Att börja med det barn och unga faktiskt läser

En liten kille förstod att jag frågade om böcker som barn tyckte om att läsa och kom fram med boken ”Knacka på” och sa:

– Den du köpa, ok?

Han hade hört mig fråga hans lite äldre bror om samma sak. Brodern gav mig boktipset att läsa ”Hålet” för ”då skulle jag få mycket att tänka på”.

Under alla mina år som lärare har jag intervjuat mina elever om vad de läser, hur de läser och hur de gör för att få tag i det de vill läsa men också vad som gör att de inte läser och varför. Jag har lagt vinn om att visa intresse för vad de läser och inte sätta mig till doms över att de läser det de läser. Ibland har det kliat och ivern att övertyga om den och den boken men jag valde att lägga min iver på att faktiskt läsa högt ur det jag vill att de ska få upp ögonen för. Det genererade i ”90 sekunders högläsning”, dvs att jag flera gånger om dagen läste korta stycken ur böcker för att visa på den mångfald som fanns och för att eleverna skulle få ögonen för vad de själva skulle vilja läsa. Varje dag hade jag med mig en boktrave in i klassrummet. Det genererade intresse för vad som berättades samtidigt som jag kunde sprida författares olika verk till fler.

Barn har rätt att få berätta om det de redan gör. Jag sällar mig till det DN´s Lotta Olsson skriver i Dagens Nyheter om att man måste utgå ifrån vad barn faktiskt läser och samla information om hur deras läsning ser ut. Att tala om att barn ska läsa utan att se över vad de läser är att kliva över ett väsentligt led. Barn läser om de kan och vi ska undersöka vad som intresserar dem. Frågor om läsning tenderar att recensera barns läsning där den inte duger och att den antingen är för lätt eller för svår. Vi bör rikta vår nyfikenhet mot vad det är barn läser och varför de läser det de läser och även när de inte längre tycker om att läsa och lyssna till varför det blev så. I skolan värderas boken alldeles för snabbt med att vara för lätt eller för svår och berättar då mer om läsarens förmåga och inte om läsarens intresse.

Redan under mitt första år som lärare bestämde jag mig för att följa elevernas läsning och började anteckna deras val av böcker och intervjua dem om berättelsens innehåll. I stort sett förde jag återkommande samtal med varje elev och noterade deras läsutveckling och säkerställde att de var fortsatt knutna till lusten att läsa.

Här nedan är några axplock av böcker mina elever läste under det första året jag hade dem, en helt ny klass för mig, där jag såg till att säkerställa egen tid att läsa och utifrån egna val av vad att läsa. De böcker jag noterade var också de böcker kring vilka jag och eleven samtalade. Samtalen var individuella och syftade till att lyssna till hur eleven läste och vad berättelsen handlade om och hur eleven tänkte kring det lästa.  Samtalen tog ungefär en halvtimme, ibland längre, och var inriktade att verka för samtalet. Mitt mål var att stärka elevernas möte med litteraturen och etablera dagliga läsvanor vilket gjordes möjligt genom att eleverna fick rikligt med tid att läsa på.

Så här såg mina anteckningar ut, här syns några elever och ett urval av deras val av böcker. Detta är alltså de individuella samtalen och de böcker om vilka vi samtalade. Eleverna skrev egna boklistor där de förde upp alla texter de läste; också tidningsartiklar, KP, kursböcker, skönlitteratur och dikter, dvs allt de läste. Detta för att skapa överblick men också gemenskap. Det man vet något om kan man utgå ifrån. De gemensamma samtalen om elevernas böcker syns inte heller här.

