Glädjen över att barn läser

”Blir lycklig när jag ser barn läsa. Dottern säger: Vilken vacker mening, läs om den. Hjärtat bultar. Hon inte bara läser, hon hör orden också. Vill höra dem en gång till. Och Marie läser om meningen.”

Ur Susanna Alakoski; APRIL I ANHÖRIGSVERIGE. Dagbok. Albert Bonniers Förlag, 2015.

Den här glädjen är betydelsefull. Det är en känsla som fyller föräldern. Glädje, trygghet och framtid syns gestaltat i det läsande barnet. Men den måste hållas på sparsam temperatur. På avstånd het och innerlig. Men ju närmare det läsande barnet vi kommer ju varsammare om svalkan, att hålla nere den egna glädjen till förmån för läsarens intresse. Barn ska läsa för sin egen skull och inte för att jag som förälder blir glad. Och jag vet att jag blir så glad då barn läser. Så glad, så innerligt glad. Ju närmare jag kommer läsaren ju mer måste jag hejda mig. Och boken hjälper till. Den gör att jag blir intresserad av innehållet. Och det är genom det och ur gemenskapen kring boken vi kan värma varandra med vackra ord och läsa meningar om och om igen.

Hej HOPP!

Av Anne-Marie Körling

 

Om boken får vara med!

Ison När jag inte hade nått

Idag var jag på utbildning. Under varje rast satt jag och läste. Min bok låg framme på bordet under lektionerna. Så fort jag fick en möjlighet läste jag.

Vi var fjorton i rummet. Av fjorton personer kom tre att aktivt fråga om boken. Två fotograferade av den för att kanske läsa den.

Jag tycker om den egna aktiviteten kring boken. Att jag läser är min alldeles egna aktivitet. De två som frågade var aktiva att fråga. De som fotograferade av bokens omslag var också aktiva. Och den som försiktigt frågade om det var kurslitteratur var också aktiv. Allt sån´t skapar boken om boken får vara med.

Av Anne-Marie Körling