Läsfrämjarkalender lucka 12: Att plantera en allé

Läsfrämjande handlar om envishet och generositet, dvs, att aldrig överge de läsfrämjande frågorna och den pågående generositeten som kommer av att vi själva gör det vi säger att andra ska göra, dvs, läser själva och öppnar de fönster som finns till litteraturen genom att högläsa det barn och unga inte kan upptäcka på egen hand.  Men också se till att det finns böcker där barn och unga är så att de kan upptäcka på egen hand och att vi då respekterar att barn också kan välja och tycka om, alldeles på egen hand. Men då behöver de få tillgång till vad det finns att läsa och behöver bekanta sig med aktiviteter som är frivilliga. Att de måste läsa för att lära de vet varenda en.

Ofta tänker jag på det långsiktiga läsfrämjandet. Och jag tänker att vi måste göra det möjligt för läsning genom att skapa förutsättningar. Om man tänker på den envishet som handlar om att skapa en allé – att förutsättningarna för en allé finns genom att vuxna träd varvas med unga – kan man få en bild av det långsiktiga.

Också Malin Lagerlöf skriver om detta i Dagbok från ditt försvinnande, 2016:

En höst läste jag Michael Pollans En andra natur: en trädgårdsodlares bildningsväg. Jag blev så tagen av det han skrev om att ingen planterar träd längre, eftersom den moderna människan saknar den typen av tidsperspektiv. Det enda som går att sälja i plantskolorna är snabbväxande japanska träd eftersom folk vill ha resultat nu, inte om fyrtio år. Jag berättade detta för dig och redan nästa dag satte vi oss i bilen och körde de åtta milen upp till plantskolan i Västerhejde som var det enda ställe där de hade kastanjer. För det var kastanjer vi skulle ha. Det var vi helt eniga om. Klassiska, långsamväxande vårdträd. Vi köpte fyra stycken. Du grävde perfekta gropar och vi gödslade enligt konstens alla regler.

Läsfrämjande arbete handlar både om det nu som skapas då vi lyssnar tillsammans på en bok eller är helt uppslukade då vi läser på egen hand men det långsiktiga arbetet att främja för både läsförmåga och läsintresse handlar om att aldrig överge frågorna om att barn och unga kan läsa och om de funnit något som ger dem möjlighet att upptäcka vad det är att läsa. Att läsa för livet hela livet.

Läsfrämjarkalender lucka 5: Lånekort

Körling fotograferar 2013

Lånekortet. Denna biljett in i äventyren. En biljett för alla. Till vilka platser som helst. Lånekortet.

Jag hörde om en liten en som fått ett alldeles eget lånekort. Så värdefullt var detta kort att barnet lade det under kudden när det var dags att sova. Må alltid lånekortet laddas med detta värde. Med lånekortet följer äventyret att vara i biblioteket och upptäcka böckerna som tar med läsaren in i bildvärldar och textvärldar som saknar gränser.

I biblioteket träffade jag en lånare. I bokpåsen låg sju böcker av samma författare och i samma serie. Nioåringen en storläsare och lånekortet användes flera gånger i månaden:

– Jag lånar böcker varje vecka. Jag älskar deckarmysterier. Nu måste jag skynda hem för jag vill läsa.

Läsfrämjarkalender lucka 6: Läsa och skriva

– Jag läser för jag älskar att skriva, berättade 17-åringen jag träffade i biblioteket. Hon lämnade tillbaka boken hon läst och sa att den gav henne uppslag till något hon tänkte skriva.

Läsande och skrivande hör ihop. När man läser får man idéer och dessa idéer behöver kommuniceras. När vi skriver samtalar vi både med oss själva och med den som kanske får läsa. Att läsa och skriva är att tänka, kommunicera och lära.

Och om vi vill vidga våra perspektiv vad att skriva om kan vi läsa om det vi inte vanligtvis tycker om att läsa och detta för att få nya ord och få nya infallsvinklar att pröva vårt skrivande mot.

 

 

Läsfrämjarlucka nr 4: Orden att tänka med

Nioåringen står plötsligt framför mig där jag sitter i en skolas matsal. Hon tittar på mig med nyfikna ögon och frågar:

– Vem är du?

– Jag heter Anne-Marie. Vad heter du?

– Jag heter L. Vad tänker du om magi?

– Magi? Berätta, vad tänker du om magi?

– Jag funderar på vad magi är för något. Kan du något som är magiskt?

– Hmm … jag kan lära barn att läsa …

– Det är inte magi. Det är ditt arbete. Och du gör det inte ensam. Du behöver också att barn är med.

– Hmm, ja, så är det.

Vi är tysta en stund och tittar på varandra. Plötsligt säger nioåringen

– Jag tycker att ord är magi om man tänker efter. Orden är magiska. Att man kan berätta och att man kan tänka. Det är magi tycker jag.

Och jag tänker att ordförrådet är stort och möten magiska.