Mina två läsår är över och den nya läsambassadören påbörjar sina

Två läsår!

Det har varit en sann glädje och en stor ära att vara läsambassadör. Jag har mött så många människor, samtalat med många, många om hur underbart det är att läsa och med andra som inte tycker det är så kul att läsa. Ofta är det ett hinder i vägen för läsintresset där andra tycker det är den lättaste saken i världen att hitta en bok och sluka innehållet med hunger och nyfikenhet.

Och nu är han här: Johan Anderblad

Då jag avtackades i på Ung Scen på bokmässan kändes det fint att avsluta läsambassadörsarbetet och låta den nya ta vid. Och nu är han här Johan Anderblad. Det ska bli ett sant nöje att följa hans tankar om det läsfrämjande arbetet och hur han förverkligar uppdraget. Jag vet att han kommer att hitta på nya sätt och vara på andra platser och se på frågorna med andra svar. Och det är så det ska vara. Vi ska vända och vrida på våra läsfrämjande uppdrag, tänka nytt och verka på nya sätt. Jag tror och tänker att jag kommer att lära mig mycket av läsambassadör Johan Anderblad.

I slutet av november hade jag äran att föreläsa i Bangkok, i Svenska ambassadens  Bangkoks regi i samarbete med Nanmee books Bangkok. Rubriken på anförandet och mina två timmars föredrag var ”The Success Story of Reading Promotion in Sweden”. Det visar sig att Sverige ligger i framkant rörande läsfrämjande insatser.

Det finns många insatser som förverkligar läsfrämjandet i Sverige;

  • Lässtart
  • Barn- och ungdomsbokskatalogen 2016/2017 samt 2017/2018
  • ALMA Astrid Lindgren Memorial Award
  • Svenska barnboksinstitutet och se gärna deras 17 skäl för barnboken
  • Bokförlagen och barn-och ungdomsboksutgivningen
  • Läsrörelsen: Böckerna sprids i mängder
  • Läsambassadören
  • Paus. Idrottsrörelsens läsfrämjande arbete
  • Läs för oss pappa
  • Lilla och Stora bokbryggan, Karlstad
  • Eskilstuna lässatsning
  • Hortlax pappor läser
  • Opsis Kalopsis
  • Rum för barn
  • och många, många fler – många, många fler …

Jag tänker på bibliotekarien som skjutsade mig i sin lilla bil. Jag tror hon sa ”roligt” femton gånger under samtalet om hur man skapar läslust och läsintresse. En läsfrämjare var hon. Jag tänker på mamman som blivit utbildad av förskolans läsengagemang, som fått tillbaka en bit av läsintresset genom engagerade pedagoger i förskolan. Läsintresset sprider sig från en person till en annan. Jag vill också gärna lyfta fram den lilla åttaåring som lärde sig läsa genom att syster, då 9 år, lärde henne. Idag har den lilla åttaåringen utbildat några andra barn i att läsa och att bli intresserad av böcker. På frågan hur det gick till svarade åttaåringen:

– Vi leker bara att vi lär oss. Vi är inte rädda för att inte kunna. Vi läser och det viktiga är att man känner sig glad för det man läser. Vi leker att vi läser.

Jag tackar för mig. Och så fortsätter vi alla att verka för läsfrämjande där vi är.

Körling ritar.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Disciplinen och läslusten

I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål, 2015 (finns också på engelska) beskrivs hur högläsningen kan användas i disciplinerande syfte. Det betyder att man uppfostrar med boken.

Det kan handla om att man ska lära sig att vara stilla och lyssna och kanske somna till boken. Om man stör för mycket får man inte delta i högläsningen.  Små barn som lyssnar vill också prata och berätta. Det boken berättar kittlar deras hjärnor. De vill också ha ett ord med i laget. Ofta spritter det till i deras berättande kroppar och man kan se att de är engagerade. Inte alltid till högläsarens lycka. Högläsaren kan tyckas bli avbruten och se aktiviteten som ett hot mot tystnaden och bokens berättelse. Ibland får den som inte kan sitta still och lyssna med stängd mun flytta ut i ett annat rum. Boken förblir en hemlighet och pärmarna stängs för den som lyssnat. Barn som ofta upplever att de ska uppföra sig på ett speciellt sätt och som inte klarar av det lär sig att boken inte är för dem.

Det handlade om att skapa positiva möten med både undervisningens innehåll och i synnerhet bokens berättelse. Barn som lyssnar spritter till och vill berätta. Boken gör det med lyssnaren. Vi vuxna tänker i det tysta och inom oss men barn tänker genom att prata. Det handlar också om pedagogens lyhördhet och anpassning och att ladda mötet med böckerna på ett positivt sätt och avsluta läsningen då det är som roligast och mest spännande. Ibland fungerar högläsningen för några minuter, njut av dessa minuter, och avsluta med ett härligt samtal om det böckerna inspirerade till.

Barn har språket i kroppen. De visar att de vill berätta. Därför handlar mötet med boken att oavbrutet se till att alla får uppleva mötet positivt. Över tid lär sig pedagoger och barn att mötas i samtalen och då har vi fått en gemensam utgångspunkt för en utvidgad berättelse. Den där vi tänker, kommunicerar och lär. Mina erfarenheter är att jag läser så länge det fungerar och avslutar då jag inte äventyrar att min läsglädje avslutas med att jag smäller igen boken och riktar mina ilskna blickar mot de som störde. På sikt kan jag läsa längre och längre stycken och bjuda in eleverna att smaka på ord, uttala meningar och diskutera lösningar eller annat som de upptäckt och vill berätta om.

