Att läsa bland unga och boken är gullig

Jag sitter utomhus på en skola. Det är rast. Jag har slagit mig ner med min bok. Inte långt ifrån spelar barnen boll. De tjoar. Det är livliga röster och spring i benen. Jag läser min bok. Det dröjer inte länge förrän ett barn kommer och frågar vad jag gör. Jag berättar att jag läser. Barnet slår sig ner och tittar i boken.

– Den är gullig.

– Berätta, säger jag.

– Boken är gullig.

Snart talar vi om boken. Det dröjer inte länge innan jag får läsa högt. Det kommer fler barn. Snart räknar jag till fem barn som frågar om boken, lyssnar till högläsningen. Det är fem barn som vill titta i boken. Boken går runt, huvuden slår sig samman, blickarna ner i boken och så småpratet om omslaget.

Intresse väcker intresse. Intresse går att låna. Jag sitter med min bok. Mitt intresse för vad den har att berätta går inte att ta miste på. På några minuter kommer några barn och frågar vad det är jag gör och boken går runt.

Läs så det syns. Läs så det hörs.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

Upplevelsen av att kunna läsa! Ordagrant!

teckningläsare

Igår slog jag mig ned intill en liten pojke och hans högläsande mamma. Jag skulle flyga till Kalmar för att ge en föreläsning och behövde låna lite av den ro som uppstår kring en högläsare. Mycket snart kom vi att samtala. Kanske samtalade jag mest med pojken som snart skulle kunna läsa. Han berättade att han kunde läsa i huvudet:

– Bokstäverna kommer in i huvudet. Och orden också. När mamma läser kan jag läsa i huvudet.

Det är ett slags läsande som blir möjlig när bokens innehåll återges om och om igen. Samma text och inga ändringar. Det är viktigt att barn får höra samma saga om och om igen tills de är färdiga med boken, tills de säger att nu räcker det, tills barnet säger att det är dags att läsa en annan bok. Ibland tröttnar vi på den där omläsningen av samma bok om och om igen. När vi vuxna tröttnar börjar vi lägga oss i och ändra ordföljd och korta ner meningarna för att få slut på det tradiga. Men barnet protesterar och säger till.

– Så står det inte! Så är det inte!

Ordagrant återger de bokens innehåll. Som det står i böckerna. Som det står skrivet. Inga andra ord än de som står i boken.

Jag hade återkommande högläsning av utvalda sidor ur böcker;  den glada sidan, den arga sidan, den sorgliga sidan, osv. Eleverna döpte sidorna beroende på känslorna texten väckte. Eleverna bad mig läsa dem om och om igen. Då det inte tog längre tid än cirka 90 sekunder så kunde jag göra det närhelst. En sida ur muminböckerna läste jag nog mer än 100 gånger. Eleverna skrattade så de grät och jag lät dem göra det. Då eleverna (årskurs 1) skulle läsa i övningsböckerna (de där de skulle lära sig läsa ur) var det flera som ville läsa ur  roliga sidan, sorgliga sidan och de andra sidorna. Och nästintill ordagrant kunde de återge innehållet. Och de skrattade när de läste. Och de upplevde att de kunde läsa. Vi fortsatte i den andan, i den riktningen, in i läsäventyren.

Ordagrann förklaras i ordboken:

som exakt motsvarar eller överensstämmer med förlagans ord

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Att räkna med böcker

IMG_2419IMG_2420IMG_2421

Fyraåringen träffar jag på biblioteket. Traven med böcker ordnas för åskådlighet då jag frågar vilka böcker fyraåringen lånat. Med omsorg lägger fyraåringen böckerna i ordning och vi samtalar lite om varje bok. Jag tänker ofta på det där med att ordna. Att lägga tillrätta och tillgängliggöra böckernas omslag och samtalen som kommer då vi håller på med böcker. Jag ger mina visitkort och också de blir i centrum för samtal. Därefter tittar fyraåringen i min väska. Vi räknar mina böcker, de är sex stycken. Framför fyraåringen ligger … och så räknar vi dem med pekfingrets hjälp.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Ronja Rövardotters rätt och Lovis trygga stämma

”… inga vildvittror kunde skrämma bort Ronja från hennes stigar och ställen,”

