Detta om nyttan att läsa

Jag tycker inte om böcker om grodor eller hundar, men jag tycker om böcker om blommor.

Eleonore, 4 år, Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/17

Vi talar ofta om nyttan av att läsa.  Nytta förklaras i ordboken med ”något som har fördelaktig, kvarstående verkan på visst område”. Med de orden skulle vi kunna tala om nyttan att verka som läsfrämjare och fundera över vad som gör att barn och unga läser efter att ha träffat oss. Och om inte, undersöka varför?

Den långsiktiga effekten av det läsfrämjande arbetet är att möjliggöra för barn och unga att bli läsare. Det handlar såväl om läsförmåga, dvs att kunna läsa, som att de fortsätter ges möjlighet att fortsätta att läsa och att de slutligen kommer till den punkt där de självmant läser och uppskattar att läsa. För att det är roligt och viktigt för läsaren. Hur vi gör detta kan bland annat handla om att läsa högt ur böcker barn och unga inte ännu kan läsa på egen hand som att värdera den fria läsning positivt.

I kunskapsöversikten Med läsning som mål skriver litteraturvetare Jonas Andersson om detta:

Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter och både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde.

Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag.

Ur Med läsning som mål, om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3

Jag intervjuade en femtonåring för några månader sedan. Detta är elevens berättelse om att läsa i skolan:

Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag att man ska låta ungdomar läsa och att det ska få vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur  och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om.

Ur Körling: Ovan trädtopparna, 2016

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.

Läsfrämjarkalendern lucka 1: Drottningen börjar läsa

Jag läste nyss Alan Bennets Drottningen vänder blad, Ordfront förlag 2015 som handlar om hur drottningen blir läsare.

Så här gick det till enligt romanen:

  • Drottningen upptäcker av en händelse, har med hennes hundar att göra, en bokbuss som har parkerat intill drottningens slott.
  • Drottningen ”tittar in” och bekantar sig med miljön och böckerna
  • Drottningen får lyssna till en person som berättar om sitt eget läsande
  • Drottningen får berätta om sina intressen
  • Drottningen får känna lite på böckerna utan att genast uppmanas att läsa dem
  • Drottningen lånar en bok
  • Drottningen får senare hjälp att leta efter något som passar drottningen att läsa
  • Drottningen får visad förståelse för att hon inte behöver usla läsupplevelser (”ännu en usel läsupplevelse, säg George Eliot eller sen en Henry James, så skulle hon kanske – som den oerfarne läsaren hon var – ha blivit avskräckt från läsning för all framtid, och då skulle det inte ha funnits någon historia att berätta. Böcker, skulle hon ha tänkt, är detsamma som arbete” (s15)).
  • Drottningen skrattar högt då hon läser
  • Drottningen läser mer och hennes vardagsvanor förändras
  • Drottningen upptäcker att man kan läsa var som helst och inte på en bestämd plats
  • Drottningen upptäcker under sin läsning att det finns mer att läsa. Hon börjar skriva läslistor över böcker som hon vill läsa
  • Drottningen upptäcker att en bok leder till andra böcker
  • Drottningen börjar fråga andra om deras läsning och deras val böcker
  • Drottningen upptäcker att hon kan vara en läsande förebild för andra som inte ännu läser
  • Drottningen upptäcker att läsning inte är ett tidsfördriv utan att det handlar om andra liv och andra platser
  • Drottningen upptäcker att böcker inte anpassar sig utan att ”Alla läsare var jämbördiga”
  • Drottningen får uppmaningen att sprida information om att hon läser. Hon motsäger sig detta. Hennes läsning skulle inte utnyttjas i högre syfte utan att hon läser för sitt eget nöjes skull och inte för ”samhällelig plikt”
  • Drottningen börjar läsa med pennan i hand, och uttrycker därmed sina egna tankar om det hon läser
  • Drottningen använder liknelser ur litteraturen; i samtal och diskussioner
  • Drottningen blir nyfiken på dem som skriver böckerna men upptäcker efter några möten att den bästa platsen att möta författare är i deras romaner
  • Drottningen börjar högläsa vid offentliga framföranden
  • Drottningen prövar att göra på samma sätt som det är beskrivet i böckerna och är inte överens med författaren då det gäller hur man dricker te och äter kakor
  • Drottningen upptäcker böckernas röst och inser att hon själv ingen har eftersom hon inte själv skriver
  • Drottningen börjar skriva om det hon själv vill
  • Drottningen får nya idéer både om sitt skrivande och hennes fortsatta livsinriktning är ett öppet slut

Byt ut ”drottningen” mot barnet, tonåringen eller någon annan som står på tröskeln till berättelserna och aktiviteten att läsa.

 

Abdul-Hadi, 12 år:

Sen blev det krig så det blev farligt att gå till skolan, så jag hamnade efter och missade flera år. Men nu har en ny skola öppnat här i lägret, och jag har fått nya vänner. Jag har äntligen lärt mig att läsa eftersom min nya skola har ett bibliotek där jag kan låna böcker. När jag blir stor vill jag bli mattelärare.

Jag läser berättelsen Det flygande tältet – drömmar från ett flyktingläger av Rania Issa och Salsan Nourallah utgiven av Bonnier Carlsen 2016. Boken kom först ut av Books for Syria, 2014