Alla möten med böcker ska präglas av nyfikenhet och verka så att varje barn får uppleva att boken är för dem. Det handlar om att tidigt få upplevelser av att gemenskapen med boken, högläsningen, samtalen är något som är för alla.

Återigen; läs Med läsning som mål och diskutera den livligt i de pedagogiska sammanhangen, i läsecirklar och där vi ser rubriken som en mening och ett innehåll. För alla!

 

Läsåret vi läser så det syns

Skolstarten närmar sig. Vi kallar det läsår. Ett innehållsrikt ord. Första dagen en början. Jag vill tala om att läsa så det syns.

I skolan ska vi alla verka för att barn och unga får lära sig att läsa och att de får fortsätta att läsa. Att vi läser på olika sätt och det är av största vikt att trösklarna till läsandet hyvlas ner och vi gör texter tillgängliga. Vi kan lyssna. Vi kan läsa. Men vi måste börja med oss själva. Vi behöver synliggöra hur vi läser, vårt intresse för böcker, prata om hur vi förstår och tänker när vi läser, hur våra strategier ser ut och vad som gör att vi läser som vi gör. Det behövs ett läsklimat på skolan. Den börjar med oss som är där tillsammans med eleverna.

Alla på skolan läser:

Synligt läsande – alla som arbetar i skolan läser 

Det betyder att läraren, fritidspedagogen, vaktmästaren under sitt namn också beskriver vad man läser just nu. Det ska vara ett levande dokument som synliggör att man läser olika saker. Idag läste jag i Metro… i min väska bär jag med mig boken … Det betyder att man inte bara visar att man läser utan att det man läser varierar. Vi läser olika och det ska vi synliggöra.

Synligt läsande i de pedagogiska samtalen. 

Vi behöver böcker och artiklar att diskutera i de pedagogiska samtalen. Läsa texter högt, om än i 90 sekunder, för att låta författares röster skapa gemenskap för en stund. Vi lär oss att läsa tillsammans och vi får uppslag och idéer då vi läser. Vi kan till exempel låta våra pedagogiska funderingar röra ett litterärt barn och hur vi på olika sätt skulle kunna lösa problem och förstå hur. Vi behöver läsa barn- och ungdomsböcker tillsammans.

Synligt läsande i klassrummen

Det här läser jag, kan lärare berätta för eleverna. Visa upp boken och låta eleverna pröva några meningar ur den. Tala om bokens titel och berätta hur det kom sig att man valde den. Med 90 sekunders högläsning kan vi presentera olika böcker i klassrummet och ge inblick i vad böckerna har att berätta. Då sprider vi litteratur och skapar möjlighet till det språk som böckerna förmedlar. Det handlar om mångfald och att låta boken tala för sig själv. Att hämta en trave böcker ur skolans bibliotek och läsa högt som start på lektionen och som avslut av den.

Synligt läsande i matsalen

Mat och litteratur hör ihop. Mor Alma´s köttbullar i Emil i Lönneberga sätter igång smaklökarna. Texter som beskriver mat och maträtter kan bli texter som synliggör att maten också går att läsa om. Trevliga menyer som är ordrika och beskrivande lockar till läsning. Varje dag. Men texterna bytas ut och varieras. Matsalen kan vara ett rum för hungriga läsare.

Synligt läsande i skolsköterskans väntrum

Skolan är en textburen verksamhet. I skolsköterskans väntrum ska det finnas bokhyllor och tidningar med variation och med omsorg. Knän ska plåstras om och det ska läsningen också. Tonåringen som letar fram en Bamsetidning kan läsa sig tillbaka en stund. Minnas den gullige björnen och allt det snälla han representerade. Skolsköterskan kan berätta att just nu läser jag den här boken samtidigt som skolsköterskan frågar om hur det går med läsningen. Det är en hälsofråga.

Vi kan göra skolan till en levande plats för möten med text. Vi behöver inte krångla till det utan visa att vi läser själva. Skolan ska vara generös. Skolbibliotekets betydelse ska stå i gemensamt centrum. Läs för att det är kul. Läs för att äventyren väntar.

Läs så det syns. Läs så det hörs.

 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Språkets sång

– Han sitter ofta på biblioteket, berättar han. Gärna i närheten av berättande människor. Han slår sig ner för att lyssna. Människor som pratar lär honom något om språkets sång. Han härmar svenska språket. Han vill att det ska låta rätt. Tonfallen … och han låter mig få höra hur svenska språket låter om man nynnar det.

Det flödande språket kommer också då vi läser högt. Inte allt kan vi förstå men sången kan vi lyssna till. Ibland högläser jag för dem som har det svårt. Då depressionen lagt sitt svarta täcke och ingenting syns nå in dit. Då läser jag ibland. För den mänskliga rösten går att höra och sången likaså. Det mänskliga.

– Det är en så vacker sång och man behöver inte förstå. Det blir som ett musikstycke.

Av Anne-Marie Körling