Astrid Lindgren; Ronja Rövardotter, 1981, sid 30

Detta har hänt. Barn behöver de sakliga innehållen. I egen takt ska de kunna få ställa de frågor de vill ha svar på och de behöver få lyssna till det vi har att berätta. Nyhetsrapporteringen har sakliga innehåll – detta har hänt – vilket kan vara texter att hålla sig till när man som vuxen själv är orolig och berörd. Att tvingas berätta och förklara något som man själv kämpar med att förstå och om sådant man önskar aldrig någonsin skulle kunna hända. Och barn frågar om och om igen. Om vi är lugna och sakliga läser de av vårt lugn och ser världen utifrån hur vi vuxna tänker, känner och gör. Det handlar om att skydda barn i verkligheten och inte ifrån den. Därför är saklighet och fakta märkligt nog också en trygghet för barn. Med förälderns och lärarens tonfall och ordval kommer anpassningen till barnet. Därför krävs det att den som berättar också lyssnar och inte räds de frågor barnet ställer. Och alla frågor har inte heller svar och det kan man berätta för barn. Men en bok kan ge en annan spegel av händelser och samtidigt ge oss det mod vi kan behöva trots att vi är rädda. Att läsa för och med barn och unga skapar gemenskap.

Ofta brukar jag säga att Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter är boken jag väljer att läsa högt. Det gör jag för att Ronja möter faror som hon måste lära sig hantera och hon möter Birk som hon måste lära känna och genom vänskapen som växer mellan dem måste de vuxna acceptera en ny ordning. Och allt det växande, det inre, det yttre kräver ibland att världen är som den brukar:

Men Lovis sjöng, och då blev världen som den skulle vara. Ronja sjönk in i det djupa barndomslugnet, om med huvudet i Lovis knä somnade hon under stjärnorna och vaknade inte förrän till ljusaste morgon.

Astrid Lindgren; Ronja Rövardotter, 1981 sid 195

Det har hänt att jag ordinerat föräldrar och lärare att läsa högt för de egna barnen och eleverna i klassrummet. Högläsningen är som Lovis röst. Vi behöver den.

Att börja med det barn och unga faktiskt läser

En liten kille förstod att jag frågade om böcker som barn tyckte om att läsa och kom fram med boken ”Knacka på” och sa:

– Den du köpa, ok?

Han hade hört mig fråga hans lite äldre bror om samma sak. Brodern gav mig boktipset att läsa ”Hålet” för ”då skulle jag få mycket att tänka på”.

Under alla mina år som lärare har jag intervjuat mina elever om vad de läser, hur de läser och hur de gör för att få tag i det de vill läsa men också vad som gör att de inte läser och varför. Jag har lagt vinn om att visa intresse för vad de läser och inte sätta mig till doms över att de läser det de läser. Ibland har det kliat och ivern att övertyga om den och den boken men jag valde att lägga min iver på att faktiskt läsa högt ur det jag vill att de ska få upp ögonen för. Det genererade i ”90 sekunders högläsning”, dvs att jag flera gånger om dagen läste korta stycken ur böcker för att visa på den mångfald som fanns och för att eleverna skulle få ögonen för vad de själva skulle vilja läsa. Varje dag hade jag med mig en boktrave in i klassrummet. Det genererade intresse för vad som berättades samtidigt som jag kunde sprida författares olika verk till fler.

Barn har rätt att få berätta om det de redan gör. Jag sällar mig till det DN´s Lotta Olsson skriver i Dagens Nyheter om att man måste utgå ifrån vad barn faktiskt läser och samla information om hur deras läsning ser ut. Att tala om att barn ska läsa utan att se över vad de läser är att kliva över ett väsentligt led. Barn läser om de kan och vi ska undersöka vad som intresserar dem. Frågor om läsning tenderar att recensera barns läsning där den inte duger och att den antingen är för lätt eller för svår. Vi bör rikta vår nyfikenhet mot vad det är barn läser och varför de läser det de läser och även när de inte längre tycker om att läsa och lyssna till varför det blev så. I skolan värderas boken alldeles för snabbt med att vara för lätt eller för svår och berättar då mer om läsarens förmåga och inte om läsarens intresse.

Redan under mitt första år som lärare bestämde jag mig för att följa elevernas läsning och började anteckna deras val av böcker och intervjua dem om berättelsens innehåll. I stort sett förde jag återkommande samtal med varje elev och noterade deras läsutveckling och säkerställde att de var fortsatt knutna till lusten att läsa.

