Frida Hyvönen om Roald Dahls häxorna

Söndagsintervjun i P1 lyssnar jag noggrant till. Ofta är det barndoms-skildringarna som fångar mitt intresse. Händelser som banat vägen för något eller som format eller på något annat sätt bidragit till livsberättelserna och hur vägarna skapats och stigarna från eller till har mejslats fram. Jag antecknar och lyssnar. Denna söndag intervjuar Martin Wicklin den prisbelönta musikern och låtskrivaren Frida Hyvönen.

Det är fint att lyssna till hur barndomsrummet såg ut med sina prång och vinden med sitt äventyrliga sågspån och damm. Och mammans högläsning ur Roald Dahls Häxorna och de frågor som väcktes hos den lilla Frida en gång för länge sedan. Och musiken som ett sätt att umgås och att göra något tillsammans i familjen med ett piano centralt i rummet. Att hitta på något för att kommunicera med varandra. Att hänga med kompisar handlade om att fnissa och skratta så man kissar på sig.

Jag tänker på att berättelserna, högläsningen, kan vara i centrum för gemenskapen. Och skrattet som kommer ur dem. Skönt häng helt enkelt.

Obemannat skolbibliotek och en hel hoper 7-åringar

Hej Anne-Marie!

Idag följde jag med mitt barn till skolan under några lektoner. Vi gick tillsammans till skolbiblioteket. Det var obemannat. Eleverna blev lämnade helt ensamma att hitta böcker. Resultatet blev en ganska stökig stund där ytterst få elever hittade något att läsa.

Vi pratade om det hemma och min man sa att hur ska barn hitta böcker på egen hand när det är svårt för vuxna att göra det. Detta är något som jag ofta ser – eleverna lämnas ensamma att hitta böcker och då slutar det allt för ofta i stök och kaos. Sen får eleverna skäll och skuldbeläggs, trots att det inte är deras fel.

Snälla, kan du skriva ett blogginlägg om detta. Det är ett så viktigt ämne!

Resa till biblioteket

Jag minns, då jag arbetade i skolbiblioteket med uppdrag att läsfrämja och verka för lässamtal så att fler barn kunde få läsa och minns hur det var när jag hittade elever i biblioteket, insläppta för att under tio minuter hitta en bok att läsa och de som inte hittade en bok att läsa fick som straff räkna i matematikboken när de andra läste. Det var mycket bekymmersamt att se hur detta drabbade de barn som inte visste något om hur man hittade böcker i det stora utbud som fanns att välja mellan, de for fram över hyllorna och tog en bok här och en där, nyfikna och glada men utan vägledning. Biblioteket ska vara en plats för alla barn i skolan och det kräver ett mottagande av vuxna som möter upp med nyfikenhet på vad barn läser och ledsagar dem som inte har hittat boken de vill läsa.

Att besöka skolbiblioteket är inte heller en isolerad företeelse utan med ett gott skolbiblioteksbesök är det inte svårt att sedan uppsöka andra bibliotek och veta att man kan gå dit. Jag intervjuade en man som berättade om sina minnen av att få besöka skolbiblioteket. Det var positiva möten och trots att han var en ganska stökig liten krabat fick han vara där. Han lärde sig också något om hur biblioteken var uppbyggda, hur man sökte böcker och vad skolbibliotekaren kunde hjälpa till med. Den utbildning han fick på skolbiblioteket gjorde att han förstod något om alla bibliotek och han fick genom skolbiblioteket en positiv bild av alla bibliotek vilket gjorde att han blev en flitig biblioteksbesökare som vuxen. Skolbiblioteksbesöken hör ihop med biblioteken och genom att möta böcker och skolbibliotekarier banar man vägen för den frivillige biblioteksbesökaren som under livet kan glädjas åt att biblioteken finns och är tillgängliga.

Så tillbaka till ditt mail. Det mest önskvärda är att biblioteken är bemannade av skolbibliotekarier som tar emot, bjuder in, presenterar litteratur och fångar in både de som redan läser, de som står på tröskeln att läsa och med värme tar emot dem som ännu inte vet och förstår vad en bok kan ge av upplevelser. Ett läsfrämjande arbete handlar om att både utbilda i vad ett bibliotek är för något, att det är allas rättigheter och att man där får möjligheten att närma sig böcker på olika sätt och att få möta bibliotekariens vänliga nyfikenhet och vilja att stötta den blivande läsaren att hitta boken.

Och för att få inblick i skolbibliotekariernas arbete, följ gärna detta flöde:

Skärmavbild 2017-02-16 kl. 19.23.44

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Vad läser ni? frågade jag

Körling fotograferar 2017

– Vad läser ni, frågar jag.

– Vi läser ”Mitt bland stjärnorna”! berättar föräldern. Och boken är så fin, ger mig så många tankar, berör mig så, filosofisk bok detta. Tänk, att det är en bok för barn och så tycker jag så mycket om den. Tur att man har barn.

Föräldern älskar boken för sin egen del. Barnen älskar också boken föräldern läser. Det hör nog ihop.