ELEV x årkurs 4

  • 30/9-2008 – Sju timmar till midnatt av Michael Ende
  • 24/10-2008 – Pirr i magen och klump i halsen av Thor
  • Under samma vecka; Ottesen; Drakherren och Sagan om Sigurd
  • 4/12-2008 – Lydias hemlighet av Finn Zetterholm
  • 14/1-2009 – Ivos äventyr av Kerstin G Larsson
  • 28/1-2009 – Miljonären Mårtensson av Viveca Sundvall
  • 17/3-2009 – Testamentet av Laura Trenter
  • 24/3-2009 – Det gnistrande svärdet av Börje Isaksson
  • 27/4-2009 – Kemi direkt (eleven läser boken efter att jag högläst den och läser ur den i omgångar under vårterminen, läser ut den i början av juni)
  • 5/5-2009 – Det gyllene drakhuvudet av Börje Isaksson

ELEV x, årskurs 4

  • 10/11-2008 – Sagan om Sigurd av Ottesen
  • 28/11-2008 – Den försvunna hästen av Pia Hagmar
  • 15/12-2008 Under en veckas tid flera böcker- Drakherren/Sagan om Sigurd/Adam och Eva/Mette avslutningsfest/Djävulspelet
  • 12/1-2009 – Fröken Europa av Kerstin Gavander
  • 14/1-2009 – Här är en liten gris av Ulf Nilsson
  • 29/1-2009 – Legenden om Sally Jones av Wegelius
  • Under lovet har eleven läst: Najaden sång/Kittyböcker/Den osynliga/Eddie och Maxon Jackson, kommentarer av föräldrarna
  • 17/3-2009 – Skarpa silverklon och Kattpiraterna av Stilton
  • 19/3-2009 – Olycksfågeln av Camilla Läckberg
  • 24/4-2009 – Fotografen samt hela serien om Enya
  • 5/5-2009 – Den utvalda av Ryp
  • 19/5-2009 – Miljömonster och planetplundrarna av Ryp
  • 12/6-2009 – Fem söker en skatt av Enid Blyton
  • 13/6-2009 – Stockholm med öppna ögon av Tomas Halling

ELEV x, årskurs 4

  • 30/9-2008 – Flores och Blanzefor av Ulf Sindt
  • 3/10-2008 – Kalla kårar
  • 21/10-2008 – Sju timmar till midnatt av M. Ende
  • 23/10-2008 – Lilla syster kanin av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
  • 14/11-2008 – Lillebror och Nalle av Weislander
  • 15/11-2008 – Jag ska bli rektor när jag blir stor – Frippe Nilsson
  • 3/12-2008 – När Hitler stal den skära kaninen av Kerr
  • Under veckan också Legenden om Sally Jones av Wegelius samt Kattbreven av Elsie Johansson
  • 5/12-2008 – Läser om Legenden om Sally Jones
  • 28/1-2009 – Harry Potter och den vises sten (pratar om boken med A-M flera gånger under läsningen).
  • 18/2-2009 – Läser flera böcker om Harry Potter – nu Harry Potter och den flammande bägaren
  • 15/4-2009 – Läser böcker på engelska ex Little red hen
  • Fortsätter med Harry Potter …

ELEV x, årskurs 4

  • Under september 2008: Karl Gran ensam hemma av Ollars, G samt Tzatiski och kärleken
  • 24/10-2008 – Drakherren av Ottesen
  • 19/11-2008 – High school musical av Hapka
  • 5/12-2008 – läser två böcker på spanska La princas y la arveja och La nina de los cerillos
  • 29/1-2009 – Julias bok av Gunilla Dahlbäck
  • 9/2-2009 – En faktabok om Argentina
  • 20/2-2009 – Tjejtjusaren Sune
  • 17/3-2009 – Fredda 10 år av Dahlbäck samt Anna Larssons hemliga dagbok.
  • 24/3-2009 – Seines skatt av  Moni Nilsson-Brännström
  • 5/5-2009 – Läser folksagor bland annat Kejsarens nya kläder

Jag antecknade dagligen det som rörde elevernas läsintresse och hur deras läsning utvecklades. Några exempel på dessa anteckningar ser du här:

x läste för sitt fadderbarn, jag satt med och lyssnade och fick uppleva hur x läsning också lockade andra elever att lyssna. Det var en fin stund med böckerna och x och jag samtalade om hur x lyckades fånga läsarna och vad x tror att det berodde på.

En annan notering löd:

x berättar att x läser textremsorna på filmer och tv och att x ofta hinner läsa hela textremsorna. X har diskuterat Charlie and the Choclate factory med mig. Att läsa på engelska intresserar denna elev och x tycker om språket, gillar att upptäcka ord och vågar pröva att uttala dem när jag frågar.

