Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.

Läsa med ficklampa

– Vi läser varenda kväll, säger mamman. Sen berättar mamman mer om lässtunden tillsammans med sonen än om boken. Boken har hon läst många, många gånger.

– Ja, jag vet. Läs så länge han tycker om boken, som du brukar säga, säger hon och tittar på mig. Han tycker så mycket om att läsa med mig. Han lyser med ficklampan …

– Ficklampan?

– Ja, vi läser med ficklampa. Han lyser upp texten och jag läser den och han vet precis när jag läst klart sidan och då lyser han upp den andra texten så att jag kan fortsätta läsa. Vi lyser upp bilderna också.

Läsa med ficklampa. Det riktade ljuset. In mot boken. In i äventyret. Och mammans röst. Fint.

Hej HOPP!

 

Läsinspirera en kompis!

 

Körling fotograferar 2016

I Library of Congress, Washington, visade bibliotekarien oss en stor burk med tips från unga läsare till andra unga läsare. Burken innehöll lappar med gula, gröna och röda meddelanden. Det var bara att välja lapp utifrån ålder och få ett boktips från en annan läsare i samma ålder. Burken var mycket omtyckt. Och man kan dra hur många lappar man vill. På lappen står det något om boken, varför den var så bra och så en avsändare.

Idén med att barn förmedlar till barn är tilltalande. Läsning är social och vi läser gärna det andra läser. Detta är ett (bland många andra sätt) att sprida information om böcker och få tips på vad att läsa. Den här idén går att göra i klassrummet och med andra rubriker än ålder. Exempelvis kunde vi skapa en burk med olika genrer och ge dem färg. Vi kan också låta våra burkar gå från klassrum till klassrum och därmed skapa osynliga läsvänner i andra klasser. Böcker länkar oss samman att prata om det vi läst och när vi vet att någon läst samma bok som vi har vi något att prata om. I biblioteken står burken tillgänglig för att upptäcka att det finns så många läsare och så många böcker att läsa.

Låt mötet med böckerna betyda att upptäcka böckerna och på en och samma gång få en osynlig läsvän. Också jag skulle dra en lapp och söka reda på den bok som rekommenderas. Vi läser!

Av Anne-Marie Körling

Läslov och uppföljning

img_0643

När läslovet är över börjar läslovsläsarna i skolan igen. Kanske frågar vi om det läslovet har inneburit av läsning.  Och jag tänker att vi kan fråga om det man har läst och kanske mindre om vem som läst mest.

Frågor vi kan ställa är:

  • Berätta om något du läst?
  • Berätta hur du hittade till läsningen?
  • Berätta hur du läste?
  • Berätta om när du läste?
  • Berätta om något som hände i boken, tidningen eller det du lyssnade till?
  • Hur skulle du locka någon att läsa det du läste?
  • Berätta om allt annat som du läst, på någon burk, någon löpsedel, något spel?

Vi omges av texter. På frukostbordet finns flingpaket, mjölktetror med texter – fråga också om den läsningen. Var nyfiken och generös i mötet med det barn och unga har läst och vad de väljer att läsa. Det du vill att de ska få upptäcka kan du läsa högt ur. Nästa läslov kanske läslovsläsarna läser just den bok du högläser ur idag.

Minns att läslov följer på läslov. Att lära sig läsa och få upptäcka vad det är att läsa är en pågående aktivitet där vi alla kan bidra genom att läsa högt, berätta om vår egen läsning och ge eleverna tid att läsa i skolan och på fritiden. När lovet är slut fortsätter vi att läsa.

Av Anne-Marie Körling

Att visa intresse för barns val av böcker

Vi vill att barnen ska vara intresserade. Vi säger till dem att vara uppmärksamma och tysta. Men det omvända intresset? Då vi är tysta och lyssnar? För läsfrämjande aktiviteter är barnens bokval lika viktiga som de böcker vi presenterar i klassrum och bibliotek.

Om jag väljer ut några böcker för att berätta om dem ger jag barn en möjlighet att upptäcka just de böcker jag håller fram. Det väcker ofta intresse om jag också högläser lite ur dem så att berättelsen går att lyssna till och bidrar till mersmak. Samma sak borde gälla för elevernas egna val av böcker. Vi kan lyssna till varför barnen läser det de läser och vad som fick dem intresserade. Det betyder att vi samlas för att dela med oss av varandras böcker. Då visar vi intresse för barnens läsning.

Låt oss tänka att en lärare kommer till biblioteket med en klass för att lyssna till bibliotekariens utvalda böcker att läsa och upptäcka. När det är gjort får barnen tid att låna egna böcker. Därefter lämnar klassen biblioteket. Vi skulle kunna lägga till en stund för det omvända intresset som betyder att vi avsätter tid där barnen får visa upp de böcker de har valt att läsa. Det betyder att vi knyter samman säcken med innehållet vi intresserar oss för. I en sådan avslutande presentation deltar alla. Också lärare och bibliotekarie har böcker som de vill läsa. Läsning är något för alla.

Intresse är läsfrämjande.

Av Anne-Marie Körling

”Gillar du inte politik, läs politik!”

Jag högläste ur den nya Barn- och ungdomsbokskatalogen, bland annat den långa intervjun med hiphopparen Ison Glasgow är fin och handlar om bland annat om ord och …

… om hur man vidgar sitt språk

– Testa på saker som du inte är bekväm med, som du inte gillar. Gillar du inte politik, läs politik. Gillar du inte historia, läs historia! Läs något som du inte brukar läsa! Du lär dig nya ord och du får en större bild av världen.

Lånetid

– Jag har upptäckt att barn och unga vill vara i biblioteket och att vår uppgift är att vara där med dom, säger bibliotekarien som hämtar mig vid tågstationen. Vi har upptäckt att det bästa vi kan göra är att ge dem lånetid.

– Lånetid?

Bibliotekarien berättar att lånetid betyder att man ger barn och unga en ordentlig tid att gå omkring i biblioteket för att vara bland böckerna och upptäcka dem. Lånetid betyder att man får välja i vilken takt man vill. Bibliotekarien fortsätter:

– Lånetiden har lett till att fler lånar böcker och att barn och unga också hinner att ge boktips mellan varandra. Vi trodde inte att lånetiden var viktig och lade mer krut på information och innehåll. Att effektivt använda tiden till att berätta om böcker. Vi gör det nu också men ger mer tid till eget upptäckande. Vi finns där för dem när de vill fråga och samtala. Det betyder att vi arbetar utifrån det barn och unga behöver. De behöver tid och de behöver vuxna som finns när de vill prata.

Det går inte att ta miste om att barnboksbibliotekarien tycker att det är roligt och viktigt. Under samtalet säger barnboksbibliotekarien ”det är roligt” ungefär 10 gånger. Bibliotekarien avslutar med vikten av att leta:

– Barn och unga tycker om att leta. Att ge dem tid att leta också i biblioteket .