekarien som hämtar mig vid tågstationen. Vi har upptäckt att det bästa vi kan göra är att ge dem lånetid.

– Lånetid?

Bibliotekarien berättar att lånetid betyder att man ger barn och unga en ordentlig tid att gå omkring i biblioteket för att vara bland böckerna och upptäcka dem. Lånetid betyder att man får välja i vilken takt man vill. Bibliotekarien fortsätter:

– Lånetiden har lett till att fler lånar böcker och att barn och unga också hinner att ge boktips mellan varandra. Vi trodde inte att lånetiden var viktig och lade mer krut på information och innehåll. Att effektivt använda tiden till att berätta om böcker. Vi gör det nu också men ger mer tid till eget upptäckande. Vi finns där för dem när de vill fråga och samtala. Det betyder att vi arbetar utifrån det barn och unga behöver. De behöver tid och de behöver vuxna som finns när de vill prata.

Det går inte att ta miste om att barnboksbibliotekarien tycker att det är roligt och viktigt. Under samtalet säger barnboksbibliotekarien ”det är roligt” ungefär 10 gånger. Bibliotekarien avslutar med vikten av att leta:

– Barn och unga tycker om att leta. Att ge dem tid att leta också i biblioteket .

 

 

 

Att gå omkring bland böcker

Från stadsbiblioteket i Lund fanns denna vackra skulptur av att vara bland böckerna.
Från stadsbiblioteket i Lund fanns denna vackra skulptur av att vara bland böckerna.

Att ta barnen och ungdomarna till böckerna, till bibliotek och boklådor. Där de kan upptäcka böckerna och strosa in bland avdelningarna. Se på omslag som kan vara rena skönhetsupplevelser men också boktitlar som skriker, viskar och lockar. Är vi bland böckerna så gör böckerna väsen av sig på sina egna sätt. Vi lockas plocka upp böcker. Vi lockas att läsa boktitlar vi inte tänkte fanns och vi ser omslag vi trodde aldrig fanns. Böckerna gör en del av arbetet. Vi måste ta barnen och ungdomarna till platserna där böckerna är.

Jag tänker på hur bokhandeln och biblioteket ger inblickar och utblickar. Att få lära sig vara på dessa platser och själv få finna sina vägar till litteraturen.

Min erfarenhet av litteraturpromenaderna är många och långa. Jag har också tagit mina elever till både biblioteket och bokhandeln. För att se, få uppleva och förstå att böckerna har platser och på dessa platser finns det yrkesverksamma som ger vägledning in och ut ur böckerna. Själv går jag på måfå in till avdelningarna jag inte är så hemma i. En dag fann jag en bok som kom att påverka mig mycket just för att jag var på min ovana plats i bokhandeln. Jag köpte den. Omslaget var det första jag såg, och jag tyckte om det jag såg, jag lyfte boken och började läsa lite här och lite där. Ingen i bokhandeln säger något om hur man får läsa och jag vänder och vrider på boken på det sätt jag själv vill upptäcka den. Det enda som krävs av mig är att jag är rädd om böckerna och behandlar dem med varma händer och nyfiken blick.

Barn och unga måste få vara där böcker är, se oss strosa själva, botanisera utan förutbestämda åsikter om vad att läsa, utan för att själva äventyret börjar med att det finns att läsa och platserna berättar det.