Ytterligare en annan notering om en elevs läsförmåga

Faddrarna skrattar när x läser högt för dem. X bjuder hela tiden in faddrarna i boken och efteråt samtalar vi om hur man får de yngre att intressera sig för det man läser. x kommenterar den egna läsningen med att det är mycket man lär sig av det man läser och när jag frågar om vad berättar eleven om bokens innehåll. X sms:ar också boktips till mig. När eleven läser är eleven djupt inne i boken och kan oftast inte sluta att läsa. Tar med sig boken ut på rasten.

Jag förde anteckningar varje dag. Om hur eleverna läste matematiktexter, förstod texterna i historieboken, om hur de läste och hur de löste sin läsning. Jag ville lära mig om det vi gjorde dagligen. När man antecknar upptäcker man mönster och dessa är intressanta att studera. Anteckningarna var och är avsedda att stötta undervisningens utveckling och undersöka vad barn läser när de får välja att läsa. Högläsningen handlar om att få kontakt med litteratur och vad den har att ge när man ger ut den men inte kräver att eleverna ska prestera något av den. Samtalen om vad böckerna har handlat om har lett vidare till den egna viljan att läsa.

Vägen till den självständiga läsningen har gått via högläsningen. Och eleverna fick också skriva om sin läsning. Här om den engelska läsningen, årskurs fyra:

– Jag tyckte att det gick bra när jag läste. Jag rättade mig själv när jag inte förstod vad det var jag läste och gick tillbaka och läste om. Jag känner mig nöjd med min läsning och att det gick så bra att läsa.

 

Av

Anne-Marie Körling

 

 

 

Detta om nyttan att läsa

Jag tycker inte om böcker om grodor eller hundar, men jag tycker om böcker om blommor.

Eleonore, 4 år, Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/17

Vi talar ofta om nyttan av att läsa.  Nytta förklaras i ordboken med ”något som har fördelaktig, kvarstående verkan på visst område”. Med de orden skulle vi kunna tala om nyttan att verka som läsfrämjare och fundera över vad som gör att barn och unga läser efter att ha träffat oss. Och om inte, undersöka varför?

Den långsiktiga effekten av det läsfrämjande arbetet är att möjliggöra för barn och unga att bli läsare. Det handlar såväl om läsförmåga, dvs att kunna läsa, som att de fortsätter ges möjlighet att fortsätta att läsa och att de slutligen kommer till den punkt där de självmant läser och uppskattar att läsa. För att det är roligt och viktigt för läsaren. Hur vi gör detta kan bland annat handla om att läsa högt ur böcker barn och unga inte ännu kan läsa på egen hand som att värdera den fria läsning positivt.

I kunskapsöversikten Med läsning som mål skriver litteraturvetare Jonas Andersson om detta:

Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter och både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde.

Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag.

Ur Med läsning som mål, om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3

Jag intervjuade en femtonåring för några månader sedan. Detta är elevens berättelse om att läsa i skolan:

Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag att man ska låta ungdomar läsa och att det ska få vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur  och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om.

Ur Körling: Ovan trädtopparna, 2016

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Kylskåpet surrar kring oss läsande

Från Lunds stadsbibliotek 2016

När läsare läser tillsammans infinner sig en slag annan tystnad.  Jag minns min mamma. Hon var så tyst men så levande över tidningens spalter. Hon rynkade pannan, skrattade till, mumlade en aning som om hon inte höll med. Jag kan minnas den där tystnaden när hon åter försvann in i den djupa koncentrationen. Jag satt intill och läste mina serietidningar. Samma mjuka tystnad.

Hemma sitter vi nu och läser. Någon läser en tidning. Någon annan läser i mobilen. Jag läser min bok. Så bryts tystnaden för några minuter. Vi pratar intensivt. Om ditt och datt. Plötsligt är det tyst igen. Vi har återknutit till vår läsning.

Kylskåpet surrar.

Av Anne-Marie Körling

Böcker som inte är lämpliga för åldern

Jag slank in på biblioteket nästan varje dag. Helt bekymmersfritt var det dock inte. Det hände vid något tillfälle att jag lånade böcker som bibliotekstanterna inte ansågs lämpliga för min ålder. Det gällde till exempel Knud Holboes våldsamma dokumentärskildring ”Öknen brinner”.

