Samtal med killarna i skolbiblioteket

Förra veckan besökte jag Hjulsta grundskola och skolbiblioteket för samtal med bibliotekarie Cilla Dahlén. Vi pratade om skolbibliotekets betydelse och det läsfrämjande arbetet i skolan. Det var många besökare i biblioteket och jag passade på att samtala med några av dem som var där. Jag frågade försiktigt en kille om jag fick störa hans läsning med några frågor. Han var försjunken i en tjock bok och jag blev nyfiken på vad han läste och varför. Han lät mig avbryta hans läsning och blev förvånad över att jag inte kände till författaren eller boken som han läste eftersom både författare och boktitel fanns omnämnda i New York Times lista över böcker och författare att läsa. Boken hade han lånat i skolans bibliotek.

– Jag hittade den i biblioteket. Den är bra. Om du gillar historia och mycket fantasi är den en bra bok. Det är humor lite här och där och det är bra om du behöver skratta. Skratta måste man få göra ibland. Jag gillar böcker som kommer i serier. Gärna triologier. Jag gillar att läsa. Intressanta böcker gillar jag. Mina föräldrar läser inte längre högt för mig men de läste för mig tills jag var ungefär tio år. Jag tycker det är roligare att läsa själv. Mina föräldrar gillar också att läsa. Jag lärde mig läsa genom att skriva. Jag var fyra år. Jag kunde bokstäverna, du vet som m, ä och kunde bokstavera ord. Det var roligt när jag kunde läsa själv. Jag vill bli programmerare.

Den andre jag pratade med arbetade i skolans bibliotek.

– I biblioteket hjälper jag till, alltså om vi inte har lektioner. Jag hjälper de som kommer hit så att de kan använda datorerna. Det är jag som ser till att allt fungerar med dom. Jag tar hand om de nya böckerna, slår in böcker i plats och registrerar in böcker. Det tycker jag är jätteroligt. Bibliotekarien bjöd in oss sjuor att arbeta här. Jag är i biblioteket varje dag, minst en gång varje dag. Bibliotekarien blir som en arbetskamrat. Jag brukar ställa ordning stolar och bord. Jag får springa upp till klassrummet, oftast kommer jag inte för sent, kan få svårt att hinna med det där med skåpen. Jag är inte så säker på hur man hittar böcker men jag vet ungefär var de står. Jag vet var de nya böckerna står och ALMA-pristagarna finns. Jag har lite koll.

Japp. Varje gång jag intervjuar barn och unga lär jag mig något. Nästan alltid blir jag förvånad och förvåningen underhåller jag.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

Detta om nyttan att läsa

Jag tycker inte om böcker om grodor eller hundar, men jag tycker om böcker om blommor.

Eleonore, 4 år, Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/17

Vi talar ofta om nyttan av att läsa.  Nytta förklaras i ordboken med ”något som har fördelaktig, kvarstående verkan på visst område”. Med de orden skulle vi kunna tala om nyttan att verka som läsfrämjare och fundera över vad som gör att barn och unga läser efter att ha träffat oss. Och om inte, undersöka varför?

Den långsiktiga effekten av det läsfrämjande arbetet är att möjliggöra för barn och unga att bli läsare. Det handlar såväl om läsförmåga, dvs att kunna läsa, som att de fortsätter ges möjlighet att fortsätta att läsa och att de slutligen kommer till den punkt där de självmant läser och uppskattar att läsa. För att det är roligt och viktigt för läsaren. Hur vi gör detta kan bland annat handla om att läsa högt ur böcker barn och unga inte ännu kan läsa på egen hand som att värdera den fria läsning positivt.

