Kategori: Litteratur och identitet

Massor av saker som gör att intresset tar slut

Jag läser DN 20 mars 2016 där Johan Esk skriver en söndagskrönika som handlar om sport och framgångarna.  Jag behöver tänka på det jag läser. Därför citerar jag:

Det finns en sak som är given när man ska förklara vad det är som gör att en talang blir stjärna. Och det är att det inte finns en enda given väg som fungerar. Däremot är det massor av saker som gör att den kan ta slut. Det mest grymma med alla talangvägar är att vuxenvärlden dillar i ungdomar att det som kanske finns där framme är viktigt och gör livet lyckligt.

Jag tänker på hur och att vi lär barn att läsa. Och jag tänker på att en del av dem upptäcker böckerna och andra gör det inte. Det är massor av saker som gör att läsintresset tar slut. Vi borde försöka lista ut vad det är som gör att vi lär oss att läsa men inte njuter av att fortsätta läsa. Det är något med engagemanget. Vem äger det? Vem vill läsa? Om det inte blir ett eget engagemang läser vi för någon annan. Jag intervjuade en person som sa att:

– Så fort någon vill att jag ska läsa får jag det svårt. Det blir en konflikt. Det drabbar boken jag ska läsa. Jag vill inte läsa den.

Det är något med orden ”måste” och ”ska”.

 

Av Anne-Marie Körling

Litteratur och identifikation

I detta samtal om litteratur och identifikation samtalar jag med litteraturvetare Jonas Andersson om vilka vi blir som läsare och vad teorierna säger om det och hur vi kan undersöka på vilket sätt vi identifierar oss. Då det gäller känslor är det något som vi läsare har. Litteraturen har inga känslor. Nåväl, vi vänder och vrider på frågorna. Välkomna att lyssna!

Stärka läsidentiteten och frågor på det!

”Läsande förebilder och läsning som social gemenskap har i ökat i betydelse för det läsfrämjande arbetet. Läsning innebär ett möte mellan läsare och text där läsaren tolkar texten utifrån egna erfarenheter, referensramar och föreställningsvärldar. I mötet med andra läsare och i läsargemenskap stärks läsidentiteten.”

Så läser jag i Läs- och litteraturfrämjandebidrag och utveckling, Kulturrådets skriftserie 2015:4 

Dessa frågor kan vi utmana oss med:

  • Hur är jag en läsande förebild?
  • När vet jag att jag påverkade genom att vara en läsande förebild?
  • Hur kom det sig att min läsning påverkade?
  • På vilket sätt agerar jag läsande?
  • Hur gjorde jag?
  • Är jag en läsande förebild?
  • Om jag inte är det – vad kan jag göra för att bli en läsande förebild?
  • Hur delar jag mina läsupplevelser med andra?
  • Hur talar jag om läsupplevelser?
  • Behöver jag berätta om läsupplevelserna? Hur kan de påverka?
  • I vilka sammanhang kan jag skapa social gemenskap där text och läsning blir centrala och gemensamma?
  • Hur möter kan jag möjliggöra för läsare att möta text?
  • Att tala om läsningen och de egna erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
  • Hur påverkar läsningen erfarenheterna, referensramarna och föreställningsvärldarna?
  • Hur möts läsare?
  • Hur främjas läsargemenskapen?
  • Hur förklarar jag mig själv som läsare?
  • Hur ser min läsaridentitet ur?

Av Anne-Marie Körling