Här nedan är några axplock av böcker mina elever läste under det första året jag hade dem, en helt ny klass för mig, där jag såg till att säkerställa egen tid att läsa och utifrån egna val av vad att läsa. De böcker jag noterade var också de böcker kring vilka jag och eleven samtalade. Samtalen var individuella och syftade till att lyssna till hur eleven läste och vad berättelsen handlade om och hur eleven tänkte kring det lästa.  Samtalen tog ungefär en halvtimme, ibland längre, och var inriktade att verka för samtalet. Mitt mål var att stärka elevernas möte med litteraturen och etablera dagliga läsvanor vilket gjordes möjligt genom att eleverna fick rikligt med tid att läsa på.

Så här såg mina anteckningar ut, här syns några elever och ett urval av deras val av böcker. Detta är alltså de individuella samtalen och de böcker om vilka vi samtalade. Eleverna skrev egna boklistor där de förde upp alla texter de läste; också tidningsartiklar, KP, kursböcker, skönlitteratur och dikter, dvs allt de läste. Detta för att skapa överblick men också gemenskap. Det man vet något om kan man utgå ifrån. De gemensamma samtalen om elevernas böcker syns inte heller här.

ELEV x årkurs 4

  • 30/9-2008 – Sju timmar till midnatt av Michael Ende
  • 24/10-2008 – Pirr i magen och klump i halsen av Thor
  • Under samma vecka; Ottesen; Drakherren och Sagan om Sigurd
  • 4/12-2008 – Lydias hemlighet av Finn Zetterholm
  • 14/1-2009 – Ivos äventyr av Kerstin G Larsson
  • 28/1-2009 – Miljonären Mårtensson av Viveca Sundvall
  • 17/3-2009 – Testamentet av Laura Trenter
  • 24/3-2009 – Det gnistrande svärdet av Börje Isaksson
  • 27/4-2009 – Kemi direkt (eleven läser boken efter att jag högläst den och läser ur den i omgångar under vårterminen, läser ut den i början av juni)
  • 5/5-2009 – Det gyllene drakhuvudet av Börje Isaksson

ELEV x, årskurs 4

  • 10/11-2008 – Sagan om Sigurd av Ottesen
  • 28/11-2008 – Den försvunna hästen av Pia Hagmar
  • 15/12-2008 Under en veckas tid flera böcker- Drakherren/Sagan om Sigurd/Adam och Eva/Mette avslutningsfest/Djävulspelet
  • 12/1-2009 – Fröken Europa av Kerstin Gavander
  • 14/1-2009 – Här är en liten gris av Ulf Nilsson
  • 29/1-2009 – Legenden om Sally Jones av Wegelius
  • Under lovet har eleven läst: Najaden sång/Kittyböcker/Den osynliga/Eddie och Maxon Jackson, kommentarer av föräldrarna
  • 17/3-2009 – Skarpa silverklon och Kattpiraterna av Stilton
  • 19/3-2009 – Olycksfågeln av Camilla Läckberg
  • 24/4-2009 – Fotografen samt hela serien om Enya
  • 5/5-2009 – Den utvalda av Ryp
  • 19/5-2009 – Miljömonster och planetplundrarna av Ryp
  • 12/6-2009 – Fem söker en skatt av Enid Blyton
  • 13/6-2009 – Stockholm med öppna ögon av Tomas Halling

ELEV x, årskurs 4

  • 30/9-2008 – Flores och Blanzefor av Ulf Sindt
  • 3/10-2008 – Kalla kårar
  • 21/10-2008 – Sju timmar till midnatt av M. Ende
  • 23/10-2008 – Lilla syster kanin av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
  • 14/11-2008 – Lillebror och Nalle av Weislander
  • 15/11-2008 – Jag ska bli rektor när jag blir stor – Frippe Nilsson
  • 3/12-2008 – När Hitler stal den skära kaninen av Kerr
  • Under veckan också Legenden om Sally Jones av Wegelius samt Kattbreven av Elsie Johansson
  • 5/12-2008 – Läser om Legenden om Sally Jones
  • 28/1-2009 – Harry Potter och den vises sten (pratar om boken med A-M flera gånger under läsningen).
  • 18/2-2009 – Läser flera böcker om Harry Potter – nu Harry Potter och den flammande bägaren
  • 15/4-2009 – Läser böcker på engelska ex Little red hen
  • Fortsätter med Harry Potter …

ELEV x, årskurs 4

  • Under september 2008: Karl Gran ensam hemma av Ollars, G samt Tzatiski och kärleken
  • 24/10-2008 – Drakherren av Ottesen
  • 19/11-2008 – High school musical av Hapka
  • 5/12-2008 – läser två böcker på spanska La princas y la arveja och La nina de los cerillos
  • 29/1-2009 – Julias bok av Gunilla Dahlbäck
  • 9/2-2009 – En faktabok om Argentina
  • 20/2-2009 – Tjejtjusaren Sune
  • 17/3-2009 – Fredda 10 år av Dahlbäck samt Anna Larssons hemliga dagbok.
  • 24/3-2009 – Seines skatt av  Moni Nilsson-Brännström
  • 5/5-2009 – Läser folksagor bland annat Kejsarens nya kläder