I kunskapsöversikten Med läsning som mål skriver litteraturvetare Jonas Andersson om detta:

Att läsning förklaras ”nyttig” uppfattas ofta som att den reduceras till att vara enbart nyttig. Men att en verksamhet för med sig ”nytta”, utesluter inte att den har ett värde i sig själv. Detta gäller inom parentes sagt inte bara litteraturen, utan all kulturutövning. Som idéhistorikern David Karlsson (2010) påpekat bygger frågan om kulturen har ett egenvärde eller är nyttig på en falsk motsättning. Det handlar inte om antingen eller. En uppdelning mellan autoteliska och instrumentella kulturer kan verka klargörande, men riskerar samtidigt att överskugga det faktum att kulturella verksamheter och både har ett egenvärde och ett instrumentellt nyttovärde. Sålunda ligger det inget motsägelsefullt i att betrakta litteraturläsning som en verksamhet med egenvärde, samtidigt som man ger det ytterligare legitimitet genom att hänvisa till exempelvis läsningens goda utbildningsmässiga och samhälleliga effekter. En nyttoeffekt av litteraturläsning i form av exempelvis ökad läsfärdighet är dessutom i sin tur ett instrument och en förutsättning för att bland annat kunna ta del av litteraturens eventuella egenvärde.

Att extensiv, fri läsning kan ha goda effekter på språkutveckling är känt sedan länge. I en avhandling om frivillig läsning hos elever i grund- och gymnasieskolan redogör exempelvis Du Toit (2004) för forskning som påvisat positiva effekter av fri läsning såsom utökad vokabulär, förbättrad skrivförmåga, bättre resultat på lästester och mer positiva attityder till läsning överlag.

Ur Med läsning som mål, om metoder och forskning på det läsfrämjande området, Kulturrådets skriftserie 2015:3

Jag intervjuade en femtonåring för några månader sedan. Detta är elevens berättelse om att läsa i skolan:

Man säger ju att ungdomar inte läser men då tycker jag att man ska låta ungdomar läsa och att det ska få vara roligt att läsa. Vi ska få läsa mer skönlitteratur  och inte mindre. Det är jättekul att läsa men det kan man bara lära sig genom att läsa. Det är till och med så att det blir roligare och roligare ju mer man läser och ju äldre man blir för man lär känna författarna och kan känna igen hur de skriver och vad de skriver om.

Ur Körling: Ovan trädtopparna, 2016

Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Lilla fingret pekar boken

Barn når till böckerna om böckerna är i närheten av barn.
Barn når till böckerna om böckerna är i närheten av barn.

Den lilla söker upp böckerna. Det är färgerna. Och bokryggarna känns. Det är fint att se hur de små fingrarna möter böckerna. Intresset finns. Handen kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker på Adain Chambers ord

Om vi ska lyckas med vårt arbete att hjälpa andra, och då i synnerhet barn, att utvecklas till intresserade, läsvilliga (och framför allt tänkande) läsare, måste vi veta hur man skapar en läsmiljö som gör det möjligt för dem.

sid 9

Så skriver Adain Chambers i inledningen till sin bok Om läsmiljö, 1994 och en bit in i boken går det att läsa om den viktiga möjligheten att botanisera bland böcker. Det där strosandet i biblioteket eller i bokhandeln, vända på en bok, bläddra fram till en sida, läsa lite här och lite där men inte bestämma sig. Det kan bokvana personer göra:

Tid avsatt för bokbotanisering är därför ett viktigt inslag i ene fungerande läsmiljö, och det ger också andra positiva effekter. Först och främst den trygghet som infinner sig då man känner sig hemma i en miljö. Människor från ”bokfattiga” hem (som var mitt) har ofta en känsla av att bibliotek och bokhandel är förbjuda platser. Alla dessa hyllor med alla dessa böcker. Var ska man börja?

sid. 42

En miljö med böcker byggs upp kring barnen, gör dem vana vid att böcker finns att röra vid, titta på och i. Jag tänker så när jag ser det där pekfingret som om och om igen känner på böckerna. Det börjar med att något finns att upptäcka. Hur en bok känns och vilken färg den lockar med.

P1400122

Läsa med ficklampa

– Vi läser varenda kväll, säger mamman. Sen berättar mamman mer om lässtunden tillsammans med sonen än om boken. Boken har hon läst många, många gånger.

