Intervju med skolbibliotekarien

Här är en intervju med en skolbibliotekarie i en skola årskurs F-klass till årskurs fem:

Berätta om hur du blev skolans bibliotekarie:

Jag är förskollärare och hamnade här av en slump. Vet inte om det var jag som helt enkelt anpassade mig eller om ”slumpen” var rätt för mig.

Jag trivs bra med att möta eleverna genom böcker. Här öppnas många olika vägar för att kunna kommunicera och mycket annat. Under tiden som bibliotekarie återvände jag till min egen skoltid där jag upptäckte läsningens och litteraturens betydelse för mig. Den personen som jag är idag, beror till stor del på den inverkan som böckerna haft på mig. Med andra ord kan jag säga att böckerna var som extra osynliga vårdare eller uppfostrare . Böckerna hjälpte mig att få större perspektiv på världen och vidgade mina vyer. Idag är jag medveten om litteraturens roll i mitt liv och det gör att jag har en förmåga att förmedla det till elever. Här finns möjlighet att väcka deras inre intresse för läsning och böcker.

Hur upplever eleverna skolbiblioteket?

Eleverna upplever skolbiblioteket som ett mysigt rum att komma till och titta på böckerna , låna böcker och få hjälp att hitta rätt bok.

Något som förvånar dig i mötet med eleverna? 

Att man kan genom böckerna kan hitta flera olika sätt att lära känna eleverna och deras världar är så fascinerande. Att öppna en dialog med en bok som verktyg var något som var en aha upplevelse för mig. Eleverna väljer olika och är nyfikna på allt. Fantasy är mest populärt.

På vilket sätt kan du påverka deras intresse? 

Jag bemöter eleverna med respekt och nyfikenhet. Jag är intresserad av deras uppfattning av den boken som de har läst och den de vill läsa. Man vill berätta om det finns någon som lyssnar. Man vill läsa för att ha mer att berätta.

Hur ser en dag ut i skolbiblioteket?

Biblioteket öppnar kl. 08:10. Eleverna kommer för att lämna och låna böcker. Jag lämnar dem i fred så att de kan leta på egen hand. De ber om hjälp om de känner att de inte klarar själva. Jag försöker att hjälpa de genom en dialog om deras intresse och viljan.

Detta med självständighet? Jag läser ”Är svensken människa? och i boken betonas vikten av självständighet. Människan bör vara oberoende av andra människor men effekten blir att människor känner sig ensamma. Att läsa böcker kan fylla ensamheten. Det är inte farligt att bli beroende av läsning . Eller?

 

 

Läsrapport från biblioteksrasten

Läraren skickar en hälsning via mail. Och jag vill dela det med flera. Det handlar om biblioteksrasten:

Biblioteksrasten idag:
– Jag älskar Rolf!
(Om Rolfböckerna. Elev i 1:an)
– Vilken tur att det är biblioteksrast just på onsdagar! (Elev i 4:an, som alltid kommer och tränar på engelska glosor).
– Jag står här och läser på alla böckerna på baksidan, tills jag hittar en jag vill läsa.
(Elev i 2:an, står vi boksnurran.)
Och i soffan sitter en elev uppkrupen under hela biblioteksrasten och lyssnar på boken ”De två tornen” av Tolkien i sin legimus-app.

Hej HOPP!

Läsaren om att läsa

Läsfrågor var en del av det inre klassrumsarbetet och det läsfrämjande som kommer av att lyssna till varandra, både om hur vi läser och vad vi läser. Detta skrev en av mina elever:

Läsning

Läsning är avslappning tycker jag. Ibland kan en bok göra en glad. Som till exempel om du kommer till skolan och är trött. Så har du te.x en bok om Bert. Så kan man bli glad och skratta när man läser den. Egentligen är det väldigt bra att ha i framtiden. För om du läser en faktabok så har du med faktan hela livet. När man läser så kanske du stöter på ett ord som du inte kan så lär man sig det hela livet också. Innan läste jag inte så mycket men så började jag läsa en bok som heter Vargbröder och den var verkligen som en magnet! Den var så himla spännande. När jag läste Vargbröder så gjorde samtidigt som jag läste en film som man ser i huvudet. Ja kort sagt. Läsning är en riktig gåva.

Läsa med ficklampa

– Vi läser varenda kväll, säger mamman. Sen berättar mamman mer om lässtunden tillsammans med sonen än om boken. Boken har hon läst många, många gånger.

– Ja, jag vet. Läs så länge han tycker om boken, som du brukar säga, säger hon och tittar på mig. Han tycker så mycket om att läsa med mig. Han lyser med ficklampan …

– Ficklampan?

– Ja, vi läser med ficklampa. Han lyser upp texten och jag läser den och han vet precis när jag läst klart sidan och då lyser han upp den andra texten så att jag kan fortsätta läsa. Vi lyser upp bilderna också.

Läsa med ficklampa. Det riktade ljuset. In mot boken. In i äventyret. Och mammans röst. Fint.

Hej HOPP!