Läskär i en bok och lite tankar kring den

”Ämnet för provet är ”vad jag gjorde i somras”. Jag försöker anteckna, för att förbereda mig, men jag har glömt nästan alla engelska ord. Jag skriver ”i somras” om och om igen, men ingenting annat dyker upp i huvudet. Så småningom är det bara jag kvar.

Jag kommer inte ihåg någonting. Läraren som håller i provet verkar extra elak. Hon pressar mig och rättar mig varje gång jag försöker säga något. Jag vet inte om jag börjar gråta under provet eller precis när jag har gått därifrån men när jag väl börjar kan jag inte sluta.”

Ja, så berättar Dasha, 12 år.

Illustrationerna i denna bok är magiska. Jag föll pladask för dem. De var på grund av illustrationerna jag köpte boken. Men nu är jag lika fast i berättelsen ”Mitt år av längtan” av Dasha Tolstikova. Jag ser att författaren och berättaren i boken har samma namn. Kanske är det en barndomsbeskrivning? En historiebeskrivning? En … ?

Berättelsen är översatt av Karin Berg. Översättare skulle få mer ljus och de skulle lyftas fram lite mer än vi ger dem utrymme till. Man undrar hur de gör och hur de tänker om språket. Illustrationerna är inte översatta av någon. Kanske att jag översätter dem då jag betraktar och grubblar över dem. Jag ger dem ju ett språk. Mitt eget. Så är det med illustrationer.

Jag tänker undervisning när jag läser den. Många skolbilder framkallas. Många samtal står på kö. Jag skulle högläsa detta lilla stycke ur boken. Genom det skulle jag låta eleverna berätta.

 

Av Anne-Marie Körling

Vad är det?

Ur Lena Sjöberg Tänk om Rabén & Sjögren förlag 2010

– Vad är det? frågar tvååringen och pekar med fingret på en detalj i boken.

Vad är det? Jag funderar över frågan. Den är konkret. Barnets värld är konkret. Det lilla barnet frågar om något konkret. Ordet som kommer ur min mun kan ringa in barnets upptäckt. Bilderboken som barnet och de vuxna läser om och om igen betyder också nya upptäckter. Varje gång görs en liten detalj gemensam genom ordet; ventil, dammtuss och rostig fläck.

Orden som ännu inte finns blir till, kommer ur och genom bilden. Vad är det är en fråga för begreppsbildande och, vad viktigare, läsarens egna engagemang och aktivitet. Det är barnets upptäckt och barnets fråga. Den egna viljan. Nyfikenheten.

Med barnets frågor kommer ordförrådets aktivitet. Något som kan bli gemensamt också utanför boken. Jag finner att jag ger ord som nyckelhål, glasstrut och gem. Jag följer pekfingrets fråga och jag speglar barnets undran; Vad är det? I boken blir allt så lagom tillgängligt.

Världen är så stor när vi lyfter blicken mot den. Vi omges av mängder ord som kommer med trädens mångfald, reavarornas skrik och vi pekar mot så olika håll. På vägen till dagis och skola ser vi på olika saker men hinner inte upptäcka vad vi ser gemensamt på. Boken håller om oss när vi orienterar oss i världen. Ordförrådet fylls på av egen aktivitet. Meningarna lånas ur boken och blir eget språk. Lånat till en början, eget över tid.

Längre fram kommer de andra frågorna; Vad tror vi att det händer sen? Vad tänkte dom på? Hur vet man det? Varför sa dom så? Var ska dom gömma sig? Frågor som rör sig mellan funderingar, tankar och kreativitet.

Jag sitter med tvååringen i knäet. Följer det lilla fingrets fråga och sätter ord på det vi ser. Ord som också blir lite av en återupptäckt för mig själv:

– En rallarros! En rallarros är det! Rallarros!

– En jajjajjoos e de!

Av Anne-Marie Körling

Litteratur:

Böckerna vi tittade, läste och samtalade om, jag och tvååringen, var denna gång:

  • Sjöberg, Lena; Tänk om … Rabén & Sjögren, 2010
  • Aakeson, Kim Fubz, Eva Eriksson; Min fräcka mun, Bonnier Carlsén, 1999
  • Bergström, Gunilla; Är du feg, Alfons Åberg? Rabén & Sjögren, 1981