De frivillige högläsaren i Washington berättar:

Washington november 2016.

På skolgården satt de överallt. Högläsarna! Den vuxne och barnet absorberade i något som boken berättade. Högläsarna kom från närliggande arbetsplatser och läste en timme i veckan för några elever, samma varje gång. En timmes lunch med högläsning.  Jag ville lyssna till varför och hur och bad några av dessa högläsare berätta om varför de frivilligt kom till skolan och vad det har betytt för dem personligen. Häromdagen kom detta mail:

Good Afternoon, Ms. Körling:

My name is … and you initiated a conversation with me as I was departing Ross Elementary School where I was doing a Reading Mentor session. You asked me and a fellow mentor “Why do we do this?” Here is my response:

Reading is knowledge and knowledge is power. To ignite the love of reading in a child is one of the greatest gifts you can give. Some of the mentees we are paired with through the Everybody Wins DC Program are already good readers. Therefore, our job is not to teach students how to read but to inspire them to do so. To help them realize that reading is a window into other worlds and places that they would never have the opportunity to visit. As you may notice, the Everybody Wins program is called Reading Mentor Program. So it is just not reading but establishing relationships and friendships with these young people. So it is rewarding on both sides of the spectrum.

The previous paragraph is an elaboration of my short answer I gave you when I was departing the school. But then you said “why do you do this?” You seem to be asking what is my motivation, my reason for getting involved in this program. Love. You love to see a child’s eyes light up when they properly sound out a word correctly. You love to watch the expression on their faces when you dramatically read a story to them in way that they are totally caught up in the story. This is my first year serving in this capacity and I am so glad I decided to do so.

”Gillar du inte politik, läs politik!”

Jag högläste ur den nya Barn- och ungdomsbokskatalogen, bland annat den långa intervjun med hiphopparen Ison Glasgow är fin och handlar om bland annat om ord och …

… om hur man vidgar sitt språk

– Testa på saker som du inte är bekväm med, som du inte gillar. Gillar du inte politik, läs politik. Gillar du inte historia, läs historia! Läs något som du inte brukar läsa! Du lär dig nya ord och du får en större bild av världen.

Lånetid

– Jag har upptäckt att barn och unga vill vara i biblioteket och att vår uppgift är att vara där med dom, säger bibliotekarien som hämtar mig vid tågstationen. Vi har upptäckt att det bästa vi kan göra är att ge dem lånetid.

– Lånetid?

Bibliotekarien berättar att lånetid betyder att man ger barn och unga en ordentlig tid att gå omkring i biblioteket för att vara bland böckerna och upptäcka dem. Lånetid betyder att man får välja i vilken takt man vill. Bibliotekarien fortsätter:

– Lånetiden har lett till att fler lånar böcker och att barn och unga också hinner att ge boktips mellan varandra. Vi trodde inte att lånetiden var viktig och lade mer krut på information och innehåll. Att effektivt använda tiden till att berätta om böcker. Vi gör det nu också men ger mer tid till eget upptäckande. Vi finns där för dem när de vill fråga och samtala. Det betyder att vi arbetar utifrån det barn och unga behöver. De behöver tid och de behöver vuxna som finns när de vill prata.

Det går inte att ta miste om att barnboksbibliotekarien tycker att det är roligt och viktigt. Under samtalet säger barnboksbibliotekarien ”det är roligt” ungefär 10 gånger. Bibliotekarien avslutar med vikten av att leta:

– Barn och unga tycker om att leta. Att ge dem tid att leta också i biblioteket .

 

 

 

En yttre bild av inre upplevelser

Från bokmässan köpte jag en väldigt stor Bamsebok eftersom en liten en i min närhet älskar Bamse. Liten älskar också Alfons och alla böcker av Stina Wirsén. För att inte tala om alla böcker som föräldrarna läser högt. Men Bamse. Liten hoppar och skuttar när Bamse syns. Boken är ungefär lika stor som liten och så stor att vi kan vara flera om innehållet. Tillsammans med liten tittar vi på sidorna och berättar om det vi ser.  Plötsligt säger liten:

– Inte knuffas. Ledsen.