Jag antecknade dagligen det som rörde elevernas läsintresse och hur deras läsning utvecklades. Några exempel på dessa anteckningar ser du här:

x läste för sitt fadderbarn, jag satt med och lyssnade och fick uppleva hur x läsning också lockade andra elever att lyssna. Det var en fin stund med böckerna och x och jag samtalade om hur x lyckades fånga läsarna och vad x tror att det berodde på.

En annan notering löd:

x berättar att x läser textremsorna på filmer och tv och att x ofta hinner läsa hela textremsorna. X har diskuterat Charlie and the Choclate factory med mig. Att läsa på engelska intresserar denna elev och x tycker om språket, gillar att upptäcka ord och vågar pröva att uttala dem när jag frågar.

Ytterligare en annan notering om en elevs läsförmåga

Faddrarna skrattar när x läser högt för dem. X bjuder hela tiden in faddrarna i boken och efteråt samtalar vi om hur man får de yngre att intressera sig för det man läser. x kommenterar den egna läsningen med att det är mycket man lär sig av det man läser och när jag frågar om vad berättar eleven om bokens innehåll. X sms:ar också boktips till mig. När eleven läser är eleven djupt inne i boken och kan oftast inte sluta att läsa. Tar med sig boken ut på rasten.

Jag förde anteckningar varje dag. Om hur eleverna läste matematiktexter, förstod texterna i historieboken, om hur de läste och hur de löste sin läsning. Jag ville lära mig om det vi gjorde dagligen. När man antecknar upptäcker man mönster och dessa är intressanta att studera. Anteckningarna var och är avsedda att stötta undervisningens utveckling och undersöka vad barn läser när de får välja att läsa. Högläsningen handlar om att få kontakt med litteratur och vad den har att ge när man ger ut den men inte kräver att eleverna ska prestera något av den. Samtalen om vad böckerna har handlat om har lett vidare till den egna viljan att läsa.

Vägen till den självständiga läsningen har gått via högläsningen. Och eleverna fick också skriva om sin läsning. Här om den engelska läsningen, årskurs fyra:

– Jag tyckte att det gick bra när jag läste. Jag rättade mig själv när jag inte förstod vad det var jag läste och gick tillbaka och läste om. Jag känner mig nöjd med min läsning och att det gick så bra att läsa.

 

Av

Anne-Marie Körling

 

 

 

Alla de som på något sätt bidragit till bokens uppkomst

Jag har läst ut Mats Strandbergs bok Färjan. Och anar en fortsättning. Den som fortsätter i mitt huvud och äger rum utan penna och papper. Det handlar inte om att läsa mellan raderna utan att skriva det som ännu inte finns. I fantasin fortsätter jag.

Och då tänker jag på barn som genom högläsning leker boken och använder språket boken givit dem. Berättelsen fortsätter att med sitt innehåll, omvandlas av läsaren och förvandlas till lek och språk att använda.

Man kan tacka berättelsen för möjligheten, tänker jag då jag läser alla dem som Mats Strandberg tackar för att boken kunde bli till. Den process som föregår utgivningen, den kompetens författaren behöver för att skriva om det innehåll författaren vill berätta. Det är ofta många, många inblandade i boken som skrivs. Det kan handla om att pröva idéer, få kunskaper, omfamna kritik och låna in röster genom att sitta och lyssna på platser man vill skriva om. Mats Strandberg nämner de han vill tacka:

  1. Lena Akin
  2. Anna Andersson
  3. Fredrik Andersson
  4. Kim W Andersson
  5. Ludvig Andersson
  6. Åsa Avdic
  7. Sara Bergmark Elfgren
  8. Sven-Bertil Carlsson
  9. Helena Dahlgren
  10. Gitte Ekdahl
  11. Måns Elenius
  12. Johan Ehn
  13. Maria Ernestam
  14. Varg Gyllander
  15. Emma Hanfot
  16. Richard Henley
  17. Karl Johnsson
  18. Jenny Jägerfeld
  19. Ulf Karlsson
  20. Fredrik Karlström
  21. Åsa Larsson
  22. Patrik Lundberg
  23. Jenny Milewski
  24. Elias Palm
  25. Kim Petersen
  26. Susanna Romanus
  27. Alexander Rönnberg
  28. Mia Skimmerstrand
  29. Lena Stjernstörm
  30. Gustav Tegby
  31. Anna Thunman Sköld
  32. Matilda Tudor
  33. Maria Turtschaninoff
  34. Pär Åhlander
  35. Elisabeth Östnäs

Vänner, bekanta och främlingar har också bidragit. Men själva boken, när den väl är klar, tillägnar författaren sin mamma

som lärde mig att läsa och alltid stöttade mig i mitt skrivande.