– Vem ska ha den här boken?

– Jag …

– Ånej.

– Jag …

– Du kan hälsa din pappa att han kan komma hit och låna själv.

Ännu värre var det när jag försökte ta mig in på vuxenavdelningen. Jag behövde en bok som absolut inte fanns på barnavdelningen. Jag hejdades vid ingången.

– Hur gammal är du?

– Elva år.

– Då får du inte låna här. Du är välkommen tillbaka om några år.

Detta skriver Tomas Tranströmer i ”Minnena ser mig”. Kapitlet heter ”Biblioteket” och den bok Tomas Tranströmer ville låna var ”Den skandinaviska djurvärldens invandringshistoria” av Ekman. Det hela löste sig dock men hur, ja det förtäljer boken själv.

 

 

Massor av saker som gör att intresset tar slut

Jag läser DN 20 mars 2016 där Johan Esk skriver en söndagskrönika som handlar om sport och framgångarna.  Jag behöver tänka på det jag läser. Därför citerar jag:

Det finns en sak som är given när man ska förklara vad det är som gör att en talang blir stjärna. Och det är att det inte finns en enda given väg som fungerar. Däremot är det massor av saker som gör att den kan ta slut. Det mest grymma med alla talangvägar är att vuxenvärlden dillar i ungdomar att det som kanske finns där framme är viktigt och gör livet lyckligt.

Jag tänker på hur och att vi lär barn att läsa. Och jag tänker på att en del av dem upptäcker böckerna och andra gör det inte. Det är massor av saker som gör att läsintresset tar slut. Vi borde försöka lista ut vad det är som gör att vi lär oss att läsa men inte njuter av att fortsätta läsa. Det är något med engagemanget. Vem äger det? Vem vill läsa? Om det inte blir ett eget engagemang läser vi för någon annan. Jag intervjuade en person som sa att:

– Så fort någon vill att jag ska läsa får jag det svårt. Det blir en konflikt. Det drabbar boken jag ska läsa. Jag vill inte läsa den.

Det är något med orden ”måste” och ”ska”.

 

Av Anne-Marie Körling

Litteratur och identifikation

I detta samtal om litteratur och identifikation samtalar jag med litteraturvetare Jonas Andersson om vilka vi blir som läsare och vad teorierna säger om det och hur vi kan undersöka på vilket sätt vi identifierar oss. Då det gäller känslor är det något som vi läsare har. Litteraturen har inga känslor. Nåväl, vi vänder och vrider på frågorna. Välkomna att lyssna!

Stärka läsidentiteten och frågor på det!

”Läsande förebilder och läsning som social gemenskap har i ökat i betydelse för det läsfrämjande arbetet. Läsning innebär ett möte mellan läsare och text där läsaren tolkar texten utifrån egna erfarenheter, referensramar och föreställningsvärldar. I mötet med andra läsare och i läsargemenskap stärks läsidentiteten.”

Så läser jag i Läs- och litteraturfrämjandebidrag och utveckling, Kulturrådets skriftserie 2015:4 

Dessa frågor kan vi utmana oss med:

  • Hur är jag en läsande förebild?
  • När vet jag att jag påverkade genom att vara en läsande förebild?
  • Hur kom det sig att min läsning påverkade?
  • På vilket sätt agerar jag läsande?
  • Hur gjorde jag?
  • Är jag en läsande förebild?
  • Om jag inte är det – vad kan jag göra för att bli en läsande förebild?
  • Hur delar jag mina läsupplevelser med andra?
  • Hur talar jag om läsupplevelser?
  • Behöver jag berätta om läsupplevelserna? Hur kan de påverka?
  • I vilka sammanhang kan jag skapa social gemenskap där text och läsning blir centrala och gemensamma?
  • Hur möter kan jag möjliggöra för läsare att möta text?
  • Att tala om läsningen och de egna erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
  • Hur påverkar läsningen erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
  • Hur möts läsare?
  • Hur främjas läsargemenskapen?
  • Hur förklarar jag mig själv som läsare?
  • Hur ser min läsaridentitet ur?

Av Anne-Marie Körling