I en situation knuffas två figurer. Liten blir ledsen och säger att det är dumt. Jag lyssnar och tittar. För några dagars sedan blev liten knuffad på förskolan och kände sig ledsen över det. Kom tårar för att citera ur Max bil. Men upplevelsen av att bli knuffad ger ingen överblick utan är en händelse som gör att man blir ledsen och att man reagerar. Men bilden av att bli knuffad gör att man kan se på de som sker och se det en bit ifrån och bli berörd på det sätt man vill och kan. Att liten pekar på situationen när figurerna knuffas gör att man kan diskutera som om men samtidigt få inkludera berättelsen som är ens egen.

Att läsa ihop gör att vi får se och betrakta men också känna och berätta.

Catch up with the reader

Jag såg henne gå och läsa. Djupt försjunken i boken och på väg någonstans utanför den. Det var som två promenader. En i det fysiska rummet och en i boken. När hon passerade mig gjorde hon en knix för att inte stöta in i mig men utan att lyfta blicken från boksidorna. Efter att ha tittat på hennes promenerande läsning sprang jag ikapp läsaren.

– Vad läser du? frågade jag.

Läsaren vaknade upp, som läsare gör när de störs i sin läsning. Jag hade knackat på i berättelsen och som vore jag från en annan värld såg läsaren upp på mig. Hon log. Och berättade:

– Jag har bott här i 18 år. Jag kan vägen utan och innan. Boken kan jag inte släppa ifrån mig. Jag läser när jag går. Det enda problemet är att jag ibland går för långt med min läsning.

Och så är det med promenerande läsare. De går in i lyktstolpar, går förbi busshållplatser och kommer allt längre in i berättelserna. Det är dubbla promenader.

Av Anne-Marie Körling

 

Bok- och läsrapport från en elvaåring

Jag brukar be unga läsare sända mig information om hur läsningen ser ut där de är, vilka tankar de har om att kunna läsa och att fortsätta läsa, vad de läser och varför. Det är för att lyfta fokus på frågor om läsning och litteratur och att ge unga läsare röster. Så jag frågar och får svar:

Här kommer en rapport från en elvaåring som läser:

17 juni 2016:

Hejsan!

Nu har jag läst en bok som heter #tillsammans #utanför, och den handlade om nätmobbing. Boken har ett viktigt budskap, men var kort och väldigt dåligt skriven. Halva boken var början och handlingen och slutet gick fort. Igår var jag på stadsbiblioteket i xxx. Jag lånade en massa härlig sommarläsning som jag kan uppdatera dig med i sommar. hejdå/…

25 juni 2016:

Bok-och läsrapportör 11 år 2

Hej!

Jag har läst 5 böcker sedan sist, och tänkte berätta lite om dom. Mördande foto av Kim M Kimselius var en bok som var riktigt spännande. Lite samma sak hela tiden, men annars kul. Jag läste den på novellappen wattpad. Sen så läste jag två böcker av Kerstin Lundberg Hahn. Lyckokakan var en väldigt skojig bok som jag tror passar de flesta åldrar. Mandelhjärtat var också skojig, men mer seriös och spännande. Jag har även läst Pssst! av Anette Herzog och Katrine Clante. Världens roligaste bok! Otroligt fin seriebok med otroliga tankar från en vanlig tjej i femte klass. Saker som vi alla funderar över, men som ingen riktigt pratar om. Älskar!

Så läste jag även Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Otroligt bra skriven bok om tidsresande, sorg och kärlek. Boken var spännande och nästan lite ”klurig”. Älskar den med!

Det var allt för mig, hörs snart!

 

 


 

Omnämnda böcker:

Loa Falkman om läsning

Sitter på tåget och läser Kupé (Juni Nr 06 2016), tidningen SJ ger ut. När tåget saktar in i Skövde läser jag om Loa Falkman. Han berättar att han lyssnar mest på tystnaden och läser med visst motstånd på ”grund av en släng dyslexi.”

Det slår mig att vi ofta talar musik när vi berättar vad vi lyssnar till. Att lyssna till tystnaden är en alldeles utmärkt utmaning. Jag sitter i den tysta avdelningen. Varje knäpp hörs. Varje harkling likaså. Inga mobiler ringer upp, inga samtal att ta del av. Jag funderar över hur vi talar om det vi lyssnar till. Vi lyssnar till musik, till nyheterna men hur talar vi om att läsa ljudböcker?