Jag tänker att författarens tack också kan ges till elever att fundera över och att skrivandet innebär att tänka, kommunicera och lära. Det betyder att vi behöver varandra. Precis som berättelsen behöver läsaren.

Av Anne-Marie Körling

Innan man förstår så gillar hjärnan det ändå

Riktig lyrik kommunicerar med läsaren redan innan de hunnit förstå den. Så skrev poeten T S Elliot 1929 i en essä om Dantes Den Gudomliga komedien. 88 år senare ger walesiska forskare honom rätt.

Detta går att läsa i Söndagens Språkkrönika i DN den 12 mars 2107 signerad Anders Svensson. Krönikan avslutas med

I poesi finns alltså versmått som hjärnan gillar – utan att innehavaren är medveten om det.

Några versmått för att göra hjärnan glad! Det är bara att läsa. Poesin är direkt och omedelbar. Mina barn älskade denna Werner Aspenström Mätarlarven:

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad

och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor i dag,

alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad. 

Jag tänker på alla de böcker jag läst för mina barn. Inte har de förstått allt det jag läst, inte har alla orden omedelbart blivit deras och inte heller har de begripit vad människorna i böckerna har för sig men åh så de lyssnat till det som berättats, och åh så de frågat och tänkt. Barnens hjärnor har nog gillat språkets melodi, gemenskapen och att den har fått något att grubbla på.

Intervju med skolbibliotekarien

Här är en intervju med en skolbibliotekarie i en skola årskurs F-klass till årskurs fem:

Berätta om hur du blev skolans bibliotekarie:

Jag är förskollärare och hamnade här av en slump. Vet inte om det var jag som helt enkelt anpassade mig eller om ”slumpen” var rätt för mig.

Jag trivs bra med att möta eleverna genom böcker. Här öppnas många olika vägar för att kunna kommunicera och mycket annat. Under tiden som bibliotekarie återvände jag till min egen skoltid där jag upptäckte läsningens och litteraturens betydelse för mig. Den personen som jag är idag, beror till stor del på den inverkan som böckerna haft på mig. Med andra ord kan jag säga att böckerna var som extra osynliga vårdare eller uppfostrare . Böckerna hjälpte mig att få större perspektiv på världen och vidgade mina vyer. Idag är jag medveten om litteraturens roll i mitt liv och det gör att jag har en förmåga att förmedla det till elever. Här finns möjlighet att väcka deras inre intresse för läsning och böcker.

Hur upplever eleverna skolbiblioteket?

Eleverna upplever skolbiblioteket som ett mysigt rum att komma till och titta på böckerna , låna böcker och få hjälp att hitta rätt bok.

Något som förvånar dig i mötet med eleverna? 

Att man kan genom böckerna kan hitta flera olika sätt att lära känna eleverna och deras världar är så fascinerande. Att öppna en dialog med en bok som verktyg var något som var en aha upplevelse för mig. Eleverna väljer olika och är nyfikna på allt. Fantasy är mest populärt.

På vilket sätt kan du påverka deras intresse? 

Jag bemöter eleverna med respekt och nyfikenhet. Jag är intresserad av deras uppfattning av den boken som de har läst och den de vill läsa. Man vill berätta om det finns någon som lyssnar. Man vill läsa för att ha mer att berätta.

Hur ser en dag ut i skolbiblioteket?

Biblioteket öppnar kl. 08:10. Eleverna kommer för att lämna och låna böcker. Jag lämnar dem i fred så att de kan leta på egen hand. De ber om hjälp om de känner att de inte klarar själva. Jag försöker att hjälpa de genom en dialog om deras intresse och viljan.

Detta med självständighet? Jag läser ”Är svensken människa? och i boken betonas vikten av självständighet. Människan bör vara oberoende av andra människor men effekten blir att människor känner sig ensamma. Att läsa böcker kan fylla ensamheten. Det är inte farligt att bli beroende av läsning . Eller?

 

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.