– Ja, jag vet. Läs så länge han tycker om boken, som du brukar säga, säger hon och tittar på mig. Han tycker så mycket om att läsa med mig. Han lyser med ficklampan …

– Ficklampan?

– Ja, vi läser med ficklampa. Han lyser upp texten och jag läser den och han vet precis när jag läst klart sidan och då lyser han upp den andra texten så att jag kan fortsätta läsa. Vi lyser upp bilderna också.

Läsa med ficklampa. Det riktade ljuset. In mot boken. In i äventyret. Och mammans röst. Fint.

Hej HOPP!

 

Elevernas läsfrågor och skolchefens lässvar

Att satsa på att stimulera läsintresse kan betyda att barn får ställa frågor om läsning och vad vuxna läser. Det har eleverna i årskurs ett gjort. De skrev ett brev till Barn- och utbildningschefen Magnus Wetterqvist för att berätta om klassens läsning och fråga om vad en chef läser. Jag fick ta del av svaret och fick också lov att publicera det här. Så här svarade  skolchefen Magnus Wetterqvist, Mullsjö kommun, på eleverna mail:

Hej alla elever i 1 ABC!

Vad härligt att se och höra att ni tycker det är så roligt att låna och läsa böcker. Ni undrar vad jag gillar för böcker? Jag tycker om olika typer av böcker. Just nu läser jag en bok som handlar om en man som var premiärminister i England för många år sedan. Han hette Winston Churchill. Han dog när jag var 6 år gammal och jag tittade på hans begravning på TV och har sedan dess varit intresserad av honom. Han var bl.a. en jätteduktig talare och konstnär.

När det gäller barnböcker älskar jag Karlsson på taket och Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. De har varit mina favoriter sedan jag själv lärde mig att läsa. Jag tycker om texter som beskriver vanliga människor med humor och värme. Jag tycker också om att man leker med orden genom att t.ex. rimma.

En annan härlig sak med att läsa är att man kan fantisera hur t.ex. människor som böckerna handlar om ser ut. Ibland blir man nästan lite besviken när man ser en film som bygger på en bok för det ser inte alls ut som man hade tänkt sig.

Hoppas ni nu får många härliga upplevelser med de böcker ni har lånat!

Med vänlig hälsning, Magnus Wetterqvist,

Barn och utbildningschef Mullsjö Kommun

Du har redan så många böcker …

… hörde jag föräldrarna säga till barnet som stod framför dem. I handen hade pojken en tjock bok som handlade om historia. Pojken svarade att han inte hade den här boken och att han ville läsa den. Föräldrarna tittade på varandra och suckade. De sa att boken var för tjock och att pojken redan har så många böcker. Men pojken var bestämd när han sa att han inte hade just den här boken och att det nu var den han ville läsa. Föräldrarna ifrågasatte honom: Kommer du orka? Boken är tjock? Du kommer att tröttna?

Böcker är inte konsumtionsvaror i den bemärkelse att om man redan har böcker så behöver man inga fler. Böcker är olika när man öppnar dem och därför handlar det inte om att ha böcker utan att vilja läsa det just den här boken har att berätta. Men om fokus förskjuts från boken i handen till läsarens förmåga och ork förskjuts samtalet från innehåll till person. Läsaren ifrågasätts.

Det möjliga och gemensamma är att rikta fokus på boken som pojken håller i sin hand och fråga om den och be pojken berätta om det barnet upptäckt och som gör boken så intressant:

– Jag ser att du hittat en bok som intresserar dig? Berätta om boken? Berätta vad du har hittat?

Och att ta barnets vilja att läsa på allvar och inte förskjuta fokus på om barnet kan eller inte kan, orkar eller inte orkar läsa. Alla böcker behöver heller inte köpas. Biblioteket lånar ut och äventyret kan börja där.

