När kunskapskraven blir dikt

Skolan har läroplanen och i den finns kunskapskraven. Att läsa om kunskapskraven  i en dikt är en textförflyttning jag gillar. Jag läser Allt om eld av Daniel Boyacioglu, 2016:

Från simhallen i Haninge rapporteras om dom nya

simkurserna

och det nya kravet på simkunnighet.

För godkänt i idrott måste man numera kunna simma

200 meter.

Rektorn på skolan berättar om alla nyanlända elever

som inte kan simma.

Det är ju jättebra att dom lär sig simma, tänker jag.

Detta är ett utdrag ur dikten Din sol, din himmel 

Lilla fingret pekar boken

Barn når till böckerna om böckerna är i närheten av barn.
Barn når till böckerna om böckerna är i närheten av barn.

Den lilla söker upp böckerna. Det är färgerna. Och bokryggarna känns. Det är fint att se hur de små fingrarna möter böckerna. Intresset finns. Handen kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker på Adain Chambers ord

Om vi ska lyckas med vårt arbete att hjälpa andra, och då i synnerhet barn, att utvecklas till intresserade, läsvilliga (och framför allt tänkande) läsare, måste vi veta hur man skapar en läsmiljö som gör det möjligt för dem.

sid 9

Så skriver Adain Chambers i inledningen till sin bok Om läsmiljö, 1994 och en bit in i boken går det att läsa om den viktiga möjligheten att botanisera bland böcker. Det där strosandet i biblioteket eller i bokhandeln, vända på en bok, bläddra fram till en sida, läsa lite här och lite där men inte bestämma sig. Det kan bokvana personer göra:

Tid avsatt för bokbotanisering är därför ett viktigt inslag i ene fungerande läsmiljö, och det ger också andra positiva effekter. Först och främst den trygghet som infinner sig då man känner sig hemma i en miljö. Människor från ”bokfattiga” hem (som var mitt) har ofta en känsla av att bibliotek och bokhandel är förbjuda platser. Alla dessa hyllor med alla dessa böcker. Var ska man börja?

sid. 42

En miljö med böcker byggs upp kring barnen, gör dem vana vid att böcker finns att röra vid, titta på och i. Jag tänker så när jag ser det där pekfingret som om och om igen känner på böckerna. Det börjar med att något finns att upptäcka. Hur en bok känns och vilken färg den lockar med.

P1400122

Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.

När det ligger böcker framme …

Böckerna vi tittade i. Hej HOPP / Anne-Marie Körling
Böckerna vi tittade i. Hej HOPP / Anne-Marie Körling
Böckerna vi tittade i. Hej HOPP! / Anne-Marie Körling
Böckerna vi tittade i. Hej HOPP! / Anne-Marie Körling
Böckerna vi tittade i. Hej HOPP! /A-M Körling
Böckerna vi tittade i. Hej HOPP! /A-M Körling

Om det ligger böcker framme, gärna i lagom stora travar, kanske fyra, fem stycken, och där människor samlas hamnar de snart i någons händer. Det bläddras och det småpratas om det som upptäcks ur böckerna. Samtalen springer fram ur och genom böckerna.

Boktravar med olika innehåll har alltid varit en del av mitt bagage. Till klassrummet bar jag varje dag en trave böcker med mig, jag högläste ur dem varje lektionsstart, korta stycken och mycket snart skingrades boktraven genom elevernas nyfikenhet och egna engagemang. De bläddrade, småläste och samtalade. Det var alltid någon bok, en eller två, som stannade kvar och blev just den boken eleven kom att läsa.

Barn läser om de kan.