Läsfrämjarkalender lucka 10: De berättande sångerna

Idag är det fest. Nobelprisen delas ut. Nobelpristagarna vittnar om envist arbete, tidiga upptäckter som inte övergivits utan fortsatt väcka nyfikenhet och berättar om lekens betydelse för gemenskap och fokus.

Bob Dylan förklarar i sitt tal att den som skapar tänker inte på vad det är eller förklaras vara utan är upptagen med det praktiska. Så var det för William Shakespeare och så är det för Bob Dylan. Det är andra som förklarar, beskriver och för samtalen om vad det ska kallas och hur man kan förstå.

På bokmässan lyssnade jag till Annika Thor som berättade om sitt arbete med den bok hon höll i handen och de grekiska sagorna hon läst, undersökt, formulerat om, valt ut och gjort till sina. Jag köpte boken Odjuret i Labyrinten och fick författarens hälsning och namnteckning.

Idag slår jag upp boken och läser En saga om två bröder.

Amphion och Zethus var tvillingbröder. När de hade blivit vuxna beslöt de sig för att bygga varsitt hus att bo i. Zethus arbetade flitigt alla dagens ljusa timmar och unnade sig knappt att äta. Han murade, snickrade, bar och släpade så att svetten rann.

Amphion var en skicklig musiker och kunde dikta långa, berättande sånger. Ofta avbröt han sig i arbetet med husbygget för att sätta sig ner med sitt instrument och sjunga. Många människor, både barn och vuxna, kom för att lyssna till honom, och alla älskade att höra hans berättelser om och om igen.

Trots att Zethus arbetade på var det Amphions hus som blev färdigt först. Zethus blev naturligtvis förvånad och undrade hur det hade gått till eftersom Amphions mest hade sjungit och spelat. Amphion förklarar:

Det är sant, sade Amphion, men när jag spelade på min lyra och sjöng mina berättelser dansade stenarna av sig själva upp till sina platser och lade sig tillrätta. Jag behövde inte anstränga mig alls. För, kära bror, musiken och sagorna kan uträtta lika mycket som hårt arbete.

 

 

 

Läsfrämjarkalender lucka 3 – Bokens böcker

Jag har sträckläst Mårten Sandéns bok ”Min bror monstret”. Den gick inte att lägga ifrån sig. Välskriven, nagelbitarspännande och samtidigt som boken innehåller fasor jag inte kan möta annat än i skriven form finns det meningar som lyfter in det vackra, sköna och underbara. I mörkret och fasorna finns ett envist flackande ljus och hopp om andra lösningar. Beskrivningar av sorg och kärlek starka och allmänmänskliga:

  • Minnena är som en massa osorterade saker i en garderob. (s. 67)

  • Saker kan vara nycklar till dagar man glömt, och det där hände mig hela tiden medan jag lyfte fram det som varit gömt i skåpens mörker. En ask tändstickor med en röd filttomte klistrad på framsidan, den hade jag gjort till mamma en gång. Eller stärksprayen som mamma brukade använda när hon strök min brors och mina skjortor. Burken längst in i städskåpet var tom, men lukten fanns kvar när man tryckte på kapsylen. (sid 131 ff)

  • När jag korsade gatan såg hon mig, och det var som om någon hade tänt en lampa innanför hennes ansikte. Leendet, ögonen, allt strålade. (s. 60)

Berättelsen Min bror monstret leder tankarna till Möss och människor av John Steinbeck och hade jag haft en klass idag skulle jag högläsa Min bror monstret och skapa boksamtal och sedan sätta Steinbecks roman i händerna på eleverna för att sedan diskutera det gemensamma och det som skiljer sig åt i de båda böckerna.

Mårten Sandéns bok öppnar bokläsarluckor även till andra berättelser; Den grekiska mytologin med berättelser om dödsriket, Orpheus och Eurydike och alla de mytiska och mystiska floderna Styx, Acheron, Phlegeton, Cocytus och Lethe. Boken innehåller också kokböckernas beskrivningar och förklaringar hur vi kan laga mat som smakar som restaurangens samt var man kan gömma serietidningar för att läsa i smyg.